Gårdagskvällen bjöd på hög kvalitet och mycket stall!
Första halvan av kvällens första flight.
E. Guigal Côte-Rôtie Château d'Ampuis 1997 underbar doft. Stall, kött, kaffesump, lite blommor, läder och med en bakgrund av lite torkad frukt. Saknar en aning intensitet i munnen men väger upp det fint med elegans och balans och ett riktigt fint torrt avslut.
E. Guigal Côte-Rôtie Château d'Ampuis 2001 lite åt samma håll men utan riktigt samma charm i doften. Bättre fart i munnen men lite klibbigare i frukten och eken.
Del två, flight ett. Här tar ekfaten betydligt mer plats.
E. Guigal Côte-Rôtie Château d'Ampuis 2006 börjar lite dovt men utvecklar med lite tid i glaset rejält med komplexitet. Söta kryddor, massor av blommigt, mörka bär, lätt stjälkighet och lite sichuanpeppar. Av de fyra Cote-Rotie:erna är detta den enda med lite druvkaraktär. Fin i munnen med bra spänst i syran och rejält med intensitet.
E. Guigal Côte-Rôtie Château d'Ampuis 2003 betydligt mer smörig och med mer mogen frukt. Saknar fräschören i 06an, men visst är det ganska gott.
2010 Domaine Léon Barral Faugères Jadis är kvällens överlägset skitigaste vin! Doftar hö, gödsel, koskit, gris och urin. Nästan perverst att man ändå kan gilla det så mycket! I munnen är det packat med massor av frukt, hyfsad syra och rejäl intensitet. Massor av vin för hyfsat lite pengar. Barral fortsätter att imponera.
2010 och 2007 Domaine Léon Barral Faugères Valinière är mindre skitiga än Jadis 2010 men släpper fram mer komplexitet och djup som kompensation. 07an i mitt tycke just snäppet bättre än 10an. Bägge bjuder på tung koncentration, bra syra och tuggiga tanniner. Frukten känns frisk (något bättre i 07an) och alkoholen känns knappt alls utan gör sig mest påmind i den ganska fylliga kostymen. Löjligt bra viner!
Visst finns det stall även här, men det är betydligt mindre vilt än i Barral.
Château de Beaucastel Châteauneuf-du-Pape 1999 i mitt tycke en aning övermogen. Fin doft med massor av multna löv och svampighet. Händer tyvärr inte så mycket mer. Bättre i smaken med upplösta tanniner och slank profil.
Château de Beaucastel Châteauneuf-du-Pape 2006 med kvällens bästa doft. Lite stall, mörk frukt, mycket kryddor och rejält med krossad sten och krut. Bra fart även i munnen, men tappar lite spänst under kvällen.
Château de Beaucastel Châteauneuf-du-Pape 2003 en blek kopia med mindre doft, sötare frukt och slappare syra.
1996 Ridge Monte Bello. Bonus-vin. Fin, fin doft med alla klassiska Bordeaux-markörerna. Stall, ceder, blyerts, paprika och en aning jord. Man kan ana ett stråk av lite torkad frukt, men inte mycket i näsan som skvallrar om ursprunget. Ledtrådarna kommer först i smaken där det känns aningen polerat och med något lägre syra än vad Bordeaux brukar leverera. Men oavsett är det otroligt gott!
