Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

[Daniel A]

Hå hå hå. Den här dagen börjar bra. Hade lite tid över efter lunch och kände att det var läge för en "efterrätt":

2005 Château Tirecul, La Graviére - Monbazillac
Ljuva botrytis! Kanderad frukt, torkad aprikos, bittermandel?, svaga honungstoner. Lite simmigt söt, saknar den där balanserande syran som karaktäriserar bra sötvin. Det är är nära, men alla element är inte riktigt på plats. Eftersmaken är lång och behaglig. Ganska fruktig smak, lite "mörkare" mognadstoner har börjat titta fram. Bra grejer, men hade kunnat vara mer! 89p, vilket nästan känns lite snålt.

Hoppas att jag snubblar över någon rolig vinlista ikväll. Känns som en dag då allt kan gå rätt (men ekonomiskt fel)!

 

[Mattias Schyberg]

Hå hå hå. Den här dagen börjar bra. Hade lite tid över efter lunch och kände att det var läge för en "efterrätt":

2005 Château Tirecul, La Graviére - Monbazillac
Ljuva botrytis! Kanderad frukt, torkad aprikos, bittermandel?, svaga honungstoner. Lite simmigt söt, saknar den där balanserande syran som karaktäriserar bra sötvin. Det är är nära, men alla element är inte riktigt på plats. Eftersmaken är lång och behaglig. Ganska fruktig smak, lite "mörkare" mognadstoner har börjat titta fram. Bra grejer, men hade kunnat vara mer! 89p, vilket nästan känns lite snålt.

Hoppas att jag snubblar över någon rolig vinlista ikväll. Känns som en dag då allt kan gå rätt (men ekonomiskt fel)!

Sämre lunch kan man ha helt klart! Förutom en del whisky, sherry och en herrans massa aromatiska kemikalier, så brukar jag få nöja mig med lite starkare grejer, närmare bestämt ren SPRIT med måttliga 95 %. Här kan vi snacka läcker mineralitet samt bra längd och intensitet vill jag lova!

 

[chambertin]

Så nu är man i rätt tråd igen.

Ch Montrose -02 i strålande form och precis på väg in i sitt drickfönster.

Scharzhofberger -90 var man inte nödbedd på med underbar utvecklad Riesling-ton av äpple, krusbär, smörighet och ett uns petroleum. I munnen syra med sting och liten bitterhet och väldigt bra längd.

Rustenberg Peter Barlow -99 var ganska ung på många sätt med väldigt friska och syrliga sv-vinbärstoner. Långt från Montrose i struktur och längd men ett trevligt vin med mer intressant doft än smak.

 

[Mmm]

Att man aldrig lär sej... Philipson Wine hade rea på Chateau La Cabanne 2004 förra veckan till 129 DKK per flaska.
Hey, mogen Pomerol för en spottstyver!
Öppnade första flaskan i går kväll och det är verkligen ingen bra Bordeaux. Rätt diffus och utspädd, en aning oren. Nästan ingen Bordeauxfeeling alls trots att den är väldigt drickmogen.

Men jag skall inte gnälla på Philipson, det var ju en lottsedel. Synd bara för dem som köper den för normalpriset på nästan 400 kr. Ett vin som däremot presterar väldigt bra är den betydligt billigare Chateau Lanessan 2007 (inköpt på samma ställe för 79 DKK!!).

 

[Mattias Schyberg]

Höll lite kurs ihop med @vininfo.nu igår för göteborgs blivande 2-betygare. Sydafrika, Nya Zeeland och Australien skulle avverkas. Lite höjdpunkter borde ju passa bra att bjuda på och några sådana hittar ni nedan. En del arbete är trevligare än annat. Det är bara att vara tacksam för att få vara med. Tack för det!

Vinerna:

Just denna kväll så var det helt klart NZ som imponerade mest på mig även om kursdeltagarna lutade mer åt Sydafrika och 2011 Tokara Director's Reserve. En duglig bdx-blend helt klart, men lite för bumlig för att imponera fullt ut. Klassisk Stellenbosch med röd grillad paprika, svarta vinbär, grillkrydda, plommon, tjära och ceder. Ganska stram, men lite alkoholstark med något kokt frukt (88p). Gillade själv den klart svalare varianten från Margaret Valley (2012 Cape Mentelle Cabernet Merlot) mer. Den bjöd på härligt gräsiga drag med paprika, blåbärsris, mörka bär, svarta vinbär, ceder och mynta. Friskt och fräscht med härlig balans och krispig syra. Kropp som en CF från Loire och aromatik som en typisk aussie-cab (89p).

När det gäller de vita så var jag mer överens med gruppen där de flesta verkade uppskatta 2009 McHenry Hohnen Chardonnay Rocky Road mest. Vi glömde dock att se till att rösta innan avtäckning. Nåväl, härlig Chardonnay med rejäla men snygga fat. Inte helt olik Meursault i stilen med mängder av majs, popkorn, kakao, nougat, krutrök och kaffe. Lite mogen gul äpplefrukt under ytan med en massiv intensitet och längd. Jäkligt bra helt enkelt. Behöver troligtvis lite tid för att helt komma i balans, men utan tvekan så kommer det bara bli ännu bättre (91p).

Utöver vinerna ovan så utmärkte sig även följande viner lite extra, i alla fall enligt mig:

2014 Saint Clair Family Estate Sauvignon Blanc Pioneer Block 3 43 Degrees
Äntligen så har jag hittat en riktigt intressant SB från NZ. Stilen är fortfarande fruktigare än många SB från Loire, men detta vin levererar även lite härlig stenig mineralitet under alla toner av lime, fläder, passionsfrukt och kattkiss. Jäkligt läckert vin som ger en vinupplevelse klart över sitt låga pris. Krispigt och härligt i munnen med bra balans och ganska lång god eftersmak med en hel del grapefrukt. Detta dricker jag gärna igen och rekommenderas starkt inom sin kategori! (88p)

2010 Cloudy Bay Pinot Noir Te Wahi
Ett av kvällens absoluta favoriter. Mörkfruktig och kryddig PN med härlig komplexitet. Köttigt dessutom, vilket jag älskar. Hittar både hallon och björnbär i frukten ihop med te, nypon och torkad frukt. Snygga, lite rökiga, drag av sandelträ och kaffe. Superhärlig intensitet och en snyggt balanserad kropp av medelfylligt slag. Toppenvin! (92p)

2012 Mullineux Syrah
Levererar lika bra som vid tidigare testtillfällen. 12:an är helt klart ett snäpp bättre än 2013 som finns på bolaget för tillfället. Smått magiskt bra näsa med allt av det gôttigaste man kan hitta i en riktigt bra Syrah. Svarta oliver, rått kött, lite hästsadel och en gnutta svartpeppar. Sval härlig frukt åt björnbär med lite mörk sten i bakgrunden. Det är i munnen det märks att det inte är tal om ett stort vin av högsta klass då koncentrationen inte levererar i paritet. Supertrevlig balans och mer än duglig längd ger slutligen ett vin som bara måste nå (90p). Trots att jag gillar det som tusan så saknas det lite umph för att förtjäna mer.

2010 Peter Lehmann Shiraz Stonewell
Tänk att två viner på samma druva kan vara så totalt olika. Om sydafrikanen stod för elegansen denna kväll så är det utan tvekan aussien som stod för kraften. Ett massivt vin med de flesta reglagen i topp utan just komplexiteten. Urtypisk barossakänsla ut i fingerspetsarna med tung mörk frukt som drar åt drottningssylt, russin och myntamarinerade hallon. Söta fat med bakgrundstoner av piptobak, choklad och lakrits. Massiv syra och sanslöst greppiga tanniner. En bomb, men inte negativt alls. Högkocentrerat och intensivt men förmodligen alldeles för ungt. Drar ner betyget ett par pinnar från potentiella (92p) till (90p). Tydlig mersmak för den som har tålamod att vänta in detta högoktaniga vin.

Är ni sugna på lite ytterligare intryck så finner ni ett inlägg signerat @vininfo.nu från kvällen här.

 

[Patrik Sellin]

Till maten en italienare som jag av olika skäl hade blivit nyfiken på, mer om det senare.
2013 Giacomo Borgogno & Figli Langhe Rosso
Budgetvin (99kr) från en av de stora i Barolo. Dov och kraftfull doft av mörk frukt, plommon och blåbär, örtkryddor (oregano), lite stall och en sötfruktig doft som jag associerar med ketchup
I munnen är det svalt (13,5%), syrligt med mycket skogsbär men inte så mycket tanniner. Lite obalanserat och ingen fullträff till maten (italienska köttbullar i tomatsås med pasta) men ändå ganska intressant. 86p

Varför hade jag nu blivit nyfiken på vinet som jag tidigare hade spontanköpt och då enbart på producentens namn?
Vi prenumererar på Allt om Mat som alltså är en mattidning som också skriver om vin. Att skilja från Allt om Vin som är en vintidning (jag vet att en del av er ifrågasätter det epitetet) som också skriver om mat.
I senaste numret så har deras vinprovargrupp provat sig igenom hela det fasta sortimentet på bolaget. Det kanske inte är jätteintressant tycker jag, men man kan ju inte låta bli att bläddra igenom ändå. Det intressantaste är deras övergripande betyg över sortimentet och där tror jag faktiskt att dom till stor del är överrens med oss på FW, långt mellan fynden och mycket som är likartat och ofantligt trist. Särskilt fördömer man trenden mot sötare rödviner, i synnerhet de från Italien.
Nåväl, när jag snabbt ögnar igenom listorna så fastnar jag på deras kommentar över nämnda Langhe Rosso: "Tidigare fyndvin som tyvärr blivit onödigt sötat". Vafan tänker jag, har Borgogno sålt sig till sådana tilltag? Kollar SB hemsida och där anges faktiskt sockerhalten till 6g/l. Fortsätter med att kolla Borgognos hemsida, men där finns överhuvudtaget ingen Langhe Rosso Hittar informationen på importörens hemsida (WineAgency) och där anges syrahalten till 6g/l och sockret till 1,3g/l. Aha tänker jag, SB har skrivit fel och Allt Om Mat har utgått från den informationen och sedan vid provningen letat efter sötman i vinet och då naturligtvis hittat den.
Skickar därför mail både till SB och till Allt om Mat för att ställa allt till rätta (ni känner mig eller hur).
Får svar från SB att sockerhalten är mätt i labb och att det därför troligen är WineAgency som har fel information på sin hemsida.
Vad har du fått dina uppgifter ifrån? Jag har precis pratat med vårt laboratorium och vi har testat 70384-01 ett flertal gånger på sistone. De låter hälsa att sockerhalten har legat mellan 5 och 6 gram / liter medan syrahalten har varierat mellan 5,4-5,8.

Får samtidigt bekräftat att vinet är framtaget specifikt för den svenska marknaden vilket är precis vad vi brukar misstänka i en hel del fall:
Och ja, just den varianten är framtagen för den svenska marknaden; till att börja med. Det kan tänkas att den dyker upp i andra länder på sikt, hälsade leverantören.

Fick också svar från Marie Oskarsson som ingår i Allt om Mats provningsgrupp:
När vi provar vinerna till det stora vinnumret skriver vi våra kommentarer enbart på det vi upplever just där och då i provsituationen. Vi är ju fyra personer som sitter tillsammans runt bordet, provar vinerna och diskuterar dem. Så kommentarerna om 70384 Borgogno Lange Rosso kommer från den stunden och från att vi upplevde vinet som sötare än tidigare.

Nu kan ju vinet inte vara uppsötat eftersom DOC Langhe inte tillåter sådan manipulation, men med tanke på att alkoholhalten endast är 13,5% så har man troligen inte låtit vinet jäsa fullt ut, utan avbrutit när sötman har legat på en nivå som systembolaget tycker att vi svenskar ska ha
Förvånar mig att en producent som Borgogno låter sig styras på det sättet, vart är världen på väg?

Var på Borgogno idag och frågade lite om Langhe Rosso:
Som @Larseman skriver så görs vinet för den svenska marknaden och enbart svenskar och personalen får smaka det.
De är väldigt stolta över vinet och tycker att det är en bra produkt (underförstått också en lönsam produkt)
De tycker att monopol är en fantastisk uppfinning, eftersom en stat är en stabilare motpart än en individuell vinhandlare (även om det finns en mellanhand).
De ser en klar potential i Langhe Rosso och tror att den kan bli bättre i framtiden.
De påstår att de inte avbryter jäsningen och att sötman kommer från druvorna (Merlot och Barbera).
Sverige är det enda land som har en "specialprodukt".
Var på Pio Cesare igår och deras Langhe Nebbiolo som säljs på systemet är tydligen också en specialprodukt för svenska marknaden, men där sa vår guide: "Så är det, vi vann en upphandling långt innan jag började på företaget och vi har fortsatt på det spåret, vet egentligen inte vad det är för skillnad"

 

[Daniel B]

Testar 2014 Dog Point Sauvignon Blanc. Galet mycket svartvinbär, nässlor, persika, lakritsrot. Gräs, växter, stenfrukt. En konstig subtil doft av tomat / tomatjuice, tillsammans med lite grönpeppar som kommer fram även i smaken. Det smakar lite som att man tagit en tugga av en solvarm, på gränsen till omogen tomat samtidigt som man fyllt munnen med en traditionell NZ sauvignon b.

Jag vet inte riktigt var jag placerar det här... Gott? Kanske med lite arbete och överanalyserande av smakerna, men jag har svårt att säga det. Välgjort, ja, inga direkta felsmaker (eller?).

Kommer jag lägga 185 kr på det igen? Utan tvekan absolut inte. Men det skulle jag nog inte göra oavsett pris.

~84p

 

[Patrik Sellin]

Testar Borgogno Barolo Riserva 2000 och Massolino Barolo 2011 med lite risotto toppad med den svindyra klumpen i förgrunden. Borgognon har precis lämnat ungdomen och ligger i en fas där mognad kombineras med fräschör, doftar nästan lika mycket tryffel som svampen, koncentrerad, elegant och slank samtidigt. Massolinon har massor med frukt, syra och tanniner, men är trots det rätt tillgänglig - troligtvis på grund av all frukt, riktigt gott, men låååångt ifrån Borgogno.

 

[Pontus]

Ikväll intogs en flaska Guigal La Doriane 2012. Knuten och tillknäppt innan luftning, men luft och lite högre temperatur gjorde underverk!
I doften aprikoser och ananas och blommor. Massor av blommor. Friskt smak med tropiska frukter, väl integrerade fat och mineraler. Konsistensen är närmast oljig, men ändå är vinet extremt läskande. En flaska kvar nu, den får ligga till sig några år. Frågan är bara hur många. Någon med erfarenhet?

 

[Vino fino]

Ikväll intogs en flaska Guigal La Doriane 2012. Knuten och tillknäppt innan luftning, men luft och lite högre temperatur gjorde underverk!
I doften aprikoser och ananas och blommor. Massor av blommor. Friskt smak med tropiska frukter, väl integrerade fat och mineraler. Konsistensen är närmast oljig, men ändå är vinet extremt läskande. En flaska kvar nu, den får ligga till sig några år. Frågan är bara hur många. Någon med erfarenhet?

Minst 10 år! Gärna 15-20. Lagrad Condrieu är en av Guds gåvor.

 

[Pontus]

Minst 10 år! Gärna 15-20. Lagrad Condrieu är en av Guds gåvor.

Holy cow. Finns det tunnlar på vägen dit?

 

[Vino fino]

Holy cow. Finns det tunnlar på vägen dit?

Det finns det definitivt. Låt bli mellan 3-10 år, helst 3-15.

 

[Vino fino]

Rutherglens starkviner på muscat och muscadelle är en gammal kärlek som inte dör. Fick upp ögonen för detta australiska mästerverk tidigt i min vinbana. Som tur är växte jag upp, vinmässigt, utanför Bolagets stryptag och fick chansen att prova annat än deras sortiment. (OK farfar, sluta prata om minnena från förr). Men inte ens idag finns det Rutherglen på Bolaget. Det finns liksom inte plats på hyllorna för ett av världens bästa dessertvin eftersom vi har tvåhundra briljanta ripasso och apassimento på box som måste få utrymme, gärna mer och mer utrymme för varje lanseringsplan.

Campbells var den väna fröken som öppnade mina ögon och hon är lika vacker idag. Torkad frukt, smörkola, nyklippt gräs, muscovado, sextiofem olika nyanser av rörsocker. Generöst, komplext, med en fantastisk dikotomi mellan nötig sälta och generös frukt och lång fatlagring. Lång, lång eftersmak med många nyanser. En av vinvärldens odödliga klassiker. F**k y** Systembolagets inköpsavdelning, fortsätt era betalda semestrar i Italien.

Campbells Rutherglen Liquid Gold Classic Topaque NV (dg 2014): 94 p.

 

[Håkan]

Minst 10 år! Gärna 15-20. Lagrad Condrieu är en av Guds gåvor.

Nämen nu är du där och förstör min världsbild igen. Condrieu och lagring, känns som för mig två ickekompatibla storheter. Mogen Condrieu och mogen SB, känns som ett givet tema för oss gamla stofiler med förutfattade meningar om allt och lite till.

 

[Vino fino]

Nämen nu är du där och förstör min världsbild igen. Condrieu och lagring, känns som för mig två ickekompatibla storheter. Mogen Condrieu och mogen SB, känns som ett givet tema för oss gamla stofiler med förutfattade meningar om allt och lite till.

Det verkar vara en svensk sjuka att misstro lagrad Viognier. Men jag blev uppfostrad att Viognier blir som bäst vid 15 års ålder och egen praktisk erfarenhet har bekräftat detta.
När man dricker en vällagrad Condrieu förstår man för första gången denna druvas verkliga storhet. Jättegod som väldigt ung, men ett helt annat vin i medelåldern.

Observera: Viognier har en hemsk tunnel nånstans från 4 års ålder till 10, ungefär. Då är den helt livlös och anemisk.

 

[Mattias Schyberg]

Madiran rockar!

Fick 2012 Domaine Laougué 'Marty' blint av min fru när jag kom hem i går kväll. Lite vitlöksosande pizza hade hon tillagat dessutom med massor av fet bacon och rikligt med ost. Bra kombination, men vilket rödtjut funkar inte bra med pizza!

Kan ju inte påstå att min gissning träffade rätt men spekulerade kring fransk Malbec från Cahors, modern Tempranillo, Bandol (Mourvedre) eller Mencia alternativt Touriga Nacional från Portugal innan jag gav upp och erkände mig besegrad. Med facit i hand så kändes ursprunget ganska självklart, även om det som är typiskt för Tannat mest kretsar kring den tuffa strukturen och täta frukten enligt min erfarenhet. Gissade på ett pris på ca 200-250 kr och delade ut stabila 89p, inte illa med tanke på att priset ligger en bit under tvåhundringen.

Massiv mörk och generisk frukt med fat, kryddor, soja och lätt rostade valnötter. Stramt, fokuserat och balanserat. Mörka kärniga körsbär, korinter, svartvinbärsblad och tjära bidrar med nyansering och skiner igenom den mörka fruktmattan först efter en stund.

Madiran rockar! Så rustikt, så strukturerat och så jäkla billigt.

 

[grappa]

Blindbock med kompisarna stod på programmet igår.
Först ut var ett vitt med blekgul färg och med stor och tydlig doft av fat som förde tankarna till Kalifornien, Sydafrika eller möjligen Bourgogne/bordeaux. (Svårt med referens när det bara är ett vitt vin.) Under faten fanns en antydan till rökighet i början som snabbt försvann, lite vått ylle, lite tropisk frukt och äppeltoner men väl dolda. Smaken gav helt andra indikationer. En bra syra och krispighet dvs knappast Chardonnay från Kalifornien, fatbeska, tropisk frukt och gröna äpplen. Efter att felaktigt placerat detta i gamla värden ledde spåren till Nya Zeeland och Chardonnay. Facit: Trinity Hill Gimblett Gravels Chardonnay, 2013, Nya Zeeland. Spännande vin med fattoner som ett vin från Kalifornien men med syra som en Chablis. 88 p.
Vin två var mörkt blårött men relativt transparent. Stor doft av vinbär, plommon, vanilj och en viss syltighet förde tankarna till nya världen och sannolikt Kalifornien Cabernet Sauvignon eller Zinfandel. Smaken hade mörka bär och fatbeska med bra tanniner och alkoholstyrka. Facit: Seghesio Old Vine Zinfandel, 2012. Härligt vin som visar vad Zinfandel kan leverera om man väljer bort de billigaste varianterna. 89 p.
Vin tre (mitt vin) var betydligt tätare och med mer brunhet i färgen även om en viss blåton även syntes. Stall, läder, cederträ och svarta vinbär i doften. Höga tanniner och väldigt knutet första timman, sedan öppnade sig fruktigheten med vinbär som dominant inslag. Kompisarna satte Frankrike ganska snabbt och hamnade efter lite tankar rätt i Bordeaux. Facit: Chateau Liversan Haut Medoc, 2010. Hyfsad Bordeaux med framförallt härlig doft, vinner sannolikt på att ligga några år. 87 p.
Vin fyra, dessertvin (även detta mitt). Bärnstensfärgat. Härlig söt doft av russin, kanderade äpplen, fikon, farinsocker, ... Smaken mycket torrare med bokna äpplen och en viss citrus ton. Bra balans mellan syra och sötma. Ingen lätt uppgift att hitta rätt och efter diverse felgissningar gavs svaret. Facit: Tokaji Aszu, 2000, 3 puttonyos. Mumsigt vin med härlig doft och smak. 89 p.

 

[LeChat]

-Ska nog sluta köpa det här vinet, eller kanske t.o.m alla från regionen och de med liknande druvsammansättning. Jag gillar ju inte stilen längre. Känner någon igen sig?
Ikväll är det 2005 Domaine Santa Duc Gigondas Prestige des Hautes Garrigues som påminner mig om hur svårt det är att veta vilka flaskor som kommer att förvandlas till härliga drickupplevelser. När jag drack denna för några år sedan upplevde jag den som just ung och kantig. Idag är vinet helt annorlunda. Komplext och med lagom avrundade tanniner och lite ungdom kvar. Jättegott men tyvärr sista flaskan. Har dock ett par från 2007 kvar men man skulle kanske köpa på sig någon årgång till.

 

[grappa]

Visa bifogad bild 5411 -Ska nog sluta köpa det här vinet, eller kanske t.o.m alla från regionen och de med liknande druvsammansättning. Jag gillar ju inte stilen längre. Känner någon igen sig?
Ikväll är det 2005 Domaine Santa Duc Gigondas Prestige des Hautes Garrigues som påminner mig om hur svårt det är att veta vilka flaskor som kommer att förvandlas till härliga drickupplevelser. När jag drack denna för några år sedan upplevde jag den som just ung och kantig. Idag är vinet helt annorlunda. Komplext och med lagom avrundade tanniner och lite ungdom kvar. Jättegott men tyvärr sista flaskan. Har dock ett par från 2007 kvar men man skulle kanske köpa på sig någon årgång till.

Har några 2010 och 2011 i källaren. Har du testat fler årgångar tidigare? Är det bäst att vänta ca 10 års tid generellt eller varierar det mellan årgångar? Har bara druckit en 2003 för ca ett år sedan och upplevde att den gott kunde lagrats längre.

 

[LeChat]

Har några 2010 och 2011 i källaren. Har du testat fler årgångar tidigare? Är det bäst att vänta ca 10 års tid generellt eller varierar det mellan årgångar? Har bara druckit en 2003 för ca ett år sedan och upplevde att den gott kunde lagrats längre.

Nej jag har inte druckit tidigare årgångar. 2005 är ju speciell på många håll, en årgång med tuffa tanniner, men jag tror ändå att 10 år är att rekommendera. Har man många flaskor så kan man plocka en efter 8 år.
Jag tycker att detta vinet påminner en hel del om Pegau nu med lite ålder.