Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

[Appel]

2010 Miguel Torres Cabernet Sauvignon Mas La Plana
Utan tvekan så är detta ett riktigt trevligt vin troget sitt spanska ursprung, men jag hade lätt kunnat hamna även i Sydafrika blint. Tydligt rökiga drag och mycket söta fat med kaffe, vanilj, tobak, tjära och dill. Plommondominerad frukt med lite stråk av mörka körsbär samt en hel del grönskimmer och fräschör från mynta. Bra intensitet och hög syra med runda och lättsmälta tanniner.

Kanske borde jag väntat några år och fått mer utveckling, men det är jäkligt gott nu också även om jag hade förväntat mig en stramare och mer bdx-lik upplevelse. Jag får nöja mig med (90p) här trots allt. Hade högre förväntningar men för 300 pix så får jag nog vara nöjd ändå trots allt.

Härligt. Lite av ett favoritvin för mig. Var dock längesen jag drack det nu.

 

[gece]

2014 Man O' War "Bellerophon" (97% Syrah, 3% Viognier)
Hela spektrat av frukt från syrlig/röd till solmogen/mörk - från lingon via hallon och blåbär till björnbär - samt något lite gult, en del apelsin och kanske lite mogna plommon? Antydan till örtiger, blommor (syrén, viol) och kryddighet. Lite, lite smörkola i avslutet. Få och fina tanniner samt dundersyra - munkänslan är närmare vitt än rött vin. Rätt bra koncentration men inte speciellt lång i avslutet.

Enligt producentens hemsida är detta deras tolkning av Cöte-Rôtie (en ovan läsare kan nog t.o.m. förledas att tro att det är en Côte-Rôtie, baserat på texten). Själv tycker jag näppeligen att det andas Rhône, knappt ens Syrah, utan kanske snarare någon form av seriös, modern, icke-naturmupps-Beaujolais, tänkte även lite på Tempranillo.

Ett skolboksexempel på "fruktdrivet", nog finns det lite fat och lite malo, men de spelar definitivt andra- eller tredjefiol. Ganska behagligt och okomplicerat att dricka (om man inte räds syra) men känns ändå lite svårt att begripa sig på. Tror eventuellt att det finns en hel del kul här som kan blomma ut med ett par år på nacken, men just nu känns det lite enkelt.

 

[Larseman]

2010 Miguel Torres Cabernet Sauvignon Mas La Plana
Utan tvekan så är detta ett riktigt trevligt vin troget sitt spanska ursprung, men jag hade lätt kunnat hamna även i Sydafrika blint. Tydligt rökiga drag och mycket söta fat med kaffe, vanilj, tobak, tjära och dill. Plommondominerad frukt med lite stråk av mörka körsbär samt en hel del grönskimmer och fräschör från mynta. Bra intensitet och hög syra med runda och lättsmälta tanniner.

Kanske borde jag väntat några år och fått mer utveckling, men det är jäkligt gott nu också även om jag hade förväntat mig en stramare och mer bdx-lik upplevelse. Jag får nöja mig med (90p) här trots allt. Hade högre förväntningar men för 300 pix så får jag nog vara nöjd ändå trots allt.

300 pix, då är den nog plockad på Finlands-båten. Bolaget tar 399 för närvarande. Vi köpte några 2007 på Viking Line för fyra år sedan, då kostade de inte mer än 200kr/st. Drack en med välbehag vid nyår, dock utan noteringar pga omständigheterna. Men gott var det vill jag minnas

 

[Mattias Schyberg]

300 pix, då är den nog plockad på Finlands-båten. Bolaget tar 399 för närvarande. Vi köpte några 2007 på Viking Line för fyra år sedan, då kostade de inte mer än 200kr/st. Drack en med välbehag vid nyår, dock utan noteringar pga omständigheterna. Men gott var det vill jag minnas

Viking Line rockar och japp, 300 pix fick jag betala där.

 

[Larseman]

Damn you, blind tasting
Frugan och jag ska tävla i Munskänkarnas Vintävling, regionsfinal, nästa lördag. Frugans lag skrapade ihop 16,5p av 24 i sektionens tävling som jag i egenskap av utbildningsansvarig ordnade. Jag kan dock garantera att den kinesiska muren upprätthölls till fullo så någon fördel av detta hade hon inte.
Nu är det mig hon ska förlita sig på så jag tänkte att lite träning vore på sin plats. Hon fick, utifrån en druvsorterad CT-utskrift, välja ett rött vin från källaren av de som förväntas komma på tävlingen (CS, Syrah, PN, Sangiovese, Tempranillo, Gamay, Nebbiolo och Merlot)
Färgen är ganska mörkröd med dragning åt brunt. Genast utesluter jag åtminstone PN och Nebbiolo. Doften är initialt lite skitig, ganska blyg, med en första association till svarta vinbär. Den är också lite parfymerad, kryddig (peppar?, lagerblad?)
med en del fat. Är där inte också lite svart te?
I munnen är det väldigt slankt, försiktiga och ganska torra tanniner, medelhög syra med en liten beska. Smaken drar åt blåbär och körsbär, lite ihåligt och kort dock. Ett ganska bra vin som jag ändå inte riktigt går igång på.
Vad blir då min gissning? Den inledande svartvinbärs-tonen pekar ju lite åt CS, men jag tycker att både syra, tanniner och fyllighet är för låga. Färgen är för mörk för Gamay, och där är nog strävheten ändå lite för hög. Kan det vara Syrah med tanke på pepparn? Alldeles för lite frukt, men kanske om det är från Rhone? Eller Sangiovese med tanke på teet? Är faktiskt helt lost känner jag
Svaret blir till slut:
Druva: Sangiovese, garderar med Syrah
Land: Italien, garderar med Frankrike
Region: Toscana, garderar med Rhone
Detta gav mig exakt 0 poäng

Vinet var 2012 Quinta de Chocapalha Cabernet Sauvignon Vinho Regional Lisboa
alltså en CS från Portugal. Inte lätt, men druvan borde man väl klarat.
Jag säger som Charlotte Kalla sa veckorna innan VM i Falun, "går det så här dåligt då har man inget där att göra"

 

[Magnus L]

Ja det här var godare än Cuvée Madelon 2013 som är det av sidoprojektet som jag provat. Har köpt domänens Poulsard och Pinot Noir också i årgång 2014 så det blir provning vad det lider.

Kul att du och jag antagligen har köpt de sista flaskorna av Pamina 2010, åtminstone utanför Jura. Jag gillade också skarpt!

Tyckte Madelon 13 var helt ok, däremot var jag lite besviken på Ya bon the Canon 14. Lite för banal och naturvinsfunkig.

 

[Mattias Schyberg]

Damn you, blind tasting
Frugan och jag ska tävla i Munskänkarnas Vintävling, regionsfinal, nästa lördag. Frugans lag skrapade ihop 16,5p av 24 i sektionens tävling som jag i egenskap av utbildningsansvarig ordnade. Jag kan dock garantera att den kinesiska muren upprätthölls till fullo så någon fördel av detta hade hon inte.
Nu är det mig hon ska förlita sig på så jag tänkte att lite träning vore på sin plats. Hon fick, utifrån en druvsorterad CT-utskrift, välja ett rött vin från källaren av de som förväntas komma på tävlingen (CS, Syrah, PN, Sangiovese, Tempranillo, Gamay, Nebbiolo och Merlot)
Färgen är ganska mörkröd med dragning åt brunt. Genast utesluter jag åtminstone PN och Nebbiolo. Doften är initialt lite skitig, ganska blyg, med en första association till svarta vinbär. Den är också lite parfymerad, kryddig (peppar?, lagerblad?)
med en del fat. Är där inte också lite svart te?
I munnen är det väldigt slankt, försiktiga och ganska torra tanniner, medelhög syra med en liten beska. Smaken drar åt blåbär och körsbär, lite ihåligt och kort dock. Ett ganska bra vin som jag ändå inte riktigt går igång på.
Vad blir då min gissning? Den inledande svartvinbärs-tonen pekar ju lite åt CS, men jag tycker att både syra, tanniner och fyllighet är för låga. Färgen är för mörk för Gamay, och där är nog strävheten ändå lite för hög. Kan det vara Syrah med tanke på pepparn? Alldeles för lite frukt, men kanske om det är från Rhone? Eller Sangiovese med tanke på teet? Är faktiskt helt lost känner jag
Svaret blir till slut:
Druva: Sangiovese, garderar med Syrah
Land: Italien, garderar med Frankrike
Region: Toscana, garderar med Rhone
Detta gav mig exakt 0 poäng

Vinet var 2012 Quinta de Chocapalha Cabernet Sauvignon Vinho Regional Lisboa
alltså en CS från Portugal. Inte lätt, men druvan borde man väl klarat.
Jag säger som Charlotte Kalla sa veckorna innan VM i Falun, "går det så här dåligt då har man inget där att göra"

Kul med frugan, hälsa henne så gott och önska lycka till från mig.

Edit: men nu insåg jag att du OCKSÅ skall vara med då. Break a leg du också.

 

[jrick]

Tyckte Madelon 13 var helt ok, däremot var jag lite besviken på Ya bon the Canon 14. Lite för banal och naturvinsfunkig.

Tyckte för tydlighetens skull också att Madelon var ok, menar bara att det här var bättre än så. Och mer av en egen karaktär, Madelon smakade trots allt betydligt mer Beaujolais än något annat vilket var naturligt med tanke på att det var en blandning som till 80% var Gamay från Beaujolais... Plein Sud var betydligt dyrare också förstås.

 

[grappa]

Ett underbart vin, ett finewine och ett vaskvin! Gissa vilket ?

Krebs: Ljusröd färg. Härligt kryddig doft med rökighet, jordgubbar och lite stänk av vanilj. Kryddig smak med viss hetta, liten angenäm efterbeska. Underbar Spätburgunder köpt på plats av producenten. 90 p. Passade utmärkt till Gudmundgårdens lammkorv och gudmundskorv. (Gudmundsgården är ett trevligt ställe i Halland. Kör av motorvägen vid Slöinge, kör in i Slöinge och kör mot Asige. Efter ett par km ligger en trevlig gårdshandel med underbar korv, bra kött och ett litet utbud av Holländska ostar. Besök rekommenderas varmt!)
Coto de Imaz: Tegelfärgad. Hyfsad doft med liten stallighet och vinbär, lite kryddighet. Tyvärr dog doften snabbt. Tunn smak med liten bärighet, fatbeska och allmänt tråkigt. 75 p.
Francois Baur: Tydligt guldgul men ganska transparent. Underbar doft av rosor, parfym, honung, tropisk frukt och kryddor. Smaken tropisk frukt, honung med tydlig kryddighet. Ett underbart vin från en väldigt bra producent och ännu en gång bekräftat att Gewurztraminer är drottningen av druvor. 93 p. Till påsken passar detta utmärkt till löksillen och den gravade laxen.

 

[chambertin]

Njuter just nu av:

Varm väldigt mogen smak med mkt nypon och torkad frukt. Låg syra men härlig längd. Långt ifrån den Rochette -07 vi hade på BYOB för ett tag sen men mkt god.

 

[gece]

2014 Domaine du Pelican Savagnin Ouille är sinnebilden för mineralitet - stendamm, krita, krut... Lite oljig munkänsla, lite fatfetma (gamla, inte nya) och lite pepparkaka/palsternacka på avslutet. Vansinnigt hög syra. Detta är barnarov deluxe men det märks att det är proffsig, burgundisk vinifikation i görningen - ett jäkligt snyggt paket som dock är ganska hårt åtknutet i dagsläget. Återvänder gärna hit om några år och är övertygad om att det då plockat upp några poäng bortom dagens 90p.

 

[Patrik Sellin]

Lite chilensk cab till vickningen på långfredagsnatten:
Viña Quintay Cabernet Sauvignon Clava 2012: Massor av svartvinbärsblad i doften, med luft kommer också lila plommon och varm asfalt, Svarta vinbär, både bär och blad, dominerar smaken, men här finns också lite tagetesblommor, syran finns där och faten är inte påträngade, frukten ger en del sötma - helt klart nya världen, helt moget - på topp just nu. Ett bra vin om man gillar Cab Sauv, svårt att använda 59 kr på ett bättre sätt.

 

[Mattias Schyberg]

Det blev en del öppnade flaskor igår:

Först ut denna kväll så blev det åka av med 2002 McGuigan Sémillon The Shortlist: Väldigt trevlig och uttrycksfull arom med utmärkt komplexitet men det tappar lite av sin charm i munnen där det saknas lite intensitet, tyngd och fetma för att jag skall bli helt nöjd. Riktigt bra syra men det blir aningen kort i rocken på något vis. Inslag av gula äpplen, gummi, bivax, citron, popkorn, pinjenöt, nougat och lite rostigt järn. Tydliga stråk av dill eller möjligen kräftspad i eftersmaken. (88p)

För att ära kvällens hemgjorda pizza så tänkte vi att lite mogen Bourgogne borde passa lysande så jag plockade fram en gammal trotjänare från garderoben som var en stor WOTN-vinnare på en BYOB för något år sedan när @Appel hade med sig det. Det tog verkligen alla med storm och jag själv slängde utan att tveka fram 93p...

2000 Denis Berthaut Fixin Les Clos
Jag är glad att jag har mina gamla noter kvar att jämföra med, för det finns inte mycket jag känner igen här. Spännande initialt med mängder av mognadstoner, men tyvärr mest drag av kokta grönsaker och tomat som får mig att tänka på ratatouille. Tjära, torkad frukt, murkna fat, sur tobak och gamla läderpjuck summerar en ganska mognadsgenerisk arom utan liv eller tillstymmelse till frukt som överlevt tidens tand eller en eventuell dålig kork (den såg inte särskilt bra ut). I munnen är det platt med snäll syra och obefintliga tanniner. Lite udda rotfruktssötma på det. Märkligt och ganska äckligt faktiskt.

Trist som tusan, men så är det i vinvärlden. En del flaskor stryker helt enkelt med. Inget betyg. Vinet är lysande om man har turen att få en bra flaska, tro inget annat!

För att kompensera den stora besvikelsen så plockade jag fram en yngre förmåga som inhandlats på rekommendation hos Otto Suenson i Köpenhamn.

2012 Hubert Lignier Gevrey-Chambertin
Antitesen till förgående vin. Purung och väldigt eterisk med löjligt mycket hallonbuske initialt. Jasminmarinerade körsbär, fat, stall, jord och en gnutta kaffe bidrar till lite komplexitet under ytan. Väldigt slankt med tanke på appellation. Snälla tanniner, skyhög syra och bra balans. En hygglig Bourgogne, men långtifrån en märkvärdig upplevelse i dagsläget, men kommer mest troligt aldrig bli ett stort vin oavsett. Väldigt trevligt till pizzan och jäkligt mycket bättre än konkurrensen. Minns inte vad jag betalade, men troligtvis så speglar inte priset mitt betyg. (89p)

 

[Joakim Staf]

Påskens vin vart en Nebbiolo från Cascina Occellini. Den var subtil och elegant med körsbär, violett och lakrits toner På gommen, visar den dammiga tanniner och vacker längd. Mumma

 

[Skrutt]

Två knappt mognade alster av Blaufränkisch (2013 S:t Anthony, Nierstein GER) och släktingen Zweigelt (2014 Hannes Reeh, Kaisergarten AUT) igår förde tankarna till traditionell långfredag med total späkning och allt stängt. Nä, förresten, Oma Zweigelt bjöd på smörkola sådär lite i förtrolighet när ingen såg och friskusen Tante Blau hade hängt upp lingonris efter sin långpromenad. Ypperligt samspel med vädret i Mellansverige.

Poäng 86+ resp. 82.

 

[Daniel A]

2000 Denis Berthaut Fixin Les Clos
Jag är glad att jag har mina gamla noter kvar att jämföra med, för det finns inte mycket jag känner igen här. Spännande initialt med mängder av mognadstoner, men tyvärr mest drag av kokta grönsaker och tomat som fick mig att tänka på ratatouille. Tjära, torkad frukt, murkna fat, sur tobak och gamla läderpjuck summerar en ganska mognadsgenerisk arom utan liv eller tillstymmelse till frukt som överlevt tidens tand eller en eventuell dålig kork (den såg inte särskilt bra ut). I munnen är det platt med snäll syra och obefintliga tanniner. Lite udda rotfruktssötma på det. Märkligt och ganska äckligt faktiskt.
Visa bifogad bild 6678

Mmmmmmmm... tomat och ratatouille! Tjära och torkad frukt! Så långt låter det ju riktigt schysst och intressant. Vi har nog inte riktigt samma preferenser när det kommer till rödvin, men jag är ganska säker på att ett vin du klassar som "ganska äckligt" inte skulle vara någon höjdare för mig heller. Men trevliga noter. Lik har ju en viss charm, helt klart. Om inte annat i bildningssyfte. Skulle tycka det var fantastiskt att ha en provning med ett vin i olika stadier av livet (från purung till heldöd), men det lär ju vara svårt att skaka fram något sådant.

 

[Omar Khayyam]

Inför kvällens confit de canard (inspirerad av alla diskussioner om anka på forumet) öppnas två helt olika experimentobjekt: en burgundisk pinne från 2005 och en alexander valley 2010 stonestreet.

Mina frågetecken är många: är 2005orna från bourgogne (byvinerna) äntligen färdiga att dricka? Kan syran och frukten från denna rätt bra årgång i Gevrey ta emot och spjälka den feta ankan och gifta sig med kantareller och puylinser med litet örter?
Mitt pågående experiment med bolagets nordamerikanska rödviner i prisklass 300-500 kr fortsätter med Jacksonfamiljens billigaste finvin. Kommer den eleganta årgången som jag gillar så mycket att lysa upp kvällen eller kommer det bli en besvikelse född ur den ibland litet mulliga och onyanserade frukten från Alexander valley och en alltför ambitiös dosering av ny ek? Är den lika bra som storebröderna? Och framför allt - vad är bäst match för ankan?

Gevrey-Chambertin 2005 Taupenot-Merme är vidöppen och härlig direkt efter att korken flugit ur flaskan. Det är väldigt mycket primära bär och frukt på näsan, man kan ana en begynnande komplexitet men detta är långt ifrån fullmoget. Helt ok syra, mycket generös frukt i munnen, men lätt och elegant. Kanske en litet kort finish men det är så härligt.

Stonestreet estate cabernet sauvignon 2010 är som spanjorerna skulle säga, una bomba. Söt och kaloristinn, med tät frukt, oerhört mjuk textur, syltig, mjuk finish. Inte alls lika pregnant i uttrycket som monument Ridge från samma vingård, och mkt mkt långt ifrån Verite. Men i sin stil är den bra, till och med mycket bra - det är inte många kaliforniska cabbar som mår bra av att drickas i 22 graders rumstemperatur direkt efter öppnande. Väldigt få viner alls för den delen... I med korken och in i kylen tillsammans med pinnen! Slutrapport följer.

 

[Bror]

Heldöd kan jag bidra med - helt säkert...

 

[Mattias Schyberg]

Jag är en sniffare utan tvekan. Med detta så menar jag att ett vins aromatik är absolut viktigast för mig (både den direkta och retronasala). Aromen är ju trots allt i runda slängar 80 % av den totala smakupplevelsen även om den som misstagit salt för socker när de bakar kanelbullar mest troligt inte håller med, men omvänt så kan man alltid prova att hålla för näsan när man äter för att förstå min poäng.

Vin som är väldigt oaromatiska i sin stil har därför svårare att imponera på mig än viner som har komplex och nyanserad aromatik. Längd, intensitet och balans är dock minst lika viktigt, vilket gårdagens förvin är ett exempel på.

2014 von Winning Deidesheimer Kalkofen Riesling Großes Gewächs är en urtypisk riesling från Pfalz. Inga skönjbara dieselångor utan den är ren och stenmineralisk som en fjällbäck med elegant frukt bestående av krispig citrus, lite omogna päron, grön tropisk frukt och aningen blommiga drag. Nej, det här är inget vin att sniffa på eller skriva fyndiga romaner kring utan det är i munnen allt händer. Knivskarp och spritsig syra med löjligt bra längd och en koncentration av högsta klass. Det krullar sig på tungan och pirrar till som ett 9v-batteri. Underbart trevligt vin! Magiskt bra till lite blandade kvalitetsostar av get och får. (91p)

Jag har lärt mig att uppskatta denna stil avsevärt mer på senare år. Vanligtvis så vill jag annars ha en jäkla dos petroleum i mina rieslingviner och massa komplexitet, men ibland är det bara så jäkla gott med rena, subtila och återhållsamma upplevelser där balansen, längden och intensiteten är i fokus och där vinet agerar support till maten istället för att dominera hela upplevelsen.

 

[Omar Khayyam]

Visa bifogad bild 6685

Inför kvällens confit de canard (inspirerad av alla diskussioner om anka på forumet) öppnas två helt olika experimentobjekt: en burgundisk pinne från 2005 och en alexander valley 2010 stonestreet.

Mina frågetecken är många: är 2005orna från bourgogne (byvinerna) äntligen färdiga att dricka? Kan syran och frukten från denna rätt bra årgång i Gevrey ta emot och spjälka den feta ankan och gifta sig med kantareller och puylinser med litet örter?
Mitt pågående experiment med bolagets nordamerikanska rödviner i prisklass 300-500 kr fortsätter med Jacksonfamiljens billigaste finvin. Kommer den eleganta årgången som jag gillar så mycket att lysa upp kvällen eller kommer det bli en besvikelse född ur den ibland litet mulliga och onyanserade frukten från Alexander valley och en alltför ambitiös dosering av ny ek? Är den lika bra som storebröderna? Och framför allt - vad är bäst match för ankan?

Gevrey-Chambertin 2005 Taupenot-Merme är vidöppen och härlig direkt efter att korken flugit ur flaskan. Det är väldigt mycket primära bär och frukt på näsan, man kan ana en begynnande komplexitet men detta är långt ifrån fullmoget. Helt ok syra, mycket generös frukt i munnen, men lätt och elegant. Kanske en litet kort finish men det är så härligt.

Stonestreet estate cabernet sauvignon 2010 är som spanjorerna skulle säga, una bomba. Söt och kaloristinn, med tät frukt, oerhört mjuk textur, syltig, mjuk finish. Inte alls lika pregnant i uttrycket som monument Ridge från samma vingård, och mkt mkt långt ifrån Verite. Men i sin stil är den bra, till och med mycket bra - det är inte många kaliforniska cabbar som mår bra av att drickas i 22 graders rumstemperatur direkt efter öppnande. Väldigt få viner alls för den delen... I med korken och in i kylen tillsammans med pinnen! Slutrapport följer.

Bara en notering för att följa upp. Båda vinerna mådde bättre av att svalka av sig några grader och med några timmars luftning blev det ännu bättre. Riktigt trevliga båda två faktiskt. Men samtidigt, first impressions last.

Pinot Noiren blommade ut i en kraftfull mörkfruktig stilighet, snarlik ett elegant uttryck i svalt år från bättre oregonvin. Oerhört härligt och helt perfekt med ankan. Men kanske litet kort finish för att ta det hela vägen. 92 p typ. Långt ifrån fullmogen men verkligen i drickfönstret just nu.

Cabben (som också har ett par droppar petit verdot och Malbec i sig) är rena godiset, men kanske lite för mycket av allt och inte alls lika välbalanserad som Monument Ridge (samma firma och samma årgång) som också finns på bolaget, för bara 40 kr mer - köp den i stället! Litet för söt och mjuk för min smak vad gäller cabernet, infriar en del trista fördomar om Alexander Valley cabernet som ofta men inte alltid stämmer, men om man tänker på den som en mer balanserad variant av zinfandel kanske användningsområdena ger sig - borde funka hur bra som helst med bbq, lyxiga hemmahamburgare med extra allt, etc. 88 p typ. Det mesta blev kvar i flaskan till en annan dag. Kanske till en cassoulet på resterna från ankan, med litet mer kryddor och grejer.