När jag är i London är det ju definitivt tradition att besöka
The Remedy. Nu var det över ett år sedan sist… I vanlig ordning så levererar stället bra vin och roliga möten!
Bredvid mig i baren sitter Riccardo Sobrino, en av bröderna bakom det småskaliga
Cascina delle Rose. En producent som hänger i Piemonte, håller sig till drygt 20000-25000 flaskor om året, och verkar satsa rätt hårt på kvalité. De siktar på (och lyckas, enligt mig) att göra väldigt eleganta och finstämda viner. Jag provar igenom uppställningen som serverades, och bara för att jag råkar sitta på rätt plats vid rätt tillfälle så får jag en mycket sympatisk genomgång av varje vin.
Cascina delle Rose, Langhe Nebbiolo
2016 ett tight vin med skarp syra och bra drag i tanninerna. God potential för framtiden!
2015 i uppställningen den lysande stjärnan. Ungt men charmigt inbjudande - nöje att dricka
2014 knepig årgång. Tämligen sträv, hög syra, inte så mycket frukt som lyfter. Ett bra vin, men definitivt svagast i uppställning
Visa bifogad bild 11467
Cascina delle Rose, Barbaresco Tre Stelle
Flaggskeppet.
2013 purungt på alla sätt och vis. Påminde mycket om 2016 Langhe, men har mer av allt. Ett mycket bra vin, som förtjänar lite tid på rygg.
2012 som en öppen bok i jämförelse med 2013. Generöst, fruktigt men elegant. Kan givetvis ligga ett tag, men mycket gott redan nu.
Betygsmässigt så rör sig Langhe i 87-88-spannet och Barbaresco ytterligare några pinnar upp. Jag är ju inte direkt en nebbiolo-drickare av rang, men blir mer och mer övertygad.
Det visar sig dock att det här är Riccardos sista kväll i London, så han är mer intresserad av att snacka vin i allmänhet och dricka lite roliga grejer. En mycket intressant och trevlig person att babbla med i ett par timmar! Kan vara så att jag får ta och åka ner till Piemonte för ett besök framöver... Annars tips till er som är i krokarna ofta.
Nåja, jag valde viner. Det visade sig bli två fullträffar! Mer fokus på pratande och drickande än på notskrivning.
Visa bifogad bild 11468
2009 Jacques Puffeney, Vin Jaune
Min första vin jaune från Puffeney! Ett fantastiskt gult vin, ett bra exempel på hur bra stilen kan vara även som ung. Det är sylvasst på alla sätt och vis - doft, smak och syra skär igenom sinnena. Min tredje 2009a, och det är bara att konstatera att den varma årgången är mycket fördelaktig för vin jaune. Tycker det är är mer tillgängligt än många andra, äldre, årgångar. Med det sagt så är det fortfarande ett vin som med fördel kan ligga så länge tålamodet tillåter.
93p.
Visa bifogad bild 11469
1870 Blandys Verdelho Solera
En något märklig flaska! Etiketten är lite sönderriven och helt omöjlig att läsa. Hittar ingen vidare information om flaskan, och de mesta jag hittar har den stencilerade texten. En gammal buteljering till någon specifik marknad/kund?
Det är en magiskt god madeira, i vilket fall som helst. Intensiv som attan, och komplex som få. Nötter, knäck, earl grey, kanderad citron, apelsinskal, målarfärg, bokna äpplen, ingefära. På tungan är det mer av samma. Det känns som en väldigt välpolerad och avrundad madeira - allt sitter där det ska sitta. Tillskillnad från en del andra av de årgångar jag druckit från andra halvan av 1800-talet så känns det verkligen att det här ligger på sin topp nu (de andra har alltså varit lite för unga…
). Fantastiskt.
95p.
Och det var den kvällen det! Efter lite sömn och jobb var det dags att bege sig tillbaka till Sverige - hade en lunch kvar som jag inte visste var jag skulle inta. Efter lite googlade visade sig att mitt hotell var ganska nära vinbaren
Clarette, så det kändes som ett bra val för en lätt lunch. Och tungt vin. Ett riktigt schysst ställe som kan rekommenderas, även om det var lite väl “posh”. Väldigt snofsigt på det där sättet jag föreställer mig att brittisk överklass är... Svinbra mat dock, och vinlistan, tja, levererar.
Visa bifogad bild 11471
2013 Pavillon blanc
Väldigt grönt, tydliga sauvignon blanc-toner. Blint hade jag nog ganska snabbt placerat den i Sancerre eller Pouilly-Fumé. Bra syra, bra frukt. Väldigt frisk och fräscht, och bra som vin till maten. Bra, men inte särskilt spännande.
88p.
2004 Pavillon rouge
Ganska “tung” i nosen, mörk röd frukt, mörka bär, lite skog och gröna örter. Bra tanninsträvhet, ganska polerat. Känns väldigt klassiskt (säger jag utan att ha någon större koll på Margaux). Det är inte ett jättestort vin, men det är mycket gott. Förlorar nog lite på att drickas bredvid sitt betydligt större syskon.
90p.
2006 Château Margaux
Bra frukt, viol, hallon, körsbär. Öppnar med lite tid upp för en del skog och jord, gröna kryddor, lakrits och lite tobak. Otrolig skärpa och fokus i doften, med bra komplexitet redan. På tungan är det hyfsat inbjudande, men trots allt ungt och knutet. Smakar syrliga röda bär, jord och lite lakrits, som är dränkta i tanniner. Det här är strävt. Intensivt som attan, och det märks att det finns chans för stordåd i framtiden. Det är väldigt gott, framförallt doftmässigt, redan idag och väldigt kul att dricka. Hade jag haft en flaska i min ägo hade jag väntat till minst 2026…
92-93p idag.
Visa bifogad bild 11470
(Någon röd, citrusmarinad, fisk som var fantastiskt god. Drack det vita vinet till...)