Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

[jrick]

Har plöjt igenom ett skapligt antal av denna, och har 6 st kvar. En sak är tydlig, extrem flask variation. Har öppnat flaskor som varit stumma metalliska andra har varit gudomliga, som en sen höstskog. Det har känts lite som ett lotteri var enda gång, dock har fler varit bra än dåliga.

Har bara druckit två men de var väldigt olika, en gudomlig ”riktig dolcetto” i klass med de allra bästa och en med helt annan karaktär, mer nebbiololik fast en inte så spännande nebbiolo. Märkligt att vi är många som upplever denna variation, undrar vad anledningen är?

 

[Mattias Schyberg]

2015 Stettener Häder Lemberger Weingut Karl Haidle

Jag vet inte vad våra utsända reportrar @Omar Khayyam (83-85p) och @Innertällmo Bryggeri (70-75p) hade i sitt morgonkaffe vid provningstillfället, men i min mun är det här allt annat än trist! Frugan var till och med uppe på 92 pinnar blint! Riktigt så bra var det inte för egen del visserligen. Skönt att vi tycker olika här i världen.

Stramt, slankt och fokuserat med lysande balans och formidabel intensitet. Kanske inte så komplext, men slanten är inte heller särskilt tung för att få njuta av skapelsen. Tyskt, men nog känns Österrike avsevärt mer rätt här. Druvan lemberger (blaufränkish) har ju trots allt sitt ursprung därifrån, så i slutändan är allt som det ska. Lingon, tranbär, körsbärskärna, kryddiga fat och en blomsterkrans av viol och jordiga blomstjälkar. Utmärkt och läckert vin! (90p)

 

[Omar Khayyam]

Visa bifogad bild 11473
2015 Stettener Häder Lemberger Weingut Karl Haidle

Jag vet inte vad våra utsända reportrar @Omar Khayyam och @Innertällmo Bryggeri hade i sitt morgonkaffe vid provningstillfället, men i min mun är det här allt annat än trist! Frugan var till och med uppe på 92 pinnar blint! Riktigt så bra var det inte för egen del visserligen. Skönt att vi tycker olika här i världen.

Stramt, slankt och fokuserat med lysande balans och formidabel intensitet. Kanske inte så komplext, men slanten är inte heller särskilt tung för att få njuta av skapelsen. Tyskt, men nog känns Österrike avsevärt mer rätt här. Druvan lemberger (blaufränkish) har ju trots allt sitt ursprung därifrån, så i slutändan är allt som det ska. Lingon, tranbär, körsbärskärna, kryddiga fat och en blomsterkrans av viol och jordiga blomstjälkar. Utmärkt och läckert vin! (90p)

Jag tyckte det var helt ok (Edit: gav den 83-85 poäng), men tyckte nog att det var litet för grovhuggna ekfat och, vill jag minnas, kanske litet för extraherad för min del. Har ofta samma reaktion mot en del blaunfränkisch som fått för mycket ny ek. Men visst, kan ju varit flaskvariation, temperatur, jämförelseobjekten vid provningen eller annat som spelade roll. Men bra exempel vad gäller vådan av att försöka vara för exakt i omdömena när man provar 80+ viner vid samma tillfälle. Det är verkligen stor skillnad mot att i meditativt lugn en fredagkväll dela på en flaska och följa under flera timmar.

 

[Mattias Schyberg]

Jag tyckte det var helt ok, men litet för grovhuggna ekfat och vill jag minnas kanske litet för extraherad för min del. Har ofta samma reaktion mot en del blaunfränkisch som fått för mycket ny ek. Men visst, kan ju varit flaskvariation, temperatur, jämförelseobjekten vid provningen eller annat som spelade roll. Men bra exempel vad gäller vådan av att försöka vara för exakt i omdömena när man provar 80+ viner vid samma tillfälle. Det är verkligen stor skillnad mot att i meditativt lugn en fredagkväll dela på en flaska och följa under flera timmar.

Absolut! Jag ville bara passa på att provocera lite. Jag tror just den här typen av vin lider extra mycket i stora provningar där det behöver gå snabbt, men samtidigt kan vi ju tycka olika också, vilket trots allt inte är så konstigt heller.

 

[David Nilsson]

Jag får passa på och tacka för de grymma provningsanteckningarna @Innertällmo Bryggeri och @Omar Khayyam bistår med i samband med släppen. Vet själv hur förblindad man kan bli när en stor mängd viner ska provas och analyseras på kort tid. Var själv i Alsace i somras och besökte producenten Rolly Gassmann, jag har för mig att vi testade 43 viner på ca. en timme och när vi var klar var man rejält förvirrad. Framförallt när man tänkt köpa med sig några lådor. Nåväl, en stor eloge ska ni ha!!!

I detta fallet fastnade jag för tipset om Château La Louvière 2010 och köpte mig två flaskor. Den första öppnades idag och jag blev positivt överraskad. Jag var orolig över att fattonerna skulle vara för påtagliga men så var inte fallet, visst finns här fattoner men de är väl integrerade. Gissar väl på att de 85% S. Blanc hjälper till i detta fallet. Klassiska SB toner av nässlor och krusbär. Medel syra och helt okej kropp. Den andra flaskan ska få vila några år. 90P

 

[Patrik Sellin]

Absolut! Jag ville bara passa på att provocera lite. Jag tror just den här typen av vin lider extra mycket i stora provningar där det behöver gå snabbt, men samtidigt kan vi ju tycka olika också, vilket trots allt inte är så konstigt heller.

Helt klart, Blaufränkisch tillhör definitivt inte mina favoritdruvor, så visst spelar den personliga smaken in. Sedan finns det alltid stora begränsningar i snabbprovningar: ger man vinet en chans kan det visa andra sidor. Delade dock flight med ett par gamayer, vilket heller inte är någon favoritdruva, och de var klart bättre.

 

[Omar Khayyam]

Absolut! Jag ville bara passa på att provocera lite. Jag tror just den här typen av vin lider extra mycket i stora provningar där det behöver gå snabbt, men samtidigt kan vi ju tycka olika också, vilket trots allt inte är så konstigt heller.

Instämmer, därför bra att kolla flera källor!

 

[Daniel A]

Den här veckan får nog betraktas som helt uppåt väggarna på många sätt. På en söndag är det ändå rimligt att tro att vinupplevelserna är slut… men icke. Drog till Vinbaren i Uppsala och titta vad som hittades:

1986 Château Margaux
Galet att få just det här vinet framför sig två dagar efter att jag druckit 2006an!
Wow. Djupt och komplext vid första sniff: skog, löv, gröna örter, plommon, körsbär, lite läder. Med tid kommer lite syrliga röda bär fram, samt svarta vinbär och lite kryddor (svartpeppar och något “brunt”). Det är dock en tämligen subtil doft - det är inget som sticker ut på något sätt. I munnen kan vinet bäst beskrivas med orden “kraftig elegans”. Komplext även här, om än inte lika expressivt som i nosen (som vanligt när det kommer till majoriteten av alla viner). Fortfarande en kraftig struktur, med en tanninnärvaro som är underbart len i munnen, som blir förvånansvärt strävt i eftersmaken. Det finns lika många likheter som olikheter mellan det här och 2006an, de flesta förklarade med två decennier, och det är faktiskt svårt att avgöra vilket jag föredrar. Sista munnen är godast. Det är ett mycket bra vin, men saknar skärpan och djupet för att ta sig upp bland molnen. 94p.

2006 Château de Fargues
Inte med på vinlistan. Lyckades ta sig från källaren till vårt bord ändå efter långt och trevligt samtal med personalen om Sauternes. Mycket glad över detta. Den analyserande delen av min vinhjärna är något tömd efter veckan, och nu var det bara njutning som gällde. Fargues är helt magiskt, och en definitiv utmanare av d’Yquem som bästa Sauternesslott. 95p.

 

[chambertin]

Blev den riktig god till slut? Borde vi köpa en flaska eller ska vi skippa det och köpa något annat?

Antingen var det jag som fick feeling, eller så var den faktiskt bra. Det kan vara så att ett år i källaren kan ha bidragit till lite komplexitet och rundat av de värsta hörnen, men jag blir sugen på att upprepa experimentet. Inom sitt prissegment skulle jag säga att den överpresterar.

Anselmo Mendes viner brukar vara väldigt njutbara. Contacto är väl den enklaste Alvarinhon har jag för mig och Muros Antiguos ett snäpp upp med mer komplexitet. https://www.finewines.se/threads/idag-dricker-vi.34/page-277#post-37121

 

[Trydebull]

Den här veckan får nog betraktas som helt uppåt väggarna på många sätt. På en söndag är det ändå rimligt att tro att vinupplevelserna är slut… men icke. Drog till Vinbaren i Uppsala och titta vad som hittades:

Visa bifogad bild 11476

1986 Château Margaux
Galet att få just det här vinet framför sig två dagar efter att jag druckit 2006an!
Wow. Djupt och komplext vid första sniff: skog, löv, gröna örter, plommon, körsbär, lite läder. Med tid kommer lite syrliga röda bär fram, samt svarta vinbär och lite kryddor (svartpeppar och något “brunt”). Det är dock en tämligen subtil doft - det är inget som sticker ut på något sätt. I munnen kan vinet bäst beskrivas med orden “kraftig elegans”. Komplext även här, om än inte lika expressivt som i nosen (som vanligt när det kommer till majoriteten av alla viner). Fortfarande en kraftig struktur, med en tanninnärvaro som är underbart len i munnen, som blir förvånansvärt strävt i eftersmaken. Det finns lika många likheter som olikheter mellan det här och 2006an, de flesta förklarade med två decennier, och det är faktiskt svårt att avgöra vilket jag föredrar. Sista munnen är godast. Det är ett mycket bra vin, men saknar skärpan och djupet för att ta sig upp bland molnen. 94p.

2006 Château de Fargues
Inte med på vinlistan. Lyckades ta sig från källaren till vårt bord ändå efter långt och trevligt samtal med personalen om Sauternes. Mycket glad över detta. Den analyserande delen av min vinhjärna är något tömd efter veckan, och nu var det bara njutning som gällde. Fargues är helt magiskt, och en definitiv utmanare av d’Yquem som bästa Sauternesslott. 95p.

Svårt att hitta ett adjektiv som beskriver din helg! Måttfull kanske? Djäklar vilka viner du radar upp! Kul, och riktigt bra beskrivna upplevelser - som vanligt

 

[Daniel A]

Mycket trevlig läsning! Vin Jaune från -09 är tillagt på önskelistan!

Den här släpptes på Bolaget 3/11, slut i weblager men finns kvar i vissa butiker:

https://www.systembolaget.se/dryck/vita-viner/chateau-chalon-vin-jaune-9267401

Har hunnit dricka den här, och det är ett trevligt vin i allra högsta grad! Inte jättekomplext, men mycket bra. Kan ju dock påpeka att du har druckit en 2009a @Skaggs 2009 Benoit Badoz Vin Jaune, på en BYOB någon.

Härligt att läsa dina rapporter och se bredden på det du provar !

Tack! Min källare är ganska enkelspårig (men alldeles alldeles underbar), men provandet vill jag hålla så brett det bara går!

Svårt att hitta ett adjektiv som beskriver din helg! Måttfull kanske? Djäklar vilka viner du radar upp! Kul, och riktigt bra beskrivna upplevelser - som vanligt

Tack! Måttfull excess, kanske?

 

[Patrik Sellin]

Ännu några tyska pinoter:

2012 Volker Schmitt Spätburgunder: lite sluten till att börja med trots dekantering, bra frukt och koncentration, kanske lite på gränsen till överextraherad med varma tomater och cykelslang, massor av svartpeppar.
2016 Holger Koch Herrenstück Pinot Noir: jordgubbar, hallon och läder. Ett riktigt charmtroll om man gillar stilen. Trots sin ungdom är det helt drickfärdigt, kommer att peaka inom 9-12 månader .
Två viner med helt olika stil. Halvblint, med bara årgången att gå, gissade jag fel. Koch känns väldigt komplett. Schmitt blir iofs nog knappast bättre heller.

 

[Patrik Sellin]

Måndag i november, har tillbringat eftermiddagen med att prova systemets decembersläpp: Amour de Deutz, Sassicaia och 83 andra viner av varierande kvalitet (förvånansvärt bra dock), tjänsteresa till Skåne resten veckan, noter kommer till helgen.
Efter alla barnarov var det nödvändigt att plocka fram något drickfärdigt:
1967 P. Misserey Chambertin: Inköpt på vinst och förlust på auktionen förra veckan (jag var ensam att lägga bud) I glaset: ljust röd utan några som helst tegeltoner. Doft av lingon, tryffel och liljekonvaljer. All frukt är kvar och koncentrationen är enorm. I smaken finns söta lingon, jordgubbar och hallonbuskar plus en charmig sälta. Tanninerna har lagt sig och harmoniserar med syra och frukten. Otroligt elegant, varsamt fatat och i perfekt balans. Inga som helst tecken på ålder (mer än att tanninerna har lagt sig och släppt fram frukten). Bra Bourgogne klarar lagring och behöver det. Det bästa vin jag har druckit? Mycket troligt, 98+p. Den som släppte det här för 1300 kr gjorde sitt livs misstag.
1967 Borgogno, Barolo Riserva: Doft av choklad, kaffe, nypon, läder och rosor. Mörk och koncentrerad smak av söta nypon som dominerar tillsammans med cigarrer i humidor och röda prince, läder, choklad, blåbär och mörkrostat kaffe. Syran harmoniserar med den koncentrerade frukten. Ganska mycket trä, men frukten och syran kan hantera detta. Fantastiskt vin, men totalt utskåpat av Chambertinen. 93p
Två 50-åringar, med mer kraft, fräschör och vigör än de flesta mänskliga motsvarigheter vid samma ålder. Ingen som helst nekro-känsla i något av de här vinerna. Båda var uppenbarligen gjorda för lång lagring.

 

[Tomas Lindblom]

Svårt att hitta ett adjektiv som beskriver din helg! Måttfull kanske? Djäklar vilka viner du radar upp! Kul, och riktigt bra beskrivna upplevelser - som vanligt

Den här veckan får nog betraktas som helt uppåt väggarna på många sätt.

Kan bara hålla er båda här, tack Daniel för att du delar med dig. Roliga smaknoter som är väldigt bildliga som vanligt. Jag imponeras alltid över hur du lyckas hitta rätt person att prata vin med, och på så sätt också får lite mer och lite större upplevelser än vad man får om man bara hade satt sig i ett eget hörn rakt upp och ned. Det visar på att den här vinvärlden som vi alla lever i, är baserad på väldigt mycket glädje att få dela med andra ändå.

Tänk att social kompetens kan vara en större nyckel än plånboken

Två 50-åringar, med mer kraft, fräschör och vigör än de flesta mänskliga motsvarigheter vid samma ålder.

Du är för rolig Grattis till två bra chansningar på auktionen.

 

[Adamanko]

Visa bifogad bild 11477
Måndag i november, har tillbringat eftermiddagen med att prova systemets decembersläpp: Amour de Deutz, Sassicaia och 83 andra viner av varierande kvalitet (förvånansvärt bra dock), tjänsteresa till Skåne resten veckan, noter kommer till helgen.
Efter alla barnarov var det nödvändigt att plocka fram något drickfärdigt:
1967 P. Misserey Chambertin: Inköpt på vinst och förlust på auktionen förra veckan (jag var ensam att lägga bud) I glaset: ljust röd utan några som helst tegeltoner. Doft av lingon, tryffel och liljekonvaljer. All frukt är kvar och koncentrationen är enorm. I smaken finns söta lingon, jordgubbar och hallonbuskar plus en charmig sälta. Tanninerna har lagt sig och harmoniserar med syra och frukten. Otroligt elegant, varsamt fatat och i perfekt balans. Inga som helst tecken på ålder (mer än att tanninerna har lagt sig och släppt fram frukten). Bra Bourgogne klarar lagring och behöver det. Det bästa vin jag har druckit? Mycket troligt, 98+p. Den som släppte det här för 1300 kr gjorde sitt livs misstag.
1967 Borgogno, Barolo Riserva: Doft av choklad, kaffe, nypon, läder och rosor. Mörk och koncentrerad smak av söta nypon som dominerar tillsammans med cigarrer i humidor och röda prince, läder, choklad, blåbär och mörkrostat kaffe. Syran harmoniserar med den koncentrerade frukten. Ganska mycket trä, men frukten och syran kan hantera detta. Fantastiskt vin, men totalt utskåpat av Chambertinen. 93p
Två 50-åringar, med mer kraft, fräschör och vigör än de flesta mänskliga motsvarigheter vid samma ålder. Ingen som helst nekro-känsla i något av de här vinerna. Båda var uppenbarligen gjorda för lång lagring.

Så efter att ha provat 85 viner så plockar du fram två flarror till? Kudos för hängivenhet!

 

[Patrik Sellin]

Så efter att ha provat 85 viner så plockar du fram två flarror till? Kudos för hängivenhet!

Prova (smaka) är en sak, dricka är en annan...

 

[Adamanko]

Prova (smaka) är en sak, dricka är en annan...

Haha, true, bara jag som aldrig fattat skillnaden...

 

[MartinE]

Fredagen och lördagen tillbringades i Göteborg och båda dagarna gick i vinets tecken! Höjdpunkten på fredagen var en liten provning på temat riesling 2015 tillsammans med några vänner som jag brukar dricka vin med. Kvällen inleddes dock med följande föråkare:

2012 Marc Hebrart Special Club: Lättsam, charmig och mycket lovande! Den är så klart ung, men är redan väldigt tillgänglig och bjuder på fin glasutveckling. Komplex, fruktig och rökig doft med inslag av apelsinskal, hallonkärnor och filmjölk. Fruktig smak av apelsin, apelsinskal, persika och röda bär. (87+ p)

Sedan var det dags för följande snyggingar att göra entré:

Det var alltså två kombattanter från Alsace som skulle göra upp med en tysk antagonist från Rheinhessen om den åtråvärda titeln kvällens vin!

2015 Zind Humbrecht Heimbourg Riesling: Fruktig, brödig och kryddig doft med inslag av gula päron, citrus och vit persika. Smaken är fruktig och något komplex och bjuder på vit persika, gula päron och mandarin. Det här är ett mycket charmigt och väldigt bra vin – som kanske borde druckits på egen hand. För det kan inte alls mäta sig med de båda andra skönheterna och när man återkommer till denna stackare känns den närmast endimensionell i jämförelse. Icke desto mindre ett mycket bra vin som kommer att bli ännu bättre med några års lagring! (87-88 p)

2015 Weinbach Riesling Schlossberg Cuvée Sainte Catherine: Riktigt härlig, blommig och jordig doft med vit persika, citron, honung, ingefära och aprikos. Smak av citron, vit persika och citronskal. Fortfarande mycket ung, men redan helt underbar! (91+ p)

2015 Keller Kirchspiel Riesling Grosses Gewächs: Jäklar vilket vin det här är! Underbar, komplex doft med inslag av krita, gröna äpplen, citron, marsipan, ananas och passionsfrukt. Underbart koncentrerad smak av citronolja, ananas, lime och salt. Den är mycket ung, men redan fantastiskt bra! Helt klart ett stort vin! (95+ p)

Efter denna urladdning blev det en sen middag på Bhoga (*) med fem rätter och tillhörande vinpaket. Maten och personalen var mycket bra, men dessvärre var vinerna en besvikelse. Hade jag fått bestämma hade vi valt enskilda flaskor istället, men det är tyvärr inte alltid man får bestämma... Vi lät dock den trevliga och duktiga sommelieren servera oss de fem vinerna blint, vilket ledde till kul diskussioner och en del dråpliga inslag. Roligast var nog när vi serverades ett torrt vitt vin till andrarätten. Den interna diskussionen gick ungefär så här: Jag sa direkt att det kändes som en pinot gris från Frankrike. Min vinkunnige vän Per hävdade dock bestämt att det borde vara en chenin blanc. Övriga tre vid bordet betedde sig som fågelholkar. När sommelieren sedan kom tillbaka till oss för att höra vad vi trodde det var i våra glas blev jag plötsligt osäker och gissade på chenin blanc från Loire. "Finns det några andra gissningar..." blev reaktionen från vår vinkypare. Per var naturligtvis tyst, men vår mindre vinkunnige vän Peter klämde däremot till med: "Pinot gris från Alsace" – vilket var precis vad det var!!

Det mest udda och definitivt mest svårgissade inslaget var för övrigt ett rött vin gjort på gamay, pinot noir – och sauvignon blanc! Mathieu Coste Improbable 2016 med följande stilrena etikett:

Det var inte särskilt bra – för att uttrycka sig diplomatiskt...

Över till lördagen! Den tillbringades delvis med @Mattias S och @chambertin hemma hos vår käre administratör, som var vänlig nog att bjuda hem till sig och hustrun på ostlunch! Mattias har redan redogjort för dessa viner, men här kommer ytterligare bildbevis och mina tankar:

@chambertin inledde tillställningen med att servera en champagne blint. Jag kände direkt igen doften och efter att ha smakat en klunk var det ingen tvekan: Ledru!

Jag tog inga formella noter och drack för lite av varje flaska för att kunna sätta några poäng, men här är mina korta tankar ur minnet:

Marie-Noelle Ledru Extra-Brut: Komplex och brödig doft med inslag av jäst, äpplen, smör och honung. Smaken är mycket torr och bjuder på gröna äpplen, mineral (i brist på tydligare beskrivning) och citrus. Mycket bra!

2014 Okro's Wines Rkatsiteli: Mattias serverade denna blint. Jag kände mig helt nollställd här, medan @chambertin briljerade med insiktsfulla tankar! Viner från Georgien tillhör inte min vardagsdricka precis, men det var en kul och riktigt trevlig bekantskap! Klart skum, men väldigt angenäm, doft av cider och honung ("smutsig honung" tror jag Mattias mycket träffande beskrev det som) med tydligt stalliga toner.

2012 Churchill's Late Bottled Vintage Port: Funkar alltid när det vankas ost! En cocktail av russin, bigarråer, mörk choklad och viol. Mycket trevlig, men känns något svagare än den magnifika 2011:an.

Ostarna var för övrigt fantastiska! Stort tack för dem och din gästfrihet, @Mattias S!

 

[Magikern]

Trotanoy 2000

Doft: korinter, kaffe och lite jordiga toner. Rätt dämpad men vissa mognadstoner finns.
Attack: Gräs, mint, jord, syra och tanniner. Hade väntat mig mer solmogen merlotfrukt men detta är urtypisk oldschool Bordeaux med mycket cab. franc.
Mellansmak: Intensiteten och fylligheten är riktigt kraftfull och vinet växer i munnen. Stall, ekfat, torkad frukt och jord.
Eftersmak: Lite beska örter, tanniner, mineraler och kaffe. Lite vresigare än mellansmaken men den sitter i riktigt länge. Syran och silkestanninerna biter sig i.

Stannar nog på 92+ trots allt, vinet saknar den komplexitet och frukt som jag väntat mig. Kanske bara antog att vinet inte skulle vara drivet av jordiga toner än. Skulle anta att det finns betydligt bättre flaskor av detta vinet. Doften var inte vad jag väntat mig heller.

Detta vinet är förvånansvärt utvecklat faktiskt och man får intrycket av att årgången är rätt sval. Hade nog gissat 99 snarare än 2000.

 

[LeChat]

2015 Alain Graillot Crozes-Hermitage
Har varit sugen på att testa denna så ikväll fick det bli av!
Det doftar god Syrah. Smaken är ung, generös, strukturerad och lite stram men absolut inte avvisande. Någon nöt tittar fram, typ paranöt eller pecannöt. Här finns även en dos av lite grusiga mineral.
Känns som att vinet har en bra balans och verkar kunna leva upp till årgångens krav. Trevligt om man skulle ha några flaskor kvar runt 2023 för då är den nog riktigt trevlig.