2010 Masi Amarone della Valpolicella classico Costasera
2012 Masi Amarone della Valpolicella classico Costasera
Jag blev blindad på en Costasera 2012 för någon månad sedan. Och jag brukar nog säga att jag inte dricker Amarone men jag har lite flaskor i källaren i, vad jag själv tänker bör vara, nedre "mellansegmentet" rent kvalitetsmässigt. Som jag plockar fram när någon svarar "Amarone" på frågan vad de vill dricka på kvällskvisten. Men jag brukar inte själv ens smaka på det.
Men det är slut på det efter 2012:an... (och jag laddar för en Amarone-genomkörare med lite bättre flaskor som jag köpt på mig
Så nu drog jag korken på en 2010 och en 2012 när jag lät lite Amaronetörstande gäster få önska. Perfekt att testa dem mot varandra.
Noterna är från ca tre timmar efter dragen kork - med ca 80 % kvar i flaskan men utan kork i och ca 10 graders förvaringstemp efter korkdragning.
2010:
Mörkröd till ogenomtränglighet.
Doften säger: Oj! Här var det mycket saker! Mogna röda bär från träd, kryddighet från örter, färskt lövträ. Mycket doft! Angenäm och mångfacetterad! Djup och innerlig.
Smaken är utvecklad och balanserad. Alla mogna röda bär man kan tänka sig. Härligt med syran som kommer lite lätt där bakom. Lite kryddor från gröna trädgården men rund och fin. Något lite russinton i bakgrunden men ingen sötma som stör och helt ärligt hur bra som helst!
Det finns inte mycket av vad min hjärna berättar att Amarone är i det här. Det här är ju ett "riktigt vin". Om det kanske något nedvärderande uttrycket tillåts. Det känns konstigt, men det är helt korrekt 90 poäng. Och riktigt stor skillnad mellan 10 och 12.
Bifogar även noter från 2012 från tidigare som jag tycker stämmer bra även idag.
Katrinplommon, tjock plasthandske, mörka bigaråer på näsan.
Smaken säger lätt kryddiga inlagda körsbär med lite för mycket sockerlag. Katrinplommon. Lite mintpastiller på slutet. Kan inte riktigt förklara dem. Väldigt bra balans. Även om jag tror att det kommer att bli än bättre. Fortfarande besvärande sötma och den får absolut inte gå över 18 grader, men i ödmjukhetens namn tyckte jag att det var ett helt ok vin. 87 poäng.