LarsW
Medlem
Tror tamejtusan jag hittade ngt 2006or också så är så klart på.
Helst i januari då dessa ligger i andra sidan av landet och ska dit över nyår nästa gång...
finewines.se
This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!
-
Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!
Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner
- Thread starter Anders Landström
- Startdatum
-
- Etiketter
- provningsnoteringar vin vinprovning
Helst i januari då dessa ligger i andra sidan av landet och ska dit över nyår nästa gång...
Mattias Schyberg
Administratör
Svårt att bry sig om hur ett vin kan tänkas upplevas om 30 år när vi befinner oss i nutid och är törstiga!
LarsW
Medlem
Oenig på denna!Svårt att bry sig om hur ett vin kan tänkas upplevas om 30 år när vi befinner oss i nutid och är törstiga!
När jag var sån runt 25 köpte jag viner både till min 50-årsdag och pensionsdag.
Jäkla happy över detta idag med lite drygt 5 år kvar till 50.
Elvis
Medlem
2006 är ett riktigt skitår i min bok vilket även bevisades ikaväll/igår. Undantagen är endast Hugot 06 och GC med 06-bas. Att räkna in en NV med basårgång är snällt men å andra sidan är den magisk. Tydligen än bättre på magnum enligt @Elvis, skräll!
Jag har två Krug GC med 06-bas på magnum kvar.
Det finns några 2006or som inte imponerat, till exempel Dom Pérignon, medan andra (Cristal!!!) är strålande. Sedan tycker jag att några vanliga vintage-viner är riktigt bra också (Pol Roger Vintage 2006, Vilmart Grand Cellier d’Or 2006 och Charles Heidsieck Rosé 2006). För att inte tala om Pierre Peters Les Chetillons 2006 på magnum.
Jag håller 2006 som den tredje bästa årgången på 00-talet efter 2008 och 2002.
Adam Frisch
Vinmakare
Tjena.
Ny medlem och vinmakare här. Har aldrig varit speciell bra på beskrivningar och noteringar, vet bara vad jag gillar. Men ska försöka bidra med några erfarenheter från sista tiden.
Smak går ju som sagt i vågor. Jag har fortfarande en rätt stor Amarone-samling från min ungdom. Efter det snöade jag in på lättare viner some Pinot, Beaujolais etc. Och nu sist har det varit en naturvinskick i några år - ju jästigare, ofiltrerat etc, desto bättre. Men börjar återvända till mer klassiska attribut. Och just sista månaderna har vi haft chansen att smaka på mer klassiska Kalifornier. Och ett par nyare Europeer.
USA-viner:
Ett av mina absoluta favoriter nånsin, är Alban Vineyards Patrina Syrah från Edna Valley i Paso Robles. Årgång 2014. Har aldrig varit nån stor kännare eller konsument av Syrah, men den här är tamejfan perfekt. En utmärkt balans mellan alla tanniner, fyllighet och avslut. Vinet var inte direkt billigt runt $55, men efter man smakat det så kan jag bara säga det är värt varenda slant. Köpte precis två flaskor till, och fler lär det bli.
För några år sedan var jag och frugan uppe i Napa på en sån där weekend-trip med vinprovning. Köpte ett par flaskor med oss från Stag's Leap (ej att förväxlas med Stags' Leap). Några sitter i källaren än, men deras lite billigare Artemis Cab Sauvignon 2014 öppnade vi för några veckors sedan till en helt vanlig veckodagsmiddag. Herregud, vilket fulländat vin! Perfekt balans åt alla håll. Ångrade med en gång att jag inte hade köpt mer av det. Ett typexempel på den mer traditionella typen av kaliforniska viner (dit Ridge Vineyards också hör smakmässigt), som är nånstans mittemellan nya och gamla världen. Fantastiskt hantverk. Rekommenderas varmt. Tror det ligger på runt $45 här.
Kultklassikerna från Kalifornien inom Pinot Noir, Williams Selyem, testade vi också. Detta var 2016 års årgång. Mkt bra, välbalanserat, kanske med en aning rökighet. Kändes fylligare än Pinot gör normalt. Tyckte kanske det var lite i överlag att ta $65 för detta vin, men det var synnerligen gott. För mig, dock, är det nästan omöjligt att slå King Estates från Oregon på Pinot (som dessutom är mkt billigare). För mig är det helt enkelt mållinjen när det gäller Pinots. Vinkännare jag känner kommer alltid dragandes med svindyra Pinots som ska vara så himla bra. Senast var det Paul Lato en vinkille jag känner hävdade var den bästa Pinot han druckit. Det var gott, men hade för mig personligen inte en chans mot King Estate. Paul Lato kostade också $95, medans King Estate är kanske en tredjedel av det.... Nåja, smaken är som baken. Och tur är väl det.
Bryan Harrington är en intressant vinmakare från San Francisco. Han gör lite vad jag gör, dvs jobbar ofta med lite bortglömda och ovanliga druvsorter. Hans Harrington Mission testade vi mest för att det finns så få som gör vin på Mission-druvan. Hans viner är naturligt jästa, och detta vin är karboniskt macererat (stavning?). Fantastiskt gott. Sprudlande och lite hoppigt i munnen, väldigt lätt i rödtonen och med mkt frukt, men utan att vara det minsta sött eller sakna struktur. Ett perfekt sommarrött. Gillade det så mkt att jag köpte faktisk fler av det efteråt. Senare, när jag skördade våra Mission-rankor, fick jag reda på att han köper druvor från exakt samma vingård som oss! Men vårt vin blir betydligt fylligare i tonen - mer tanniner och längre avslut. Och djupare färg.
Ett par Europeer:
Hade hört så himla mycket om Josko Gravners Ribolla Gialla. Kultikt orange vin som får dra på skalen i 6 månader i amfora, och sen lagras på ek i 6 år. Eftersom jag gör ett liknande vin på Marsanne, så var jag extra nyfiken på just detta. Inte ett billigt vin, och efterfrågan är stor. Runt $100 per flaska. Tyvärr gjorde vi misstaget att kyla vinet lite för mkt, rookie som man är på orange viner. Så i början var det inte helt lätt att ta till sig. Enorma tanniner, nästan överväldigande. Men efter ett tag, när det fått luftas lite och värmt upp sig, kom ett helt nytt vin fram. Helt plötslig avtog tanninerna litegrann och det kom nån slags torkad frukt och långa avslut. I slutändan var vi båda eniga om att det var ett fantastiskt vin, men det kräver rätt tillfälle. Inte nåt man sitter och småsippar på i goda vänners lag och beställer mer flaskor av, utan ett allvarligt, humorlöst vin som kräver respekt. Dvs, nog bäst att dricka med en rejäl måltid. Gärna nåt man i vanliga fall skulle dricka rött till.
Alto Montcayo 2015 var ett spanskt Grenache-vin som en kompis var helt lyrisk över. Och jag höll med. Trots 16% alkoholhalt, kändes det inte alls hett eller spritaktigt, snarare tvärtom. Vinet är så himla fylligt och stort att det känns nästan som ett nya världen-vin. Och mkt riktigt, när jag efteråt läste på lite mer, så visar det sig att vinmakaren är en Australisk snubbe. Det märks. Druvorna är sent plockade och vinet känns mer som nåt från dom här regionerna. Men otroligt gott i all sin storhet. Rekommenderas varmt.
Ny medlem och vinmakare här. Har aldrig varit speciell bra på beskrivningar och noteringar, vet bara vad jag gillar. Men ska försöka bidra med några erfarenheter från sista tiden.
Smak går ju som sagt i vågor. Jag har fortfarande en rätt stor Amarone-samling från min ungdom. Efter det snöade jag in på lättare viner some Pinot, Beaujolais etc. Och nu sist har det varit en naturvinskick i några år - ju jästigare, ofiltrerat etc, desto bättre. Men börjar återvända till mer klassiska attribut. Och just sista månaderna har vi haft chansen att smaka på mer klassiska Kalifornier. Och ett par nyare Europeer.
USA-viner:
Ett av mina absoluta favoriter nånsin, är Alban Vineyards Patrina Syrah från Edna Valley i Paso Robles. Årgång 2014. Har aldrig varit nån stor kännare eller konsument av Syrah, men den här är tamejfan perfekt. En utmärkt balans mellan alla tanniner, fyllighet och avslut. Vinet var inte direkt billigt runt $55, men efter man smakat det så kan jag bara säga det är värt varenda slant. Köpte precis två flaskor till, och fler lär det bli.
För några år sedan var jag och frugan uppe i Napa på en sån där weekend-trip med vinprovning. Köpte ett par flaskor med oss från Stag's Leap (ej att förväxlas med Stags' Leap). Några sitter i källaren än, men deras lite billigare Artemis Cab Sauvignon 2014 öppnade vi för några veckors sedan till en helt vanlig veckodagsmiddag. Herregud, vilket fulländat vin! Perfekt balans åt alla håll. Ångrade med en gång att jag inte hade köpt mer av det. Ett typexempel på den mer traditionella typen av kaliforniska viner (dit Ridge Vineyards också hör smakmässigt), som är nånstans mittemellan nya och gamla världen. Fantastiskt hantverk. Rekommenderas varmt. Tror det ligger på runt $45 här.
Kultklassikerna från Kalifornien inom Pinot Noir, Williams Selyem, testade vi också. Detta var 2016 års årgång. Mkt bra, välbalanserat, kanske med en aning rökighet. Kändes fylligare än Pinot gör normalt. Tyckte kanske det var lite i överlag att ta $65 för detta vin, men det var synnerligen gott. För mig, dock, är det nästan omöjligt att slå King Estates från Oregon på Pinot (som dessutom är mkt billigare). För mig är det helt enkelt mållinjen när det gäller Pinots. Vinkännare jag känner kommer alltid dragandes med svindyra Pinots som ska vara så himla bra. Senast var det Paul Lato en vinkille jag känner hävdade var den bästa Pinot han druckit. Det var gott, men hade för mig personligen inte en chans mot King Estate. Paul Lato kostade också $95, medans King Estate är kanske en tredjedel av det.... Nåja, smaken är som baken. Och tur är väl det.
Bryan Harrington är en intressant vinmakare från San Francisco. Han gör lite vad jag gör, dvs jobbar ofta med lite bortglömda och ovanliga druvsorter. Hans Harrington Mission testade vi mest för att det finns så få som gör vin på Mission-druvan. Hans viner är naturligt jästa, och detta vin är karboniskt macererat (stavning?). Fantastiskt gott. Sprudlande och lite hoppigt i munnen, väldigt lätt i rödtonen och med mkt frukt, men utan att vara det minsta sött eller sakna struktur. Ett perfekt sommarrött. Gillade det så mkt att jag köpte faktisk fler av det efteråt. Senare, när jag skördade våra Mission-rankor, fick jag reda på att han köper druvor från exakt samma vingård som oss! Men vårt vin blir betydligt fylligare i tonen - mer tanniner och längre avslut. Och djupare färg.
Ett par Europeer:
Hade hört så himla mycket om Josko Gravners Ribolla Gialla. Kultikt orange vin som får dra på skalen i 6 månader i amfora, och sen lagras på ek i 6 år. Eftersom jag gör ett liknande vin på Marsanne, så var jag extra nyfiken på just detta. Inte ett billigt vin, och efterfrågan är stor. Runt $100 per flaska. Tyvärr gjorde vi misstaget att kyla vinet lite för mkt, rookie som man är på orange viner. Så i början var det inte helt lätt att ta till sig. Enorma tanniner, nästan överväldigande. Men efter ett tag, när det fått luftas lite och värmt upp sig, kom ett helt nytt vin fram. Helt plötslig avtog tanninerna litegrann och det kom nån slags torkad frukt och långa avslut. I slutändan var vi båda eniga om att det var ett fantastiskt vin, men det kräver rätt tillfälle. Inte nåt man sitter och småsippar på i goda vänners lag och beställer mer flaskor av, utan ett allvarligt, humorlöst vin som kräver respekt. Dvs, nog bäst att dricka med en rejäl måltid. Gärna nåt man i vanliga fall skulle dricka rött till.
Alto Montcayo 2015 var ett spanskt Grenache-vin som en kompis var helt lyrisk över. Och jag höll med. Trots 16% alkoholhalt, kändes det inte alls hett eller spritaktigt, snarare tvärtom. Vinet är så himla fylligt och stort att det känns nästan som ett nya världen-vin. Och mkt riktigt, när jag efteråt läste på lite mer, så visar det sig att vinmakaren är en Australisk snubbe. Det märks. Druvorna är sent plockade och vinet känns mer som nåt från dom här regionerna. Men otroligt gott i all sin storhet. Rekommenderas varmt.
Last edited:
Mattias Schyberg
Administratör
Härligt inlägg!
Mattias Schyberg
Administratör
5 Favoriter på gårdagens byob med lite blandat löst folk från restaurang-Göteborg och Munskänkarna. Chenin blancen hade lätt kunnat misstas för en torr sauternes med stor dos saffran, honung och tropisk frukt. Petroleum fick mig till riesling och en torr auslese med rikligt med botrytis.
Tenuta delle Terre Nere imponerade stort och kändes klart mer som en perfekt mogen barolo än nerello mascalese. Stramt och moget med nypon, tjära, lakrits och rosor. Grymt bra!
Saint-Josephen visade upp klassisk norra Rhone i ganska generös stil. Alltid skönt med vin som skriker ut sitt ursprung och syrah är alltid jäkligt gott!
Brunellon vandrade mellan högra stranden i bdx och Rioja, men med facit i hand är det nog en ganska typisk rackare, om än i modern stil med rikligt med fat.
Mitt bidrag fick bli lite Jean Michel Stephan i en av de mest "barralska" upplevelserna jag haft med producenten. Inte generiskt på något vis, men funkigt till tusen bakom de klassiska svarta oliverna och den kryddiga charken. Grymt härlig intensitet och komplexitet!
Kvällens "förlorare" på bild nedan. Är inte särskilt förtjust i röd vino verde och vinhau. Mencian kunde möjligen passat in i första bilden, men kändes mer som en priorat. Gerard Bertrand var hopplöst över kullen trots sina "ringa år". Fontanasanta blev lite för mycket funkig cider med lite skalbitterhet, men var nog ganska ok också.
En riktigt trevlig kväll!
Ekdahl
Medlem
Ja lite så. Men jag skrev dock inte om 30 år, utan när dessa är 30 år gamla, dvs om 18 år och framåt. Det är ändå greppbart, men vem vet om man ens lever då.Svårt att bry sig om hur ett vin kan tänkas upplevas om 30 år när vi befinner oss i nutid och är törstiga!
magnum
Epernay, Frankrike
Före 2004??Jag har två Krug GC med 06-bas på magnum kvar.
Det finns några 2006or som inte imponerat, till exempel Dom Pérignon, medan andra (Cristal!!!) är strålande. Sedan tycker jag att några vanliga vintage-viner är riktigt bra också (Pol Roger Vintage 2006, Vilmart Grand Cellier d’Or 2006 och Charles Heidsieck Rosé 2006). För att inte tala om Pierre Peters Les Chetillons 2006 på magnum.
Jag håller 2006 som den tredje bästa årgången på 00-talet efter 2008 och 2002.
Elvis
Medlem
Ja! Krug 2004 och Billecart-Salmon BdB 2004 är fantastiska men generellt tycker jag att 2006 är bättre.
magnum
Epernay, Frankrike
Vilka 2006 håller du före 2004? Jag gillar 2006 men kan inte komma på nån som är bättre än 2004.
Elvis
Medlem
Jag var till exempel på en Pol Roger-vertikal med alla årgångar mellan 1999 och 2008 och då vann 2002 före 2006. Jag håller Cristal 2006 högre än 2004. Älskar Pierre Peters Les Chetillons 2006 (men den har du säkert druckit många fler gånger än jag). Gosset 2006 håller jag högre än 2004 också.
magnum
Epernay, Frankrike
Ok, vi får prova vid tillfälle
Adam Frisch
Vinmakare
Var på Raw Wine här i LA för ca 3 veckor sedan. Det är en mässa för naturviner, som ni säkert är bekanta med. Det var lite för mkt att ta in, och eftersom jag inte är proffssmakare utan sväljer varje provning, så blev man ju lite lurig till slut. Så hann inte testa allt eller ta tillräckligt med noteringar. Men ett par viner stack ut.
Claus Presingers vita viner var alla fantastiska. Designen på flaskan var också nåt som stod ut i det stundtals lite röriga, vimsiga hippie-aktiga som ofta naturvinersetiketter dras med.
Men vår absoluta favorit var en liten fransk producent som hette Domaine Lous Grezes och då speciellt deras vita vin, Les Elles. Detta var som en helt magiskt blommig och honungslen flädersaft. Jag var först helt övertygad om att han avbrutit jäsningen tidigt för att behålla lite sötma (vilket dom inte får göra enligt reglerna på Raw), men så var inte fallet. Det var helt enkelt blommigheten som gav intrycket av sötma. Helt otroligt fint litet vin och jag blev helt knäckt att vinmakaren inte hade några han kunde sälja. Vet inte om jag kan få tag på det, eftersom han inte hade distributör i USA än.
En tredje Kalifornien-klassiker och legend, är Tony Coturri. Han har gjort naturviner sen 60-talet och är en av pionjärerna på detta område. Han gjorde det lång innan alla andra här och fick i många årtionden stå ut med glåpord och skepsis från varenda distributör och vinmakare, men han stod på sig och höll ut. Vartenda vin jag smakade av honom var helt fantastiskt, från hans Zinfandel till hans Carignan. Han gör vin på det sätt jag tycker om - naturviner som är fylliga, kan stå jämsides med traditionella kvalitetsviner och funkar bra med mat. Vet inte hur mkt av Coturris viner som kommer till Europa, men får ni chansen, så köp för helvete!
, så blev man ju lite lurig till slut. Så hann inte testa allt eller ta tillräckligt med noteringar. Men ett par viner stack ut.Claus Presingers vita viner var alla fantastiska. Designen på flaskan var också nåt som stod ut i det stundtals lite röriga, vimsiga hippie-aktiga som ofta naturvinersetiketter dras med.
Men vår absoluta favorit var en liten fransk producent som hette Domaine Lous Grezes och då speciellt deras vita vin, Les Elles. Detta var som en helt magiskt blommig och honungslen flädersaft. Jag var först helt övertygad om att han avbrutit jäsningen tidigt för att behålla lite sötma (vilket dom inte får göra enligt reglerna på Raw), men så var inte fallet. Det var helt enkelt blommigheten som gav intrycket av sötma. Helt otroligt fint litet vin och jag blev helt knäckt att vinmakaren inte hade några han kunde sälja. Vet inte om jag kan få tag på det, eftersom han inte hade distributör i USA än.
En tredje Kalifornien-klassiker och legend, är Tony Coturri. Han har gjort naturviner sen 60-talet och är en av pionjärerna på detta område. Han gjorde det lång innan alla andra här och fick i många årtionden stå ut med glåpord och skepsis från varenda distributör och vinmakare, men han stod på sig och höll ut. Vartenda vin jag smakade av honom var helt fantastiskt, från hans Zinfandel till hans Carignan. Han gör vin på det sätt jag tycker om - naturviner som är fylliga, kan stå jämsides med traditionella kvalitetsviner och funkar bra med mat. Vet inte hur mkt av Coturris viner som kommer till Europa, men får ni chansen, så köp för helvete!
Attachments
Inte jag, hakar också gärna på om tiden passar.
Nog inte så mycket 2006 i lager på mina hyllor hemma men ska nog kunna hitta något...
Christer J
Medlem
Det verkar finnas intresse för en 2006-träff
Några har angivet januari som förslag men jag kan tänka mig tidigare också om det passar några!
En konversation kan jag starta om 2006 så får vi se.
Kul
Sörplarn
Medlem
Det verkar finnas intresse för en 2006-träff
Några har angivet januari som förslag men jag kan tänka mig tidigare också om det passar några!
En konversation kan jag starta om 2006 så får vi se.
Kul
Nu ligger jag extremt mycket ute på resor innan jul, men tidig Jan funkar för mig.
LeChat
Medlem
2012 Chateau Cantemerle
Idag behövde jag en flaska enklare Bordeaux till kvällens entrecote och valet blev en 2012 Cantemerle. Det visades sig vara exakt på dagen 8 månader sen jag drack den sist.
Den behöver lite luft men drickfönstret får nog anses som öppet nu. Här finns en tydlig Bordeauxkaraktär med något lättare frukt. Fina syror med hyfsad tanninstruktur åt det snälla hållet. Här finns dessutom en skön sälta vilket jag brukar uppskatta. Lättdrucket & gott, men inget att hålla länge på.
Adamanko
Medlem
Trevlig kväll med sönerna med mat, konsert och poetry slam!
Till fiskgrytan drack vi Rotaris Flavio-09 som var väldigt behaglig med både gula äpplen, apelsin, honung och mandelmassa. En av sönerna kände lite rostat bröd. Väldigt bra prisvärdhet. Inget betyg dock då jag inte druckit tillräckligt med bubbel för att ha kalibrerat. Men jag är glad för min andra flaska.
Sen blev det väldigt komplex och avancerad efterrätt - nämligen Anton Bergs marsipanbröd serverat med en 40-årig Kopke Colheita. Inte så van vid söta drycker heller men det var gott. Och blev godare för varje klunk. Äldste sonen älskade det. Jag måste dricka mer för att komma fram till om portvin är nåt som ska finnas i arsenalen. Men klart bättre än sherry kan jag iaf säga.
Efter underhållningen där vi bland annat tog ett glas av Arianna Occhipintis SP68 och en Oldfashioned så gick vi hem till mig igen för lite eftersnack och kulturanalys tillsammans med Villa al Cortiles rosso di montalcino-15. Maraschinokörsbär! Och gott! Nu har sönerna gått hem till sig och jag får se hur mycket av flaskan jag dricker upp. Men det är gott. 1,5 år i vinrummet och omkring 88.
Till fiskgrytan drack vi Rotaris Flavio-09 som var väldigt behaglig med både gula äpplen, apelsin, honung och mandelmassa. En av sönerna kände lite rostat bröd. Väldigt bra prisvärdhet. Inget betyg dock då jag inte druckit tillräckligt med bubbel för att ha kalibrerat. Men jag är glad för min andra flaska.
Sen blev det väldigt komplex och avancerad efterrätt - nämligen Anton Bergs marsipanbröd serverat med en 40-årig Kopke Colheita. Inte så van vid söta drycker heller men det var gott. Och blev godare för varje klunk. Äldste sonen älskade det. Jag måste dricka mer för att komma fram till om portvin är nåt som ska finnas i arsenalen. Men klart bättre än sherry kan jag iaf säga.
Efter underhållningen där vi bland annat tog ett glas av Arianna Occhipintis SP68 och en Oldfashioned så gick vi hem till mig igen för lite eftersnack och kulturanalys tillsammans med Villa al Cortiles rosso di montalcino-15. Maraschinokörsbär! Och gott! Nu har sönerna gått hem till sig och jag får se hur mycket av flaskan jag dricker upp. Men det är gott. 1,5 år i vinrummet och omkring 88.
Adamanko
Medlem
Var är den konversationen? Jag är också lite försiktigt intresserad.Det verkar finnas intresse för en 2006-träff
Några har angivet januari som förslag men jag kan tänka mig tidigare också om det passar några!
En konversation kan jag starta om 2006 så får vi se.
Kul