Tänk att vin och mat kan vara så förbenat trevligt en söndag i december.
Vi hade julavslutning med en av mina provningsgrupper igår på vinbaren Barsac. Som så ofta vid den här typen av tillställningar tenderar det att bli för mycket av det goda, men jag klagar verkligen inte. Många utropstecken blev det, men också en del besvikelser, även om det givetvis är få grejer som var mediokert med något enstaka undantag.
Visa bifogad bild 15181
Först ut och kvällens enda muscadet (från 2010) blev magisk ihop med våra inledande ostron föga förvånande. De tre vinerna nedtill dracks i samband med mingel och kollektiv matlagning. Seven Springs imponerade mest på mig (klassisk oregon i härlig, elegant stil), men visst känns även Henriot -08 som en lovande champagne som mest troligt kommer att bli superb med lite mognadskomplexitet. Freisan var allt annat än intressant i sammanhanget.
Visa bifogad bild 15182
Magiskt heat på pappret. Visst tusan kändes Selosse igen även i sin lätt sötade stil, men jag blev mest besviken på att den kändes aninen mesig i jämförelse med konkurrensen. Den växte visserligen några tum under måltiden, men ändå. Le Mont vann mitt hjärta ganska överlägset med sin perfekt avvägda sötma till chilihettan. Rieslingen behöver nog inte nämnas. I perfekt form och klassisk, men aningen för söt i sammanhanget. Maten bestod av kräfta med mango, chili och annat smått och gott.
Visa bifogad bild 15183
Enkel carpaccio med pinjenöt, parmesan och tryffel. Makalöst trevlig barolo. Fortfarande ung, men med fin komplexitet och klassiska tradd-markörer av tjära, nypon, svamp, lakrits och torkade körsbär. Puligny-Montrachet från -99 är svårt att klaga på. Rysligt fin och smörig karaktär. Inte så nötig och fatig som jag hade hoppats, men fantastiskt bra!
Visa bifogad bild 15184
Piggvar med en brokig samling viner. Pinoten från Bouzy var ingen höjdare bör sägas, men kul att prova. Henriot -96 från magnum levererade toppklass med mängder av hasselnöt och krut. Stor tumme upp! Pitasso var nog ganska bra, men var för "plastig", generisk och murrig för att få applåder.
Visa bifogad bild 15185
Wallenbergare med ankleversås. Fy bubblan vad läckert med den mest vitala 50-tals-bordeaux jag provat. Mängder av tjära, torkad frukt och gamla murkna fat. Bäst i heatet blev den klassiska och stilsäkra Pontet-Canet -96. Väl värt att nämna är att Couly-Duteil -89 stod upp riktigt jäkla bra i konkurrensen och upplevedes klart fräschast av de tre. Ett kap för sin peng! Ni som köpte på er bör känna er mycket nöjda och känn ingen stress att korka upp.
Visa bifogad bild 15188
Kalvbräss och kalvfilé med rotselleri och härlig sås. Cornasen var lite väl kaffe och choklad-fatig i början, men kvickande till med luft. Ingen höjdare i slutändan oavsett. Roagna -04 var fortfarande väl ung och sluten, men visst levererades nebbiolo av hög klass.
Visa bifogad bild 15189
Creme brulee och en trio sötisar. Sauternes tog hem segern med gigantisk marginal. Snorläcker saffransbomb i oerhört karamelliserad stil. Italienaren ska vara bra på pappret, men för mig blev det en ganska ljummen upplevelse.
Visa bifogad bild 15190
Lite blandade bonusar. Sarget fick mig upp i semi-brygga. Mängder av kaffekaramell och stall i läcker stil. Kanske inte den där riktigt höga intensiteten i munnen, men arommässigt var det ett av kvällens utropstecken. Goutorbe var riktigt god, men minns inte så mycket mer, likaså gick etna ganska obemärkt förbi.
Grym kväll!
Ps. Om ni undrar vilken rätt som jag ansvarade för ihop med ett par andra så var det carpaccion. Det var lätt fixat!
