Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

[Silenos]

(eller kanske kaninhålet?)

Nej, nej, det är inget att ora sig för! Här i det gamla hertigdömet är allting solklart. Förutom kanske i fallet med att Mazoyères-Chambertin även kan kallas Charmes-Chambertin, men inte tvärtom; eller att Santenots ändrar geografisk hemvist beroende på druvfärg; eller att Petit Epenots faktiskt är större än Grands Epenots; etc… Sen så får man ta det lite försiktigt, eller rättare sagt vara noga med, producentnamnen. Det duger föga att lägga på minnet nåt i stil med ”Morey verkar vara en bra producent”. Det finns ett otal Colin’sar, Rossignol’are, Lignier’er och Morey-släkter. Och, som din flaska är ett tydligt exempel på, så har de en tendens att hoppa i säng med varandra (att de lyckats undvika habsburgska käklinjer måste ses som ett smärre under). Så det gäller att hålla ordning på snaskigheterna.

Det hela blir lite som en blandning mellan bysantisk teologi och Hänt i veckan.

 

[Trydebull]

2015 Chateau des Quarts Pouilly-Fuisse Clos de Quarts

Moget kornfältsgul

Noter från fem timmar på kyld karaff.

På näsan slår rök, brynt smör, väldigt mogen citron, karameliserad honungsmelon, smöriga popcorn.

Smaken säger: Rökig och smörig. Härliga mogna citrustoner från både citron, mogen lime och grape. Vaniljig. Mer direkt från flaska och mindre destu mer luft den får.

Den slutar väldigt balanserad efter ca 24 timmar med ca 60% i kylen över natten. Märks tydligt att min testflaska vinner på luft. Alltså tid. Det här kommer att bli riktigt, riktigt bra. Den börjar med ingredienserna var för sig och avslutar dag två med att ha bakat ihop dem väldigt fint.

Jag tycker att det redan är över 90 poäng, men jag tror att den för mig kommer att kunna klättra ända upp till 93. Möjligtvis mer än så. Dra inte korken idag. Jag sparar resten av min låda minst fyra-fem år.

Jag har haft den till såväl kokt torsk med stickig senapssås under lördagen som idag till rösti med löjrom, Cream fraiche och rödlök. Den fungerade utmärkt till båda och ett speciellt plus till att den tog så väl hand om senapssåsen som verkligen inte är lätttämjd.

 

[Patrik Sellin]

2007 och 2009 Mastroberardino Taurasi Radici Riserva: Körsbär, choklad, asfalt och gummi. 2009 är polerad och tillgänglig, medan 2007 är bångstyrig och våldsam. Initialt är 2009 helt överlägsen, men i slutet av flaskorna har 2007 gått om.

 

[glenn_peter]

Året har visserligen knappt börjat men slår redan till med en wow-upplevelse. Så oväntat, så försvinnande gott.
Château de Bois-Brincon Terre de Grès 2016
Bokna äpplen, lätt sötma, sötlakrits, knallpulver.
Någon här sa: Champagne fast utan bubblor. Mycket bra beskrivning.

 

[Vingubben]

Besökte naturvinsmässa i Rom i helgen, Vignaoli Naturali Roma, med ett femtiotal producenter. Alla provades inte men det blev drygt 200 viner som gicks igenom. Producenterna var allt från riktiga naturvinsnördar till mer traditionella producenter och vinerna som provades var allt från riktigt skräp till några pärlor. I och med mängden viner som provades så blev det inte så mycket noter som togs men här kommer ett urval av de viner och producenter som jag upplevde som bäst, eller ibland roligast.

Principano, som nog många av oss har inhandlat från Caviste, hade med sig sin Barolo 2015 som lovar mycket för framtiden. Mycket komplex men kommer att behöva många år på rygg. Bör dyka upp i nästa Principanolåda från Caviste och kommer att vara given för mig. Tycker att den gamla etiketten var snyggare men ibland måste man kanske förnya sig.

Av Occhipintis viner så var det hans vita Fremito 2017, gjord på Grechetto, som stack ut. Hög fräschör och bra balans. Övriga viner var också bra.

Arpepe var något av en besvikelse. Grumello Rocca de Piro var i och för sig väldigt elegant men övriga sortimentet kändes lite slätstruket. Nästan känslan att dom hade samma vin i alla flaskor oavsett årgång och läge.

För chiantiälskaren så kan jag rekommendera Le Boncie. Provade deras Le Trame 2015 och 2016 som dom hade tappat på flaska bara ett par dagar innan mässan. 2015 var riktigt bra och 2016, som funkade redan nu, kommer att bli fantastiskt om några år.

En riktigt härlig lirare var Valter Mattoni. Såg ut som en åldrad Nick Borgen och skrattade hela tiden. Hans Arshura 2015 på 100% Montepulciano hade en underbar balans med mycket tanniner och mörka bär. Dock föll jag pladask för hans Rossobordo på 100% Grenache. Fruktbomb javisst, men den hade allt annat på plats också. Topp tre av alla provade viner.

En annan trevlig producent från Marche var Tomassetti, som drevs av två bröder varav en som såg ut som en ung Frank Zappa. Enklare viner överlag, men deras Corno, gjord på Montepulciano och Sangiovese var en höjdare, dock inte riktigt i samma klass som Mattoni.

Producenterna från Sicilien var nog dom som levererade jämnast utan några större bottennapp. ValCerasa Etna Rosso 2014 var ett underbart vin från en producent jag aldrig hört om innan. Springer ni på detta så är det bara att köpa. Quanticos Etna Rosso 2016 var också riktigt bra men lite för ung i dagsläget.

Santino Scibetta från Marabino var en kul person att prata med och han hade en intressant filosofi. Vinet gjordes på fältet och själva vintillverkningen hade ingen som helst inverkan. Där pressade, jäste, lagrade och buteljerade man vinerna, punkt. Om man gjorde sitt jobb på fältet så fick man druvor som skötte resten. Francamente Meneinfischio 2017 (översatt Frankly I do not care) var gjord på Chardonay och Cabernet Franc, som man hade hittat på ett litet område av sina odlingar. Under många år hade man inte insett att detta var CF utan trott att det var Nero d’Avola, och man var förundrad över att dessa rankor hade överlevt i det varma klimatet. Nu hade man bestämt sig för att riva upp dessa och plantera nytt, så detta var sista årgången av detta vin. Helt OK rosé åt det kraftigare hållet men det var storyn som var rolig. Deras Rosso di Contrada 2016 var riktigt bra med mycket peppar och mörka bär. Archimede 2015 är ett riktigt stort vin som kommer att leva i många år. Först och främst tanniner och kraft, men också viol och peppar.

Marilena Barbera som drev Cantine Barbera var en underbar person som verkligen brann för att berätta om sina viner. Hennes torra vin på Grillo, Coste al Vento (tror det var 2016), var riktigt trevligt, med mycket aromer och oxiderade toner. Ciatu 2016 gjord på Alicante hade ordentligt med tanniner och frukt, utan att bli saft, och får också en hög rekommendation. Provade även några viner gjorda på Nero d’Avola som var bra men detta var slutet på dagen så mina minnen och anteckningar började att suddas ut. Sammantaget en producent jag kommer att följa.

Dagen avslutades med middag med en stor del av producenterna. Hamnade vid samma bord som Franco Terpin och Vasja Cotar, som var nära vänner och riktigt sköna personer. Franco Terpin pratade tyvärr inte någon engelska så det var inte alltid lätt att hänga med.

Av Cotars viner så var det hans vita på Malvasia som stack ut. Aromatiskt och mycket friskt men med annorlunda men spännande bitoner. Övriga viner var väldigt ”funky” och inte riktigt min grej. Värst var hans röda mousserande som påminde om när jag provade rysk champagne på 90-talet.

Terpins viner hade alla gemensamt att dom var skalmacerade i flera veckor. Orange var bara förnamnet. Roligast var hans Jakot, som var gjord på Tokai Friulano eller Fruili. Tidigare hette druvan Tokaj Friulano och kallades för Tokaj, men sedan några år är detta förbjudet så därav namnet Jakot. Otroligt aromatiskt, och jag kunde gått i god för att druvorna hade blivit botrytisangripna, något som dock förnekades bestämt. Även hans Pinot Grigo var mycket trevlig, med en mörkt rosa färg och ordentligt med tanniner.

Hade nog haft lite bättre noter om jag spottat lite mer, men det är ju så gott med vin.

 

[Skaggs]

Besökte naturvinsmässa i Rom i helgen, Vignaoli Naturali Roma, med ett femtiotal producenter. Alla provades inte men det blev drygt 200 viner som gicks igenom. Producenterna var allt från riktiga naturvinsnördar till mer traditionella producenter och vinerna som provades var allt från riktigt skräp till några pärlor. I och med mängden viner som provades så blev det inte så mycket noter som togs men här kommer ett urval av de viner och producenter som jag upplevde som bäst, eller ibland roligast.

Principano, som nog många av oss har inhandlat från Caviste, hade med sig sin Barolo 2015 som lovar mycket för framtiden. Mycket komplex men kommer att behöva många år på rygg. Bör dyka upp i nästa Principanolåda från Caviste och kommer att vara given för mig. Tycker att den gamla etiketten var snyggare men ibland måste man kanske förnya sig.
Visa bifogad bild 15656

Av Occhipintis viner så var det hans vita Fremito 2017, gjord på Grechetto, som stack ut. Hög fräschör och bra balans. Övriga viner var också bra.
Visa bifogad bild 15655

Arpepe var något av en besvikelse. Grumello Rocca de Piro var i och för sig väldigt elegant men övriga sortimentet kändes lite slätstruket. Nästan känslan att dom hade samma vin i alla flaskor oavsett årgång och läge.
Visa bifogad bild 15657

För chiantiälskaren så kan jag rekommendera Le Boncie. Provade deras Le Trame 2015 och 2016 som dom hade tappat på flaska bara ett par dagar innan mässan. 2015 var riktigt bra och 2016, som funkade redan nu, kommer att bli fantastiskt om några år.
Visa bifogad bild 15658 Visa bifogad bild 15659

En riktigt härlig lirare var Valter Mattoni. Såg ut som en åldrad Nick Borgen och skrattade hela tiden. Hans Arshura 2015 på 100% Montepulciano hade en underbar balans med mycket tanniner och mörka bär. Dock föll jag pladask för hans Rossobordo på 100% Grenache. Fruktbomb javisst, men den hade allt annat på plats också. Topp tre av alla provade viner.

Visa bifogad bild 15660

En annan trevlig producent från Marche var Tomassetti, som drevs av två bröder varav en som såg ut som en ung Frank Zappa. Enklare viner överlag, men deras Corno, gjord på Montepulciano och Sangiovese var en höjdare, dock inte riktigt i samma klass som Mattoni.
Visa bifogad bild 15661

Producenterna från Sicilien var nog dom som levererade jämnast utan några större bottennapp. ValCerasa Etna Rosso 2014 var ett underbart vin från en producent jag aldrig hört om innan. Springer ni på detta så är det bara att köpa. Quanticos Etna Rosso 2016 var också riktigt bra men lite för ung i dagsläget.

Visa bifogad bild 15662 Visa bifogad bild 15663

Santino Scibetta från Marabino var en kul person att prata med och han hade en intressant filosofi. Vinet gjordes på fältet och själva vintillverkningen hade ingen som helst inverkan. Där pressade, jäste, lagrade och buteljerade man vinerna, punkt. Om man gjorde sitt jobb på fältet så fick man druvor som skötte resten. Francamente Meneinfischio 2017 (översatt Frankly I do not care) var gjord på Chardonay och Cabernet Franc, som man hade hittat på ett litet område av sina odlingar. Under många år hade man inte insett att detta var CF utan trott att det var Nero d’Avola, och man var förundrad över att dessa rankor hade överlevt i det varma klimatet. Nu hade man bestämt sig för att riva upp dessa och plantera nytt, så detta var sista årgången av detta vin. Helt OK rosé åt det kraftigare hållet men det var storyn som var rolig. Deras Rosso di Contrada 2016 var riktigt bra med mycket peppar och mörka bär. Archimede 2015 är ett riktigt stort vin som kommer att leva i många år. Först och främst tanniner och kraft, men också viol och peppar.

Visa bifogad bild 15664 Visa bifogad bild 15665 Visa bifogad bild 15666

Marilena Barbera som drev Cantine Barbera var en underbar person som verkligen brann för att berätta om sina viner. Hennes torra vin på Grillo, Coste al Vento (tror det var 2016), var riktigt trevligt, med mycket aromer och oxiderade toner. Ciatu 2016 gjord på Alicante hade ordentligt med tanniner och frukt, utan att bli saft, och får också en hög rekommendation. Provade även några viner gjorda på Nero d’Avola som var bra men detta var slutet på dagen så mina minnen och anteckningar började att suddas ut. Sammantaget en producent jag kommer att följa.

Visa bifogad bild 15667 Visa bifogad bild 15668

Dagen avslutades med middag med en stor del av producenterna. Hamnade vid samma bord som Franco Terpin och Vasja Cotar, som var nära vänner och riktigt sköna personer. Franco Terpin pratade tyvärr inte någon engelska så det var inte alltid lätt att hänga med.

Av Cotars viner så var det hans vita på Malvasia som stack ut. Aromatiskt och mycket friskt men med annorlunda men spännande bitoner. Övriga viner var väldigt ”funky” och inte riktigt min grej. Värst var hans röda mousserande som påminde om när jag provade rysk champagne på 90-talet.

Visa bifogad bild 15669 Visa bifogad bild 15670

Terpins viner hade alla gemensamt att dom var skalmacerade i flera veckor. Orange var bara förnamnet. Roligast var hans Jakot, som var gjord på Tokai Friulano eller Fruili. Tidigare hette druvan Tokaj Friulano och kallades för Tokaj, men sedan några år är detta förbjudet så därav namnet Jakot. Otroligt aromatiskt, och jag kunde gått i god för att druvorna hade blivit botrytisangripna, något som dock förnekades bestämt. Även hans Pinot Grigo var mycket trevlig, med en mörkt rosa färg och ordentligt med tanniner.

Visa bifogad bild 15671

Hade nog haft lite bättre noter om jag spottat lite mer, men det är ju så gott med vin.

Tack! Härlig läsning!

 

[Tomas Lindblom]

Mycket trevligt inlägg @Vingubben.
Tack!

 

[Omar Khayyam]

Visa bifogad bild 15652
2007 och 2009 Mastroberardino Taurasi Radici Riserva: Körsbär, choklad, asfalt och gummi. 2009 är polerad och tillgänglig, medan 2007 är bångstyrig och våldsam. Initialt är 2009 helt överlägsen, men i slutet av flaskorna har 2007 gått om.

hur gott tycker du det är - jag tänker i förhållande till andra litet småkralliga rödvin i likartad prisklass? Jag vet att @Fredrik L har hemliga kranar i kampanien och har själv druckit några riktigt bra Aglianicobaserade viner - de jag kommer på på rak arm är Montevetrano (jag vet, bara 30 % Aglianico...) och härliga Liscone som är Aglianico dei Vulture från Basilicata (finns per glas på La Colline!) - men ibland kan de vara litet kämpiga.

 

[Patrik Sellin]

hur gott tycker du det är - jag tänker i förhållande till andra litet småkralliga rödvin i likartad prisklass? Jag vet att @Fredrik L har hemliga kranar i kampanien och har själv druckit några riktigt bra Aglianicobaserade viner - de jag kommer på på rak arm är Montevetrano (jag vet, bara 30 % Aglianico...) och härliga Liscone som är Aglianico dei Vulture från Basilicata (finns per glas på La Colline!) - men ibland kan de vara litet kämpiga.

95 poäng fick 2009 av Parker. Det är det definitivt inte värt.
Men det är helt klart ett bra vin i sin prisklass (€27). Behöver nog ligga minst så här länge. Både två var helt överlägsna den 2014 vi testade i April (men det var kanske inte en reserva?). 2007 kan kanske räknas som småkrallig, men 2009 var väldigt polerad.

 

[Fredrik L]

hur gott tycker du det är - jag tänker i förhållande till andra litet småkralliga rödvin i likartad prisklass? Jag vet att @Fredrik L har hemliga kranar i kampanien och har själv druckit några riktigt bra Aglianicobaserade viner - de jag kommer på på rak arm är Montevetrano (jag vet, bara 30 % Aglianico...) och härliga Liscone som är Aglianico dei Vulture från Basilicata (finns per glas på La Colline!) - men ibland kan de vara litet kämpiga.

Vi körde en blindprovning med Mastroberardino och tre andra Taurasiproducenter. Vi tyckte att den var sämst. Beror iofs vilken stil man gillar. Det jag håller emot Mastroberardino är att jag tycker att de kör för mycket nya barriquer, där faten skymmer frukten.

Den stora stjärnan enligt mig är Luigi Tecce som gör jäkligt rena, balanserade viner med fin koncentration och längd. Guastaferro får idel lovord från Ian d’Agata Och är lite kralligare, men fortfarande med hög syra och bra mineraliskt. Tanninerna är förstås där, så de behöver en del tid.

Vulturevinerna kan vara riktigt goda, lite mer tämjda tanniner och högre mineralitet. Har dock inte druckit lika mycket, men d’Angelos prestige var inte alls tokig på en Aglianicoprovning jag var på i höstas.

Vill man köpa kampaniskt vin kan jag rekommendera Sangishop. Guastaferros magnifika 2010:a slumpas bort för 28 euro.

 

[Fredrik L]

95 poäng fick 2009 av Parker. Det är det definitivt inte värt.
Men det är helt klart ett bra vin i sin prisklass (€27). Behöver nog ligga minst så här länge. Både två var helt överlägsna den 2014 vi testade i April (men det var kanske inte en reserva?). 2007 kan kanske räknas som småkrallig, men 2009 var väldigt polerad.

Den bästa Aglianico som jag har druckit var en Cantine Lonardo Taurasi 1999. Det är nog alltså inte så dumt att låta dem ligga länge. Annars är det väl Mastroberardino 1968 man ska leta efter om jag har förstått rätt.

 

[CalleNylle]

ValCerasa Etna Rosso 2014 var ett underbart vin från en producent jag aldrig hört om innan. Springer ni på detta så är det bara att köpa

Kan bara hålla med om denna. köpte hem den från Sicilien i blindo och blev inte besviken. Synd bara att man inte köpte fler.

 

[lukastollig]

Drack detta i helgen. Inköpt efter @Patrik Sellin lyriska provningnot i höstas. Första flaskan var korkad men fanns som tur var kvar på SB (var ett tag sedan) så kunde byta mot en ny, och nu fick den sätta korken till. Jävlar vilket vin! TN från CT nedan

Very dark colour. Nose of dark fruit but also some ripe berries - plum, blackberry, strawberry - but at the same time cool - no discernable heat. Also very light tobacco, milk chocolate, vanilla and clove. Just a hint of mint. In the palate intense but very well balanced with lots of dark, fresh fruit, good acidity and some iron filings. Some tannin but they are wrapped in silky, ripe fruit. Spicy, intense finish with a peacocks tail of fruit and mineral lingering long on the palate. Exquisite balance and elegance. While I am sure this has a great future it is still open and very enjoyable at the moment. It might close down for a while in a year or two, but then again it might not. The structure is not too monolithic and there is plenty of stuffing. Great wine. 94 pts.

 

[Dan]

Visa bifogad bild 15676

Drack detta i helgen. Inköpt efter @Patrik Sellin lyriska provningnot i höstas. Första flaskan var korkad men fanns som tur var kvar på SB (var ett tag sedan) så kunde byta mot en ny, och nu fick den sätta korken till. Jävlar vilket vin! TN från CT nedan

Very dark colour. Nose of dark fruit but also some ripe berries - plum, blackberry, strawberry - but at the same time cool - no discernable heat. Also very light tobacco, milk chocolate, vanilla and clove. Just a hint of mint. In the palate intense but very well balanced with lots of dark, fresh fruit, good acidity and some iron filings. Some tannin but they are wrapped in silky, ripe fruit. Spicy, intense finish with a peacocks tail of fruit and mineral lingering long on the palate. Exquisite balance and elegance. While I am sure this has a great future it is still open and very enjoyable at the moment. It might close down for a while in a year or two, but then again it might not. The structure is not too monolithic and there is plenty of stuffing. Great wine. 94 pts.

Det känns bra att man har två på lager då, kanske blir att dricka en snart och hålla lite på en

 

[john b]

Keller grüner silvaner 2017.

Drack till krämig broccolisoppa. Detta var en del av glastest. Har köpt två zalto vitvin för utvärdering. Skriver mer om det i annan tråd.

Dofta limeskal och kalk/skiffer. Svintorr. Smaka lite piggelin men mest kalk och skiffer och det där vita beska på insidan av grape/apelsin/lime. Gillar man torrtorr Riesling men vill undvika diesel- och gummidoft är detta för dig.
Passade rätt ok till soppan då grädden tog udden av tandköttskrullsyran.
Värt att prova som vardagsvin då den budgetmässigt passar in i tråden schyssta viner under 200 spänn. Om jag ser några fler när jag är på bolaget kommer jag köpa ett gäng. Men jag tänker inte beställa separat, så förtjust blev jag inte. 86 poäng.

 

[Martin Hansson]

Fråga - Couly-Dutheil Chinon Clos de l'Olive 1989.
Är det någon mer än jag som inte ser detta som ett bra vin och som har en negativ syn på det? Öppnade två flaskor under helgen och uppfattade dem först som defekta men kunde inte placera det. Efter två korkdragningar inser jag att det nog är avsett att smaka så.

Ingen direkt oxidation alls och definitivt inget TCA. Inga vinägertoner. Så bara tråkigt, tunt och skumt.

Vill egentligen främst kolla om kejsaren har kläder eller om jag är fullständigt o-kallibrerbar mot just den här Cab Francen fr Loire...

Jag håller med men eftersom jag inte är så van vid att dricka vin med den åldern är det ibland svårt att veta vad man ska förvänta sig. Ingen i sällskapet uppskattade direkt flaskan och våra noter blev ungefär följande från CT, tror poängen landade 84-88.

Smelling blue cheese and cellar. Where the taste is mature and a mixture of mushrooms, tobacco, stables and acidity though there is something sweet lingering in the background at the same time. The taste does not linger for very long and it feels short and light in the mouth. Not a wine that I find super enjoyable but fun to try a mature wine.

 

[Zingo]

Juliusspital Würzburg Stein 2016 Erste Lage, drack den första i april förra året och tar den andra och sista nu. Stämmer inte riktigt överens med mina noteringar från förra gången, denna gång har jag dock lite varmare serveringstemperatur.
Mogna äpplen, persika, lime, sommaräng, mineralitet/kalk och lite fotogen.
Betydligt mindre syra och spritsighet än vad jag minns jämfört med den förra. Rätt så "lugn" och tillbakadragen på ett trevligt sätt, lätt offdry, hyfsad kropp och medellångt avslut, välbalanserat sipparvin. Jag måste lära mig köpa fler flaskor av samma sort... 4-4.5/5

 

[petterkalle]

2016 Ruggabellus Fluus
Helt ändrade förutsättningar i druvsammansättningen jämfört med 2015. Detta bör ge en helt annan karaktär på vinet? Såg att i årgång 2017 så ligger Grenache uppe på 60%, 2015 var den 55% men här i 2016 "bara" 21%. Skulle vara kul att ställa 2015 mot 2016? Någon som har för många 2015?
Verdict 2016: Det finns inte en enda antydan om nya världen i den här flaskan. Näsan är full av kryddor och lite stall. En röst någonstans i mitt huvud säger att "det här är bekant" och tankarna går till södra rhone men CdP tickar inte riktigt in. Smaken är mediumkraftig av både röda och mörka bär. Medium syra och väldigt lätta tanniner. Ett otroligt lättklunkat vin! Jag tror att den ökande andelen av Syrah och Mataro (Mourvedre) ger denna flaska lite mer tyngd? Lite våt häst kommer fram tillsammans med lite garrique. Lång, trevlig eftersmak. Fasen vad jag känner igen detta! Efter halva flaskan kommer jag på det! Det här är ju en bra Vacqueyras! Ett-två år kanske adderar lite nyanser men det här är fullt drickbart nu! Håller med @Omar Khayyam - om detta är instegsvinet (vilket också indikeras av i det närmaste en Petflaska i lättglas) - hur bra är då deras "bättre" viner? Den är flaskan rusar en bit över 90

 

[Krabban]

Lillan somnade tillslut, så blev lite comfort food framför tv’n - ragu med pappardelle.

Vinet är en Val di Suga Brunello di Montalcino! Bra balans, lite nyponros, sötlakrits, röda bär och något julig kryddighet! Kanske lite mörk fruktig choklad? Taninerna drar rejält utan mat.

Bra grejer!

 

[Silex]

Drack för ett par dagar sedan en Storm Ignis Pinot Noir 2016. Köpte en flaska efter att någon här på forumet nämnde den som intressant. Vilket härligt vin! Fint balanserad och ganska återhållsam Pinot med skön syra, fin röd frukt och någon aning av rökighet som kanske skvallrar om ursprung men bara gav ytterligare karaktär på ett positivt sätt. Lite spretigt dag 1, men vinet blev bara bättre över 3 dagar. Tveklöst bästa sydafrikanska Pinoten (kanske bästa sydafrikan alla kategorier!?) jag provat.