Druckit en helvetes massa vin sen sista inlägget....
Hendry Mission 2017: Nåt så ovanligt som en Napa Valley Mission. Dom gjorde bara en tunna av det, så man lär inte se mkt av det. Väldigt reduktiv och återhållen. Nästan sluten. Inget stack ut eller va spretigt. Som om någon talade väldigt lågt och man fick luta sig in för att höra... Men det som sas var bra. Gott och balanserat, fast liksom inlindat i bomull på nåt vis. Intressant. Alltid kul att dricka Mission, eftersom det är lite av en favorit som jag själv gör vin på.
Visa bifogad bild 16601
Ventolera Pinot Noir: Tyvärr kan jag inte hitta året på bilderna, men nog en
2016 eller
2017. Hursomhelst, var precis i Chile på jobb och plockade upp denna i en vinbutik. Frågade efter några riktigt bra lokala pinots, och denna var en av dom försäljaren tog fram ur den "fina" kollektionen. Den var riktigt dyr, runt $100, så förhoppningarna var höga. Tyvärr blev jag riktigt besviken. Flabbig, utan syra i slutet och ingen frukt. Kändes som ett vin som nån hade lagrat riktgt varmt i en baklucka på en bil i några månader. Väldigt synd, för annars var dom chilenska vinerna vi testade mkt bra på resan.
Visa bifogad bild 16602
Vina Gonzalez Bastias Matorral 2017: En betydligt skönare chilenare. Detta är deras Pais-druva (samma som Mission). Har druckit från denna producent tidigare och dom är alltid prisvärda och bra. Inte speciell dyra, skulle tro runt $15. Detta vin var riktgt rökigt och pepprigt. Jag blev förvånad hur "stort" detta Mission kändes. Normalt brukar den druvan spela i lätt- till mellanzonen, men detta var på gränsen till full bodied. Djup färg, också.
Mkt bra och passade fint till en köttmiddag hemma.
Visa bifogad bild 16603 Visa bifogad bild 16604
Clementine Carter Grenache 2016: Tro det eller ej, men detta vin görs av Emilio Estevez ex-fru, Sonja. Hon har specialiserat sig lite på Grenache från Santa Barbara County och har tre olika versioner under sitt Casa Dumetz: Denna Clementine Carter och en till som here Feminist Party. Clementine Carter är rätt dyrt, runt $45 per flarra. Såg det av en händelse i min lokala supermarket och tog hem en flaska bara på kul. Normal sätt är hennes produktion så liten att det inte är nåt man förväntas se i en större butik. Oj, oj oj - sjukt gott. Verkligen en favorit direkt - perfekt balanserat och utan tillstymmelse till det där vanliga Kaliforniska syltandet. Medium-bodied.
Jag blev så förtjust att jag åkte ned och köpte resterande flaskor i affären! Och det fina var att när jag kom, så hade dom precis satt ned priset till $25/flaska, så det blev betydligt billigare också!
Visa bifogad bild 16605
Meinklang Graupert (glömt år): Ett sånt där kultvin inom naturvinsnischen. Producenten är avgudad och folk hänger på låset varje gång det blir release och allt säljs slut. Tyvärr gillade jag det inte alls. Ett orange vin som smakar exakt som en IPA öl från en craft brewery. på pricken, alltså. Kändes som att dricka ett jästigt öl. Oerhörda bittra toner, som jag normal gillar, men här blev det obehagligt. Tyvärr. Gillar producentens filosofi med biodynamiskt och kor som går i vingården, men det här funkade det inte alls för mig.
Visa bifogad bild 16606
Kabaj Amfora Ribolla (glömt år): Ett till kultvin från en kultproducent. Detta vin är dyrt, runt $60 per flaska. Lång 10-månaders skalmaceration gör det till ett djupgult, nästan rött vin. Vad ska jag säga? Inte riktigt min stil. Påminner om Gravners Ribolla ungefär, fast även mer bitter och utan syra. Jag kan förstå att en del tycker om det, men det blir helt enkelt lite för intensivt för mig och inte så njutbart.
Visa bifogad bild 16607 Visa bifogad bild 16608
Koehnen White Wine 2016: Jättegott från denna lilla producent uppe i Santa Rosa. Stod inte hur dom gjort det eller vilka druvor som ingår, men det är uppenbart att vinet spenderat lite tid på sina skal, både vad gäller färg och smak. Oerhört fruktigt och tillgängligt, med den där lilla sköna ofiltrerade naturvinsfunken. Köpte faktiskt ett par flaskor till efter detta, så mycket gillade vi det.
Visa bifogad bild 16609 Visa bifogad bild 16610 Visa bifogad bild 16611
Leth Ried Scheiben Grüne Veltliner 2016: Jättegott österrikist som jag drack på en grekisk restaurang i Miami. Pärontoner, härligt friskt och syrligt. Aldrig hört talas om producenten, och inte druckit så mycket GV heller för den delen, men denna var fin. En intressant druvsort, provar gärna mer. Överhuvudtaget så är österrikiska viner mkt intressanta.
Visa bifogad bild 16612
Bully Hill Verdelet 2014: I min evighetslånga jakt på dom mest sällsynta vindruvssorterna lyckades jag hitta en vinmakare i NY som gjorde vin på denna mkt ovanliga typ. Verdelet är en nordamerikansk korsning eller hybrid mellan en ospecificerad europeisk sort (
vitis vinifera) och en eller flera inhemska Amerikanska (
vitis lambrusca, rupestris, rotundifolia). Korsningen experimenterades fram av Albert Seibel, i hans försök att skapa resistenta vinrankor (vilket han också lyckades med). Dessa hybrider fanns planterade i Franrike faktisk, men när det blev förbud mot hybrider, så försvann dom. Verdelet kallas också Seibel 9110 efter honom. Nå, så hur smakar vinet då? Ja, lite bisarrt faktiskt. Har lite av det där brända gummidocka/bensinsmaken som många av dom amerikanska ursprungsrankorna har. Om någon nånsin provat torrt Muscadine wine eller Scuppernong som dom gör i södern, så har detta drag av det, fast lite mildare. Inte helt oävet i rätt sammanhang. Man skulle kunna, om man blundade riktigt hårt, nästa säga att det är som ett Riesling som har turboladdats med den där besninsmaken. Kommer inte vinna några priser, men en intressant upplevelse att ha haft. Om ni nånsin får chansen att stöta på nån som gör Verdelet, så var inte rädd för att köpa en flaska.
Visa bifogad bild 16613 Visa bifogad bild 16614
