Drack lite blandade viner häromdagen.
Först ut var
Kellers von der fels 2018 från senaste släppet.
Tänkte inte så mkt när jag drack det mer än att det var kraftigt syrligt som stannade kvar i munnen lång tid efter det druckits. Tunn färg, rieslingnäsa. Gillade mycket och kommer nog köpa på mig för att få följa vinet. Ganska slutet från början. Hade lite kvar som vi provade några timmar senare och då hände det betydligt mer i doften. Kändes inte alls som det kom från en varm årgång - det har jag annars tyckt om riesling från tyskland 2018 lite för söta (eller egentligen att de saknat syra snarare)., inte varit så glad för dem, här fanns inte något problem med det.
Jag föredrar detta framför andra producenters liknande viner typ schäfer-fröhlich schiefergestein. Tycker denna är lite roligare och sticker ut lite mer - men kan tänka mig att många andra kanske skulle föredra schiefergestein som kanske egentligen har lite mer balans.
Svårt sätta betyg då den upplevdes väldigt ung.
Nästa vita var
Francois Rousset Martin - la chaux 2018. 100% chardonnay. Här var det allt annat än slutet i doften - hoppade nästan ur glaset. Enormt mycket karamell / knäck i doften - fick lite selossevibbar. I munnen saknades lite syra för min del men ändå ett absolut grymt vin i prisklassen runt 20€. Vichyvatten, mineral, äppelsyra snarare än citrus, viss champagnekänsla - bröd/jäst? Mycket karaktär / egensinnigt. Kändes som ett vin designat för tidig konsumtion snarare än lagring. 88-91p
Över till röda.
Chateau le puy Emilien 2017, enligt bolaget 85% merlot, 7% cab franc, 6% cab sauv, 1% malbec, 1% carmenere.
Tog inga mentala noter mer än att det kändes otroligt tillgängligt för hur ungt det var. Öppnades dagen innan jag provade det. Höll ihop.
Doftade mer italien än bordeaux för mig. Bra. Kommer nog köpa på mig en flaska och dricka inom inte alltför lång tid. Köper för lite bordeaux. Hamnade tyvärr lite i skymundan av nästa flaska.
Giacomo Fenocchio Barolo Villero 2015,
Wow. Nu snackar vi. Ett av årets bästa röda viner för mig såhär långt. Behövde inte någon tid för att öppna upp sig utan vidöppet från start, det enda som kanske saknades från början var lite rosor / pioner i doftaromerna men de kom sen.
Kraftig arom av målarlåda / lösningsmedel - på det där fantastisk semiförbjudna sättet att dofta på bensin. Lakrits i bakgrunden, animaliska toner, tjära, gummiballonger och sen kom som sagt blommorna efter ca 1 timme. Omöjligt att inte dricka upp en sånn här flaska.
Ett vin som jag gladeligen suttit med en hel kväll.
I munnen elegans men koncentration. Körsbär och samma som doftaromerna. Balans. Stora tanniner såklart - men i balans med allt annat så för mig stör det inte. Går väl antagligen att lagra för evigt typ men har man inget problem med tanniner så inget fel alls med att öppna nu på studs. Stor konst.
Väldigt typiskt barolovin och satte den blint i barolo - var väl animaliska tonerna som gjorde jag gissade barolo och inte barbaresco. Håller ni med om denna skillnaden mellan regionerna?
96p.
Giacomo Fenocchio Barolo Bussia 2015,
Lite onödigt att öppna men kul att prova bredvid Villero. Var väl inte riktigt i form att ta så mycket noter. Gissade Barolo 2016 då den kändes lite kralligare än Villero. Hade inga tankar på att det kunde vara samma producent. Kändes inte alls lika öppen och behöver nog mycket mer tid. Fortfarande ett grymt vin.
