Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

[StefanAkiko]

Skruvkorkar rular!
2005 Robert Mondavi Merlot Woodbridge
Detta är under normala dagar ingenting som inköps här, livet är för kort. Möjligen för såskok. Men, denna följde med som en av 11 bonusflaskor till en 1975 Bdx. Så jag satte inköpspriset till 10kr inkl frakt.

Senaste smaknoten (av 8) på CT:
2011-11-21 - CHIP1LAW WROTE:84 Points
Drank with a bruschetta pizza. Paired quite well. Fruit forward. Little past it's prime. Improved with 2 hrs of decanting. Velvety smooth

Blev ju inget plopp, snarare ett *aluminiumstinnt skruvisljud*.
Ploff ned i glaset, både jag, flaskan och glaset välplacerade vid vasken. Förberedelser rular!
Men...
Vad är det här?
På näsan är det en rik, yppig, fyllig, vidunderligt bra Merlot med smakfull ek. Tankarna går åt bättre Pomerol...
I munnen är detta dock inte någon klassisk Pomerol, men vete fåglarna om jag inte ändå satt Pomerol på en blindprovning och ca årgång 2000.
Syrorna är förträffliga och allt är vackert balanserat. Något endimensionellt, men fortfarande ungt. Skulle mått riktigt bra av någon ytterligare skopa tanniner.
88p, årets surprajs

 

[StefanAkiko]

Förberett en liten iTasting med en god vän i Tokyo, imorgon fredag.
Har skickat honom 4 st 33 cl PET-flaskor med lite gott vin i:

1973 Bordon GR
1982 Faustino I GR
1987 Rioja Alta GR 904
1958 Villargeil (sista slattarna)

De två äldsta Riojorna hade lidit korkläckage, men iom att de tillåtits "premoxa" i fat under lång tid, fanns ingenting äckligt oxidativt i dem. 904:an däremot stånkade ur sig svavelosande hundbajs. Helt galet! Precis vad jag inte vill ha. Men, redan efter en timmas vädring är det allra mesta svavlet borta. Alla tre = inga korkskador, ingenting oxidativt, helt enkelt fantastiska kanonviner som jag garanterar tillsammans kommer generera en bra bit över 270 pinnar!

Det kommer bli en finemansgs fredag afton i Tokyo den här veckan
Förmodligen går vi upp i brygga (av den typ som Yoga Girl ägnar sig åt, inte av den typ som förekommer i sexfokuserade tidskrifter).

Nästa vecka öppnar jag förmodligen upp nästa Rivesaltes. Upp till rakning *:
1951 Domaine Sainte Barbe

*) "rakning" i detta sammanhang har ingenting med sexism, rakade kön eller rakning av andra kroppsdelar med mer eller mindre naturlig behåring. Jag vill nog gärna hävda att alla väljer själva hur, när och var de vill raka sig. Uttrycket jag anspelar på har en "man" i sig. Skulle för vissa kanske bli bättre att säga: "Nästa henning till rakning är:", men jag har svårt att anse att vinflaskor skall förses med kön så att de sedan kan få bli PK-neutrum istället för att använda det neutrum det svenska språket redan har, dvs "den", "denne" eller "dennes". Föredrar nog reale för vin. Men... Ja...

 

[BallyJ]

2009 Daniel Gomez - Jimenez Landi, Vino de la Tierra de Castilla León” El Reventón” har en ljus och klarröd färg. Doften är rödfruktig med lingon, tranbär och nypon. Tallbarr och pinjeskog med en svag antydan till lakrits. Lite bark, jordighet och torr dammig känsla av Nori-ark. Frisk örtighet och lite mentol typ Nebbiolo. Sedan ett växande intryck av smort läder. Ett generellt sett stramt och svalt intryck även om det finns lite bakpulver och vanilj i bakgrunden. Väldigt komplext.

Smaken är påtagligt frisk och rödbärig med syrlig frukt och citrusskal. Nästan apelsin och surkörsbär i en härlig mix. Tanniner och viss beska men ändå med en fruktsötma som balanserar det hela. Granatäpple och kärnighet på slutet. Gott och spännande (93p).

Trots det påtagligt syrliga i vinet blir det aldrig överdrivet jobbigt utan snarast väldigt ”drickvänligt”. Passar fint till mat men är också trevligt på egen hand. Skulle funka lika bra en varm sommardag som en riktigt kall vinterkväll.

Visa bifogad bild 22653

Har följt det här i många år och måste säga att intrycken varierat. I sin ungdom ganska fruktigt och kompakt utan att vara syltigt för att sedan bli lite stramt och oväntat tanninstint – som en riktig kärv Nebbiolo eller Brunello. Visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig denna gång. Det blev lite mittemellan. Fin frukt men också markerad syra och en aning tanniner i bakgrunden.

Kan nog tycka att det totalt sett vunnit på lagringen och förmodligen stannar på den här nivån i många år till. Borde nog ha sparat fler än jag gjort… ett riktigt trevligt vin just nu.

Likheten är större med en Nebbiolo än en Grenache från södra Rhône. Samtidigt förstärker det min tes att mogen CndP har en hel del gemensamt med mogen Nebbiolo om den är hanterad på ett lite mer klassiskt vis och inte så extraherad. En kul observation är korken som efter typ 10år i buteljen har en nästan rosa färg – något som väl säger en del om vinmakandet i det här vinet.

Visa bifogad bild 22654

Tack för en fin not. och väldigt kul att höra att Landis viner håller ihop bra i 10+ år!

 

[Håkan]

Domaine de la Pousse d'Or Volnay Clos de 60 Ouvrées 2002. Firar att smaksinnet är tillbaks till det normala (nej det vara inte borta, bara förändrat), vad passar då båttre än en röd Bourgogne, säger inte mogen för den här har mer att ge även om den snart passerat tonåren. Doften har en hel del violpastiller, lakrits och mörka söta bär. Smaken öppnar upp med massor av söta körsbär, plommon och grillat kött, det tar en del för mognadsaromer att komma fram (typ skog och pors) och vinet känns helt klart yngre än vad det är. Känns som resterande flaskor får ligga några år till. Riktigt riktigt bra vin, när Bourgogne är så här bra behövs inget annat.

 

[Domaren]

En riktig toppbarolo (enligt mig) och sen en chianti från TS

 

[The Wall]

Domaine de la Pousse d'Or Volnay Clos de 60 Ouvrées 2002. Firar att smaksinnet är tillbaks till det normala (nej det vara inte borta, bara förändrat), vad passar då båttre än en röd Bourgogne, säger inte mogen för den här har mer att ge även om den snart passerat tonåren. Doften har en hel del violpastiller, lakrits och mörka söta bär. Smaken öppnar upp med massor av söta körsbär, plommon och grillat kött, det tar en del för mognadsaromer att komma fram (typ skog och pors) och vinet känns helt klart yngre än vad det är. Känns som resterande flaskor får ligga några år till. Riktigt riktigt bra vin, när Bourgogne är så här bra behövs inget annat.

Aaahhh, Pousse d'Or brukar var finfina

 

[The Wall]

2019 Luigi Pira Dolcetto d’Alba

Det vankas italienska kotletter så vi skickar ner vinet direkt från flaskan ner i Gabriel Gold till att börja med. Klart ung doft, varm – på gränsen till bränd - pinjekotte dominerar, lite körsbärskärnor i bakgrunden och möjligen antydan till avbruten slånbärsgren. Det är en lite rökig/bränd ton någonstans i bakgrunden som jag inte riktigt kan sätta näsan på. Viss mineralitet tycks också finnas med på ett hörn. I munnen dyker syrorna upp med besked, inget för den känslige eller oförberedda, men de har sin funktion. Viss bitterhet och eldighet (trots modesta 13,5%) finns också på plats, lite slånbärstoner går igen i smaken och hänger sedan kvar i eftersmaken. För den som känner behov av att stilla sitt tanninbehov finns hyggliga möjligheter.

Jahapp, nästan lite typisk ung dolcetto som förmodligen blir trevligare om sådär 10 år eller mer. Av eventuellt outgrundlig anledning har fått känslan av att såväl Det Stora Monopolet (”vinner inte på lagring” – inget kan vara mer fel, utöver vin i pappersförpackning) som den allmänna uppfattningen verkar anse att viner på dolcetto är tänkta att konsumeras som unga, men i princip varje gång jag korkar upp en ung flaska blir jag lite smått besviken; det är inte alls som jag föreställer mig (ungt och lättillgängligt med hög klunkabilitet) utan snarare lite bittert och vresigt. Nåväl, San Fereolo tillhör undantagen som vanligen briljerar, men det kan å andra sidan bero på att vinerna som når konsumenterna i Sverige ofta har ett antal välbehövliga år på korken. Jag har upptäckt att viner på barbera och dolcetto från Vorezio Martini som jag har tappat och glömt bort i källaren men återfunnit något tiotal år senare har varit ypperliga, alla råd från Det Stora Monopolet till trots (”vinner inte på lagring”).

Tillbaka från sidospåret; det är inget fel på Piras dolcetto, har man tid och utrymme kan det vara värt att spara en låda för att njuta om 10 år, men om man är på jakt efter omedelbar njutning, ja då får man leta upp något färdiglagrat.

 

[The Wall]

2016 Domaine Verget Mâcon-Villages “Terres de Pierres”

Tanken var att vi skulle jämföra några stycken Bourgogne blanc (Château Fuissé och Domaine Cordier) med detta vin, men pga lite knas med planeringen fick vi testa vinet på egen hand. Plopp, kluck och klunk, dvs från kylen, ur med korken, ner i Zalto Bourgogne och in i munnen.

Lite begynnande mognadstoner bakom citrus- och mineraltoner. Smörkola? Nja, lite om man anstränger sig. I munnen samma sak; begynnande mognadstoner med lite beska i eftersmaken. Citrustonerna finns där och vissa mineraler kombinerat med bivax. Hm. Ingen kioskvältare på egen hand, men det kanske skulle funka bättre med mat. Vi får se om vinet kan fungera till morgondagens förrätt. Eller så har vi helt enkelt fel glas för en chardonnay från riktiga Bourgogne, dvs inte Chablis…

 

[Indre By]

Clonakilla, Shiraz-Viognier, 2017 (92648, 699 kr)

Min första tur någonsin med Clonakilla och Tim Kirk. Förväntningar på 700 kr - höga. Förväntningar baserat på recensioner - höga. Tidigare erfarenhet av australiensk shiraz - få, om ens några.

Riktigt gott och tillgängligt vin redan idag. Dekanterade "bara" runt 40 min, i sig inte nödvändigt. Det snackas i recensioner om jämförelser med Nord-Rhöne (CR), ja - det finns givetvis en snarlikhet i jämförelse med annan, ofta billigare och syltigare OZ shiraz. 13,5 % skiner igenom, det är svalt, vitpepprigt, snyggt och med skön lång finish. Ingen märkvärdig förändring över kvällen som ännu är ung. Jag upplever vinet som medelfylligt men med struktur, lättdrucket med finess. Framförallt festligt att köpa vin i den här prisklassen som välkomnar en redan idag.

Hansa med 10 flaskor kvar, Gårda, med 8. Elegant vin, indeed.

 

[The Wall]

Clonakilla, Shiraz-Viognier, 2017 (92648, 699 kr)

Min första tur någonsin med Clonakilla och Tim Kirk. Förväntningar på 700 kr - höga. Förväntningar baserat på recensioner - höga. Tidigare erfarenhet av australiensk shiraz - få, om ens några.

Riktigt gott och tillgängligt vin redan idag. Dekanterade "bara" runt 40 min, i sig inte nödvändigt. Det snackas i recensioner om jämförelser med Nord-Rhöne (CR), ja - det finns givetvis en snarlikhet i jämförelse med annan, ofta billigare och syltigare OZ shiraz. 13,5 % skiner igenom, det är svalt, vitpepprigt, snyggt och med skön lång finish. Ingen märkvärdig förändring över kvällen som ännu är ung. Jag upplever vinet som medelfylligt men med struktur, lättdrucket med finess. Framförallt festligt att köpa vin i den här prisklassen som välkomnar en redan idag.

Hansa med 10 flaskor kvar, Gårda, med 8. Elegant vin, indeed.

Visa bifogad bild 22678

Den där är bra idag och ännu bättre imorgon. Vid lunchtid, typ.

 

[StefanAkiko]

1973 Rioja Bordon Gran Reserva, 99 p
1982 Faustino I Gran Reserva, 92 p
1987 La Rioja Alta Gran Reserva 904, 91p
1958 Château Villargeil Rivesaltes, 100 p

Bordon var totalt oslagbar, helt i sin egen rödvinsdivision. En lätt imperfektion i avslutet, men annars totalt integrerad med varsam ek, minimal dillkvist, vackra mognadstoner, en hel höstträdgård och någon form av lösningsmedel. Smaken är lång med sublim intensitet, små men bra tanniner och livlig syra. Dedikerades till kvällens wagyu stekt med vitlök, Kikkoman och svartpeppar. Zatan vilket underbart vin! Drack en också med Chatters och Nekowine (från CT) för några år sedan på Restaurang Tani. Den här var bättre, kanske för att den fick stå till sig under ett drygt dygn?

Faustino har alldeles för låga syror. Helt enkelt inte min kopp te. Men, den är fortfarande vansinnigt god och komplex. Rik och lite åt det bastanta hållet. Fixar inte kallskuret. Passar till mild getost som inte är fet. Ingen typiskt klassisk Rioja. Spar den till sist. Efter 1,5 glas är jag alldeles utmattad, vaskar slutet och ger mig istället på öl.

La Rioja Alta kändes som en fruktbomb i sammanhanget. Omogen och kantig. Frukten spretar, syrorna far, tanninerna säger hej-å-hå. Ingen ordning på torpet. Denna flaska levde inte upp till sitt rykte och mina förväntningar. Både vresig och platt. Förmodligen led den till viss del av dödsfällan att hamna i bakvattnet till någonting på rätt plats. Tror inte jag skulle tycka det var en bortkastad kväll med detta vin på restaurang, men i afton drog den det kortaste strået. Kan bara bli bättre för dem med källare och lite tålamod - liv kvar.

Rivesaltes hade nu kommit till vägs ände. Sista glaset. Alla komponenter har funnit sin plats. Zen-meditation utförd av Mästare. Irn bru, aska, fruktkompott, burkaprikoser, gräsklipp, mineraljakt, liljekonvalj, sarsaparillrot mm. Oändligt långt, skirt och intensivt på samma gång. Vill kalla denna perfekt integrerade läckertofs för "halvsöt".

Min gode vän i andra änden av Google Meet var helt lyrisk över Faustino i början men vek sedan över till Boron. Vi båda började nästan gråta åt det underbara från Rivesaltes. Hur är det ens möjligt att skapa någonting så till den milda grad läckert, som envisas med att utveckla sig i flera månader under kork...

Tänker osökt på Emily Dickinson:

...the spreading wide my narrow hands
To gather Paradise.

 

[m_trobeck]

Plockade fram en låda köpt från Caviste för ett tag sedan. Dracks uppe i en stuga i Säfsen när barnen lagt sig, charkbrickan och osten blivit upplagd och det där gudasända lugnet infinner sig!
Puy Arnaud Cuvée Pervenche 2016
Doften är lätt att tycka om, mörka bär med framförallt svarta vinbär som mest framstående. Lite örter och något jordig men det är framförallt den rena frukten som får det att vattnas i munnen.
Smaken är även den framförallt fruktdriven med samma svarta vinbär som i doften. Fin och läskande syra och väldigt milda tanniner som gör vinet lätt att klunka i sig och passar fint med salami, lufttorkad och lätt rökt skinka och en holländsk hårdost med fin sälta. Ett bra och välgjort vin. Inte för komplext, precis som jag ville ha det. Ville inte behöva traggla med för mycket information och intryck så här på kvällen. Rent objektivt så landar väl poängen någonstans runt 84-86p.

 

[StefanAkiko]

Addendum:
Google Translate är förmodligen också bakis idag. Skyndade på mina CT-anteckningar genom att först köra in FW-noterna i GT och... burkaprikoser kom ut ur garderoben som: Burka Prikos.

Jag förstår att detta måhända uppröra vissa falanger av islam, men de får isf rikta sina kränkta klagomål till Googles neurala nätverksöversättare. Jag är bara budbärare.

 

[Omar Khayyam]

Jahapp, nästan lite typisk ung dolcetto som förmodligen blir trevligare om sådär 10 år eller mer.

i princip varje gång jag korkar upp en ung flaska blir jag lite smått besviken; det är inte alls som jag föreställer mig (ungt och lättillgängligt med hög klunkabilitet) utan snarare lite bittert och vresigt.

Bra sammanfattning - har man begränsat källarutrymme så leder just dessa insikter i alla fall yours truly oftare till att köpa en flaska bättre barolo snarare än en låda dolcetto för att lägga undan i tio år.

Med barolon finns alltid den där lilla chansen att man tio år senare får en magisk vinupplevelse, medan min fördom om Barbera och Dolcetto är att man efter tio år i källaren ändå oerhört sällan uppnår magi i glaset (förlåt, glasen).

Vore man litet smartare och mer ekonomisk i sitt vinintresse - och om man dessutom hade en lika stor källare som Moulinsart - skulle man naturligtvis ha den källaren full av lådor med dolcetto och Barbara - förutom AOC chablis, Alsace (icke grand cru) riesling, österrikisk Gruner veltliner, chianti Classico, mindre ekad Malbec från olika kontinenter, röd och vit Sancerre, languedocviner en masse och ha en stående prenumeration på caviste-lådorna, etc etc.

 

[Daniel B]

2015 Bodegas Protos Ribera del Duero Reserva
Jag dricker sällan Ribera, så den här presenten från min mormor var en trevlig utflykt för fredagskvällen. Fantastiskt fin doft, elegant med mängder av kaffe, körsbär, plommon och choklad, inlindat i en silkeslen fatkaraktär. Smakmässigt mycket kraftig fruktighet och uttrycksfulla tanniner och en lagom kryddighet. Tycker det sticker ut en del med svartvinbär och björnbär här. Kul vin, har sparat halva flaskan för att återbesöka idag. Kanske inte spot-on för mig men ett gott vin som troligtvis bara vinner på lagring och är lite för ungt för att korka upp idag. ~89-90p

 

[Magikern]

Med barolon finns alltid den där lilla chansen att man tio år senare får en magisk vinupplevelse, medan min fördom om Barbera och Dolcetto är att man efter tio år i källaren ändå oerhört sällan uppnår magi i glaset (förlåt, glasen).

Det är inte så sällan det uppstår magi i glaset när det gäller Dolcetto. Många är mycket bra för sitt pris och visst kan de bästa bli utmärkta med lagring. Barbera kan jag inte uttala mig om.

 

[StefanAkiko]

Det är inte så sällan det uppstår magi i glaset när det gäller Dolcetto. Många är mycket bra för sitt pris och visst kan de bästa bli utmärkta med lagring. Barbera kan jag inte uttala mig om.

De allra flesta Barberor är ansiktslösa. Undantagen är så glesa att jag givit upp.

Livet är för kort!

 

[Fredrik L]

De allra flesta Barberor är ansiktslösa. Undantagen är så glesa att jag givit upp.

Håller med. Sällan jag har druckit en barbera som faller mig i smaken. Doften kan vara utmärkt, men sedan saknar den helt mellanregister när man får den i munnen. Ett fåtal fatade och 10-åriga som jag har provat har dock varit goda.

 

[Vera Wind]

Idag har jag druckit mycket spännande.
Kvällens bottennapp var ett naturvin från Domaine Bobinet gjort på Pinot Aunis.

Lingondricka, gran och nånting funky. Stökigt och märkligt utan särskilt mycket syra eller strävhet alls. Nej, tack.
Kvällens höjdare var en Savagnin från Jura.

Först händer ingenting i munnen, sen kommer attacken och bara fortsätter breda ut sig i lager på lager. Nu har jag inga noter, eftersom fokus var på sällskapet, men jag vet att jag vill dricka det här igen!
Kvällens överraskning var det ungerska dessertvinet som inte heter Tokaji eftersom det inte är gjort på furmint utan på en druva jag aldrig hade hört talas om ; Zeus. Sommelieren berättade att den heter det för att druvan har så hög syra att om en skulle dricka ett helt torrt vin gjort på druvan skulle det kännas som att bli träffad av blixten.
Nu balanserade sötman upp syran och det var riktigt trevligt. Men inte lika gott som månadens vin; Domaine de l'Alliance.

God mat var det också.

 

[Håkan]

Rhys Horseshoe Chardonnay 2014. Rhys är en av mina favoritproducenter som lyckas kombinera storheten med USA samtidigt som man sneglar mot Bourgogne. Doften har citrus, mineral och en del rostad ek. Smaken har rostat bröd, smör, citrus som drar åt apelsin men beskan kanske gör att det egentligen är pomerans. Syran är påtaglig men integrerad, ekintoleranta tror jag skulle tycka eken är för påträngande men jag tycker att den ger en skjuts i gradientens riktning. Jag provade vinet i höstas och var inte jätteimponerad, men idag faller allt på plats, helt enkelt en urgod Chardonnay (sen skall väl erkännas att den då konkurerade med Littorai, Liquid Farm och Ceritas mfl medans den idag får lysa för sig själv). Tycker helt klart vinet har öppnat sig senaste halvåret men jag väntar nog till hösten innan jag öppnar nästa nästa flaska. Ser inget tecken på att vinet är på väg utför, snarare tvärtom. Eventuellt fyller jag på med fler. Rhys har helt klart en egen stil med den mer rundade citrussmaken med påtaglig beska.