Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

[Indre By]

Ännu ett helgerån...

Littorai, One Acre 2018 (92431, 939 kr)

Ja, jag vet att man ska hålla på den. Men ibland får åtminstone jag ett oerhört sug på senaste årgången av min kaliforniske favoritproducent av PN/CH.

One Acre 18 står ut som exceptionellt, som alltid den Lemon PN som är mest dygdig, klurig, djup men samtidigt fullständigt förståelig. Fantastiskt glas från början till slut, av det varma 18 märks inte mycket (och Lemon har ju dessutom gått och och kallat 18 klassisk...). Frukten är snygg, syran där. Som någon skrev, Littorai är verkligen "the pinnacle of Burgundian finesse in New World soil".

Lucky me, några flaskor på väg från Kalmar till Hansa. De får stanna i källaren tills bättre vetande.

 

[Patrik Sellin]

Rhys Horseshoe Chardonnay 2014. Rhys är en av mina favoritproducenter som lyckas kombinera storheten med USA samtidigt som man sneglar mot Bourgogne. Doften har citrus, mineral och en del rostad ek. Smaken har rostat bröd, smör, citrus som drar åt apelsin men beskan kanske gör att det egentligen är pomerans. Syran är påtaglig men integrerad, ekintoleranta tror jag skulle tycka eken är för påträngande men jag tycker att den ger en skjuts i gradientens riktning. Jag provade vinet i höstas och var inte jätteimponerad, men idag faller allt på plats, helt enkelt en urgod Chardonnay (sen skall väl erkännas att den då konkurerade med Littorai, Liquid Farm och Ceritas mfl medans den idag får lysa för sig själv). Tycker helt klart vinet har öppnat sig senaste halvåret men jag väntar nog till hösten innan jag öppnar nästa nästa flaska. Ser inget tecken på att vinet är på väg utför, snarare tvärtom. Eventuellt fyller jag på med fler. Rhys har helt klart en egen stil med den mer rundade citrussmaken med påtaglig beska.
Visa bifogad bild 22689

Jag undrar om det kan vara en viss flaskvariation? Vi testade den förra helgen och jag känner iofs igen det mesta du skriver, men den flaskan kändes väldigt mogen: Fet, oljig, med drag av chenin. Mycket gott, men absolut ingen ungdomlig fräschör.

 

[Håkan]

Jag undrar om det kan vara en viss flaskvariation? Vi testade den förra helgen och jag känner iofs igen det mesta du skriver, men den flaskan kändes väldigt mogen: Fet, oljig, med drag av chenin. Mycket gott, men absolut ingen ungdomlig fräschör.

Kan nog vara så, tycker betygen på Cellartracker indikerar det. Jag tycker att beskan var lite för mycket till en början. Absolut mogen men den håller några år till. Tror man ibland bedrar sig med jänkarchardonnayer och lagring.

 

[Foodcoma]

Idag har jag druckit mycket spännande.
Kvällens bottennapp var ett naturvin från Domaine Bobinet gjort på Pinot Aunis.
Visa bifogad bild 22686
Lingondricka, gran och nånting funky. Stökigt och märkligt utan särskilt mycket syra eller strävhet alls. Nej, tack.
Kvällens höjdare var en Savagnin från Jura.
Visa bifogad bild 22687
Först händer ingenting i munnen, sen kommer attacken och bara fortsätter breda ut sig i lager på lager. Nu har jag inga noter, eftersom fokus var på sällskapet, men jag vet att jag vill dricka det här igen!
Kvällens överraskning var det ungerska dessertvinet som inte heter Tokaji eftersom det inte är gjort på furmint utan på en druva jag aldrig hade hört talas om ; Zeus. Sommelieren berättade att den heter det för att druvan har så hög syra att om en skulle dricka ett helt torrt vin gjort på druvan skulle det kännas som att bli träffad av blixten.
Nu balanserade sötman upp syran och det var riktigt trevligt. Men inte lika gott som månadens vin; Domaine de l'Alliance.
Visa bifogad bild 22688

God mat var det också.

Låter som en härlig kväll! Les Granges Paquenesses (savagnin vinet) är en bra producent! Kan tipsa om att jag tidigare privatimporterat viner från dem via dryckesbutiken.

 

[Mina Vinare]

2015 M. Chapoutier, St. Joseph ”Les Granits Blanc” har en ljus guldgul färg. Doften är ganska liten och knuten. Rosor, parfym och fet hudkräm i första intrycket. Sedan stendamm och lite krut samt vilda gröna örter och i bakgrunden röda äpplen med viss mineralitet. En läcker doft men alltför liten för de högsta betygen.

Smaken är koncentrerad och fyllig med nästan känslan av druv- och äpplemust. Låg syra och lite skalbeska samt ett aningens klumpigt avslut med viss bitterhet. Sedan mer balans och lite mer friskhet som behövs för att balansera upp det hela. Engelsk smörkola och lakrits efterhand. Intressant och spännande men inte på topp (90p).

Långt ifrån senaste buteljen. Drack den i september förra året och var då väldigt imponerad. Gången dessförinnan var i januari 2020 och då var känslan mer som idag. Får känslan av att tunneln är väldigt närvarande och att det nu handlar om tålamod. Egentligen borde jag intala mig att avstå vita Rhôneviner då det alldeles för ofta slutar såhär. Men så är det ju dom tillfällena där allt sitter på plats och det är rent ljuvligt.

2010 Hudson Vineyards, Carneros ”Chardonnay” har en ganska intensiv guldgul färg. Doften är rejält stor med brynt smör, rostade nötter och vanilj. Kaffe och lätta drag av vått ylle. Ananas, tropisk frukt samt inlagda päron. Limeskal och citrus med vit choklad. Fantastisk doft och helt i min smak. Allt som man kan hoppas på.

Smaken är stor och ren med tydlig fruktsötma av tropisk frukt som ananas och mango. Friskhet i eftersmaken av lime och citrus. Kaffe och rostade nötter samt klassisk beska - men helt integrerad. Kalasgott vin som passar mig perfekt (95p).

Tyvärr sista buteljen. Har kluvna känslor. Borde sparat denna längre men samtidigt ett kvitto på att yngre årgångar klarar många år till med en förväntad positiv utveckling. Har alltid tyckt väldigt mycket om det här vinet.

Flög helt under radarn tills den dåvarande danske importören och gentlemannen Ole Bergman skickade med ett gratisprov vid en avhämtning. Han menade att det var en av de bäst bevarade hemligheterna vad det gällde Chardonnay från Kalifornien. Han visste vad han gjorde - för givetvis kom jag tillbaks efter mer. Då tror jag priset låg under 300,- svenska kronor. Idag kostar en ny årgång nästan 2 ½ gånger så mycket - vilket förtagit glädjen med nya inköp. Trist utveckling men ett väldigt gott vin!

 

[StefanAkiko]

Håller med. Sällan jag har druckit en barbera som faller mig i smaken. Doften kan vara utmärkt, men sedan saknar den helt mellanregister när man får den i munnen. Ett fåtal fatade och 10-åriga som jag har provat har dock varit goda.

+1

 

[StefanAkiko]

Visa bifogad bild 22697

2015 M. Chapoutier, St. Joseph ”Les Granits Blanc” har en ljus guldgul färg. Doften är ganska liten och knuten. Rosor, parfym och fet hudkräm i första intrycket. Sedan stendamm och lite krut samt vilda gröna örter och i bakgrunden röda äpplen med viss mineralitet. En läcker doft men alltför liten för de högsta betygen.

Smaken är koncentrerad och fyllig med nästan känslan av druv- och äpplemust. Låg syra och lite skalbeska samt ett aningens klumpigt avslut med viss bitterhet. Sedan mer balans och lite mer friskhet som behövs för att balansera upp det hela. Engelsk smörkola och lakrits efterhand. Intressant och spännande men inte på topp (90p).

Långt ifrån senaste buteljen. Drack den i september förra året och var då väldigt imponerad. Gången dessförinnan var i januari 2020 och då var känslan mer som idag. Får känslan av att tunneln är väldigt närvarande och att det nu handlar om tålamod. Egentligen borde jag intala mig att avstå vita Rhôneviner då det alldeles för ofta slutar såhär. Men så är det ju dom tillfällena där allt sitter på plats och det är rent ljuvligt.

2010 Hudson Vineyards, Carneros ”Chardonnay” har en ganska intensiv guldgul färg. Doften är rejält stor med brynt smör, rostade nötter och vanilj. Kaffe och lätta drag av vått ylle. Ananas, tropisk frukt samt inlagda päron. Limeskal och citrus med vit choklad. Fantastisk doft och helt i min smak. Allt som man kan hoppas på.

Smaken är stor och ren med tydlig fruktsötma av tropisk frukt som ananas och mango. Friskhet i eftersmaken av lime och citrus. Kaffe och rostade nötter samt klassisk beska - men helt integrerad. Kalasgott vin som passar mig perfekt (95p).

Tyvärr sista buteljen. Har kluvna känslor. Borde sparat denna längre men samtidigt ett kvitto på att yngre årgångar klarar många år till med en förväntad positiv utveckling. Har alltid tyckt väldigt mycket om det här vinet.

Flög helt under radarn tills den dåvarande danske importören och gentlemannen Ole Bergman skickade med ett gratisprov vid en avhämtning. Han menade att det var en av de bäst bevarade hemligheterna vad det gällde Chardonnay från Kalifornien. Han visste vad han gjorde - för givetvis kom jag tillbaks efter mer. Då tror jag priset låg under 300,- svenska kronor. Idag kostar en ny årgång nästan 2 ½ gånger så mycket - vilket förtagit glädjen med nya inköp. Trist utveckling men ett väldigt gott vin!

Ibland hamnar jag i diskussionen om VAR vita Rhônare passar in. Det har aldrig riktigt infunnit sig ett bra svar i så måtto att det alltid finns andra saker som passar bättre. I min värld är de bara onödigt dyra på frukten men utvecklar ofta sensuellt särpräglade personligheter då de mognat på sig.

De funkar bra till hårdost, men massor med andra vintyper passar bättre.

De funkar till gräddiga fiskrätter, men väldigt mycket annat passar ändå bättre i den fållan.

...osv...

Har även testat högoktanare till kaiseki (traditionell japansk, vacker zen-mat).: Ok, men inte någon cigarr - saké är fortfarande den solklara ledaren där, liksom öl och kallt oolong te.

Har du någon tanke på var de här vitingarna egentligen hör hemma i mat-combo-världen?

 

[Pontus]

Har du någon tanke på var de här vitingarna egentligen hör hemma i mat-combo-världen?

Stekt/Grillad kyckling/kalv kryddat med timjan/rosmarin kombinerat med en sallad innehållande getost.

 

[StefanAkiko]

Stekt/Grillad kyckling/kalv kryddat med timjan/rosmarin kombinerat med en sallad innehållande getost.

Det skall jag testa nästa gång det beger sig. Borde kunna stå sig väl mot både Sancerre, Pouilly Fumé och bättre Chardonnayer. Skall bli skoj!

 

[chambertin]

De allra flesta Barberor är ansiktslösa. Undantagen är så glesa att jag givit upp.

Livet är för kort!

Är i princip av samma uppfattning men sedan länge tillbaka så finns det ju i alla fall EN producent av Barbera (om än ganska otypisk eller kanske rätare sagt ovanlig) som jag inte säger nej till och det är Braida. Man får inte vara allergisk mot ek och hög alkoholhalt dock.
https://www.braida.it/en/red-wines/

Ett bra tag sedan jag drack ngn dock då prislappen på vinet ovan idag ligger runt 500kr.

Har precis som många av er andra samplat runt en hel del på annan Barbera och insett att det inte riktigt är min grej.
T.o.m Accomassos Barbera som jag kom över flaska av var en rejäl besvikelse och den var ju inte heller precis i lågprissegmentet.

 

[Mattias Schyberg]

Är i princip av samma uppfattning men sedan länge tillbaka så finns det ju i alla fall EN producent av Barbera (om än ganska otypisk eller kanske rätare sagt ovanlig) som jag inte säger nej till och det är Braida. Man får inte vara allergisk mot ek och hög alkoholhalt dock.
https://www.braida.it/en/red-wines/

Ett bra tag sedan jag drack ngn dock då prislappen på vinet ovan idag ligger runt 500kr.

Har precis som många av er andra samplat runt en hel del på annan Barbera och insett att det inte riktigt är min grej.
T.o.m Accomassos Barbera som jag kom över flaska av var en rejäl besvikelse och den var ju inte heller precis i lågprissegmentet.

Håller med om Braida men tycker både La Stoppa och ”Bandita” är två ytterligare exempel på uttrycksfull barbera där det finns leverutrymme disponibelt för mig.

 

[Omar Khayyam]

Ibland hamnar jag i diskussionen om VAR vita Rhônare passar in.

jag dricker nästan bara vita viner med mycket syra, men gör alltid undantag för mina absoluta favoritvitaviner - just vita Rhône-viner (förutom Viognier som jag med några väldigt få dock läckra undantag tycker fyller samma roll som den tyngsta damparfymen - något för de som fått sitt luktsinne permanent nedsatt).

Jag landar vita Rhône-viner antingen i egen majestät - att sniffa över och dricka långsamma stora klunkar av medan man filosoferar över världens skönhet och dårskap i biblioteket. Eller för att förgylla den allra enklaste av måltider - grillad kyckling som @Pontus skriver - antingen rôtisserad sådan eller pankofriterad (go easy on the marinade) kycklingfilé och ris.

Men som sagt bäst för sig själva. Där hamnar också bättre gewürztraminer för mig, ett helt annat vin, men med samma personlighet som inte uppenbart vill spela andra fiol till mat. Och madeira. Absolut kan man göra lyckade kombon med mat men det är också så väldigt väldigt bra på egen hand. Men nu öppnade jag kanske litet för många lådor på en gång här i tråden

 

[StefanAkiko]

Är i princip av samma uppfattning men sedan länge tillbaka så finns det ju i alla fall EN producent av Barbera (om än ganska otypisk eller kanske rätare sagt ovanlig) som jag inte säger nej till och det är Braida. Man får inte vara allergisk mot ek och hög alkoholhalt dock.
https://www.braida.it/en/red-wines/

Ett bra tag sedan jag drack ngn dock då prislappen på vinet ovan idag ligger runt 500kr.

Har precis som många av er andra samplat runt en hel del på annan Barbera och insett att det inte riktigt är min grej.
T.o.m Accomassos Barbera som jag kom över flaska av var en rejäl besvikelse och den var ju inte heller precis i lågprissegmentet.

För 500 kr får jag tag i mogna Bdx:er, vilket innebär att det känns som slöseri att lägga 500 pix på en Braida, även om stilen låter som en kanonhit för vresigt kalla vinterdagar. 2009 verkar vara omtyckt på CT men bangar iväg på ca 700 kr flaskan. Tänk ändå vad man också kan få för de pengarna...

Nu blev jag ändå mer sugen på Italien, och särskilt på något rejält biffigt. Vi har regnstorm, då passar det bra med lite mer Schwarzenegger i glaset. Plockar fram en Amarone till söndagsmyset på Pecorella.
1975 Bertani Recioto della Valpolicella Classico Superiore Amarone.
Drar upp korken hel (!) trots att den gått sönder på flera ställen.
Väldoft i hela köket och vardagsrummet!
Återkommer med smaknoter...
Tack för inspirationen!

 

[StefanAkiko]

Håller med om Braida men tycker både La Stoppa och ”Bandita” är två ytterligare exempel på uttrycksfull barbera där det finns leverutrymme disponibelt för mig.

Tack för tips!
Har lagt upp dem på min "auktionsbevakningslista".
Tycker ju väldigt mycket om att lära mig nytt, mer och djupare.

 

[StefanAkiko]

jag dricker nästan bara vita viner med mycket syra, men gör alltid undantag för mina absoluta favoritvitaviner - just vita Rhône-viner (förutom Viognier som jag med några väldigt få dock läckra undantag tycker fyller samma roll som den tyngsta damparfymen - något för de som fått sitt luktsinne permanent nedsatt).

Jag landar vita Rhône-viner antingen i egen majestät - att sniffa över och dricka långsamma stora klunkar av medan man filosoferar över världens skönhet och dårskap i biblioteket. Eller för att förgylla den allra enklaste av måltider - grillad kyckling som @Pontus skriver - antingen rôtisserad sådan eller pankofriterad (go easy on the marinade) kycklingfilé och ris.

Men som sagt bäst för sig själva. Där hamnar också bättre gewürztraminer för mig, ett helt annat vin, men med samma personlighet som inte uppenbart vill spela andra fiol till mat. Och madeira. Absolut kan man göra lyckade kombon med mat men det är också så väldigt väldigt bra på egen hand. Men nu öppnade jag kanske litet för många lådor på en gång här i tråden

Cognac funkar ju också riktigt bra i biblioteket.
Viogner som legat 15-20 år i träda har släppt på parfymigheten och den (i min värld) underliga frukten. Har däremot aldrig riktigt gillat de unga V:erna ngt nämnvärt. Kan vara gott, men "gott" är ju inte riktigt tillräckligt för att motivera vitrhônarnas prislappar...

Vitt Rhônskt som sprechenwein funkar ju bra.

 

[IsKr]

Som sagt så dracks Keller scheurebe 2018 till laxsashimi. Färgen var väldigt ljus och doften väldigt anonym till en början. Efter ett litet tag så dycker det upp cantaloupemelon, en kryddighet som är svår att definiera och lite citronolja. I munnen så är återkommer cantaloupemelon och citrontonerna. Kryddigheten påminner om smaken när man slickar på ett 9v batterie korsad med krusbär. Medium syra och hög klunkabilitet då flaskan går åt i rasande fart. Syran hade kanske kunnat vara lite högre till maten men det matchade ganska bra ändå.

 

[Mina Vinare]

Ibland hamnar jag i diskussionen om VAR vita Rhônare passar in. Det har aldrig riktigt infunnit sig ett bra svar i så måtto att det alltid finns andra saker som passar bättre. I min värld är de bara onödigt dyra på frukten men utvecklar ofta sensuellt särpräglade personligheter då de mognat på sig.

De funkar bra till hårdost, men massor med andra vintyper passar bättre.

De funkar till gräddiga fiskrätter, men väldigt mycket annat passar ändå bättre i den fållan.

...osv...

Har även testat högoktanare till kaiseki (traditionell japansk, vacker zen-mat).: Ok, men inte någon cigarr - saké är fortfarande den solklara ledaren där, liksom öl och kallt oolong te.

Har du någon tanke på var de här vitingarna egentligen hör hemma i mat-combo-världen?

Bra fråga men har inget riktigt bra svar. Har väl funderat ibland på saken och det närmaste jag kommit är nog typ medelhavsinspirerade fiskrätter. Lite mustigt och kryddigt typ. Sedan tror jag precis som Pontus och Omar Khayyam skriver om grillad kyckling – att det kan vara en spännande combo.

Tycker väl också att druvan har en stor betydelse. Precis som Omar, har jag svårt för Viognier. Marsanne (som Les Granits är) tycker jag ofta blir lite tung och stum. Just den parfymerade och vaxiga doften kan vara rätt läcker men smaken blir i mitt tycke ibland som en oxiderad äppelmust.

När det är helt eller merparten Roussanne i ett vin så tycker jag det lyfter. Blir mer syra och mer örtighet/kryddighet/grönhet som tillför en piggare känsla till vinet. Inte alltid men ofta. Kommer det sedan lite krämighet/gräddighet ovanpå blir det riktigt gott.

 

[Omar Khayyam]

När det är helt eller merparten Roussanne i ett vin så tycket jag det lyfter. Blir mer syra och mer örtighet/kryddighet/grönhet som tillför en piggare känsla till vinet. Inte alltid men ofta. Kommer det sedan lite krämighet/gräddighet ovanpå blir det riktigt gott.

exakt så! väl formulerat.
Jag har lagt undan någon flaska av den vita Les Granits men under tiden med stor behållning druckit den litet billigare och mindre tunga pjäsen Les Granilites.

 

[Nyllet]

2017 Girolamo Russo Etna Calderara Sottana

Kanonfin komplex doft där jag kunde urskilja jordgubbar, något blommigt och jord/stendamm. Fanns också en mängd andra nyanser som jag inte lyckades sätta fingret på riktigt. I smaken tillkom italienska körsbär och en väldigt trevlig örtighet. Silkeslena tanniner och en väldigt trevlig krämighet. Fint integrerad syra. Otroligt trevligt vin helt i min smak. Drar till med 93 pinnar.

Som vanligt bäst dag 2. Jag måste bli bättre på att öppna flaskor i tid och ta mig tid att dekantera.

Får tacka @BallyJ och @jrick för tipset!

 

[StefanAkiko]

Dåså!
En punkt på min bucket list avklarad, Bertani med ålder.
1975 Bertani Recioto della Valpolicella Classico Superiore Amarone, 98 poäng
Flaskan är till ända efter en underbar söndagsmåltid. Fortfarande i yngsta laget med uppsida för lagring.

Från CT:
Still towards young, has potential for perfection. I'd suggest to hold your horses for as long as your patience allows you to.

Dark red with slight browning hue and small bricking.
Nose is grande and sports tobacco, dry autumnal forrest floor (leaves and plants, no fungi), beautiful cherry liqueur aromas, dark woods and aromas that state "very early maturity".
In the mouth this is the definition of full bodied. Beautiful structure, like fluid velvet. Not sweet at all. Is bastante, rich, concentrated, intense and has the prettiest acidity in town. The tannins make up a good backbone even though they are mild and still hidden by the young fruit.
There's a cherry liqueur component here that is rich, loud and clear. However, it never takes over or is brusque. This component is simply beautiful.
If you enjoy better Amarone, this is definitely one to look for.
Wow!

Fylleöversättning av Google Translate:
Fortfarande mot unga, har potential för perfektion. Jag föreslår att du håller dina hästar så länge som ditt tålamod tillåter dig.


Mörkröd med lätt brunfärg och liten tegel.

Näsa är grande och sporttobak, torr höstlig skogsgolv (löv och växter, inga svampar), vackra körsbärsliköraromer, mörka skogar och aromer som säger "mycket tidig mognad".

I munnen är detta definitionen av fyllig. Vacker struktur, som flytande sammet. Inte söt alls. Är bastante, rik, koncentrerad, intensiv och har den vackraste syran i stan. Tanninerna utgör en bra ryggrad även om de är milda och fortfarande gömda av den unga frukten.
Det finns en körsbärslikörkomponent här som är rik, högljudd och tydlig. Men det tar aldrig över eller är bryskt. Denna komponent är helt enkelt vacker.
Om du gillar bättre Amarone är detta definitivt en att leta efter.
Wow!