Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

[StefanAkiko]

Som sagt så dracks Keller scheurebe 2018 till laxsashimi. Färgen var väldigt ljus och doften väldigt anonym till en början. Efter ett litet tag så dycker det upp cantaloupemelon, en kryddighet som är svår att definiera och lite citronolja. I munnen så är återkommer cantaloupemelon och citrontonerna. Kryddigheten påminner om smaken när man slickar på ett 9v batterie korsad med krusbär. Medium syra och hög klunkabilitet då flaskan går åt i rasande fart. Syran hade kanske kunnat vara lite högre till maten men det matchade ganska bra ändå.

Har du provat laxsashimi med soyasås o wasabi till tonerna av en riktigt umamistinn saké? Då de har extremt låg syra, innebär det normalt lite inlärning innan tungan riktigt fattar vitsen.

...men sen blir det i det närmaste kört att para vin med japansk mat. Mycket blir helt ok, men jag brukar jämföra en medelmåttig saké till en micromiddag japanmat från närmsta snabbköp MED den gudagivna kombon av en bättre port och Stilton.

 

[IsKr]

Har du provat laxsashimi med soyasås o wasabi till tonerna av en riktigt umamistinn saké? Då de har extremt låg syra, innebär det normalt lite inlärning innan tungan riktigt fattar vitsen.

...men sen blir det i det närmaste kört att para vin med japansk mat. Mycket blir helt ok, men jag brukar jämföra en medelmåttig saké till en micromiddag japanmat från närmsta snabbköp MED den gudagivna kombon av en bättre port och Stilton.

Har inte testat med saké till, är dock på tapeten för inköp. Är ju en liten syrasucker så det ska ju bli intressant och kul att testa nån dag.
Vilket prisintervall för bolagsköp rekommenderar du? Startpunkt 300 till 400 kr?

 

[StefanAkiko]

Har inte testat med saké till, är dock på tapeten för inköp. Är ju en liten syrasucker så det ska ju bli intressant och kul att testa nån dag.
Vilket prisintervall för bolagsköp rekommenderar du? Startpunkt 300 till 400 kr?

Som syraälskare kommer du förmodligen uppleva att det du dricker är oljigt, flabbigt. Men fokuserar du på mariage av umami i maten och umami i drycken, kommer du rätt fort greppa storheten.

Oj, utbudet på SB är verkligen inte bra. Har tyvärr ett bättre utbud på Seven Eleven på hörnet. Om du kan hitta, rekommenderar jag en klassisk Junmaishu utan krusiduller som inte gjorts på något av de ovanliga rissorterna. Själv föredrar jag producenterna:
Denshu, Kirin-Zan, Azuma Ichi, Kuro Ushi och Ji-Kon. Men, det finns naturligtvis många andra underbara KURA att välja bland. Det svenska utbudet är ju tyvärr lite sämst i klassen.

Till saken hör att Junmaishu inte tillhör de dyrare sorterna, iom att ca 50% av risgrynen sparas efter poleringen. Inom det kommer också en högre grad av umami med i slutprodukten.

Riktmärke Japan är 75 - 150 kr flaskan för de riktigt bra av denna typ.

 

[buteljen]

Som syraälskare kommer du förmodligen uppleva att det du dricker är oljigt, flabbigt. Men fokuserar du på mariage av umami i maten och umami i drycken, kommer du rätt fort greppa storheten.

Oj, utbudet på SB är verkligen inte bra. Har tyvärr ett bättre utbud på Seven Eleven på hörnet. Om du kan hitta, rekommenderar jag en klassisk Junmaishu utan krusiduller som inte gjorts på något av de ovanliga rissorterna. Själv föredrar jag producenterna:
Denshu, Kirin-Zan, Azuma Ichi, Kuro Ushi och Ji-Kon. Men, det finns naturligtvis många andra underbara KURA att välja bland. Det svenska utbudet är ju tyvärr lite sämst i klassen.

Till saken hör att Junmaishu inte tillhör de dyrare sorterna, iom att ca 50% av risgrynen sparas efter poleringen. Inom det kommer också en högre grad av umami med i slutprodukten.

Riktmärke Japan är 75 - 150 kr flaskan för de riktigt bra av denna typ.

I Sverige kan man ju privatimportera Saké från Akebono (Åke Nordgren). http://shop.akebono.se/catalog/sake/junmai-shu
Vad tycker du om Akebonos sortiment @StefanAkiko ?

 

[StefanAkiko]

I Sverige kan man ju privatimportera Saké från Akebono (Åke Nordgren). http://shop.akebono.se/catalog/sake/junmai-shu
Vad tycker du om Akebonos sortiment @StefanAkiko ?

Jag föredrar Sakeman & Sakeson i Swe. Men, som med allting måste man ju bilda sig en egen uppfattning.

 

[buteljen]

Jag föredrar Sakeman & Sakeson i Swe. Men, som med allting måste man ju bilda sig en egen uppfattning.

Jag hittar bara 24 artiklar på deras hemsida? Det är ju en bråkdel av Akebonos. Eller missar jag något?

 

[Boletus]

Som syraälskare kommer du förmodligen uppleva att det du dricker är oljigt, flabbigt. Men fokuserar du på mariage av umami i maten och umami i drycken, kommer du rätt fort greppa storheten.

Oj, utbudet på SB är verkligen inte bra. Har tyvärr ett bättre utbud på Seven Eleven på hörnet. Om du kan hitta, rekommenderar jag en klassisk Junmaishu utan krusiduller som inte gjorts på något av de ovanliga rissorterna. Själv föredrar jag producenterna:
Denshu, Kirin-Zan, Azuma Ichi, Kuro Ushi och Ji-Kon. Men, det finns naturligtvis många andra underbara KURA att välja bland. Det svenska utbudet är ju tyvärr lite sämst i klassen.

Till saken hör att Junmaishu inte tillhör de dyrare sorterna, iom att ca 50% av risgrynen sparas efter poleringen. Inom det kommer också en högre grad av umami med i slutprodukten.

Riktmärke Japan är 75 - 150 kr flaskan för de riktigt bra av denna typ.

Jag har försökt lära mig att dricka sake i snart femton år nu. Tillbringar varje sommar hos svärföräldrarna på Hokkaido och gör nästan årligen ett försök som brukar sluta med att jag inte blir särskilt imponerad. Håller med om att junmaishu åtminstone smakar något till skillnad från ginjo. Dessutom brukar jag bli bakis av sake (för att inte tala om shochu - kolfiltrering är inte alltid av ondo).

Men jag vet att det finns fantastiska toppar, har fått sake på lokal som varit magisk, umami, lätt rissötma och en viss koji-ton. Så jag lär försöka igen när coronan tillåter en ny resa, snarare än att hålla mig till straffbeskattad öl eller flygskadat vin (dvs det jag själv tar med mig). Om du har några konkreta tips (gärna med länkar, japanska inga problem) på saké som bör prövas så tas det tacksamt emot!

 

[LeChat]

2013 Domaine Tempier Bandol La Tourtine

Lysande vin detta! Ungdomlig nerv med tydliga syror som ändå ger ett mycket balanserat intryck. Elegant och välgjort. Smaken är ren och lyxig med riktigt snygg fathantering. Jag brukar nöja mig med instegsvinet som presterar väldigt bra för halva pengen. Men jag har druckit både La Migoua och La Tourtine tidigare, där jag då har tyckt att den senare varit strået vassare. Och kvällens flaska är ju precis så där trevlig att man mycket väl kan tänka sig att betala den där extra pengen för en lite större upplevelse. Skitgott, i samma anda som bl.a. Pegau och Barral. Domaine Tempier gör en aldrig besviken.

Ikväll mixed grill: Fläskytterfilé, kycklingfile, bratwurst, paprika och tzatziki. Mums!

 

[Finewinedude]

Helgens vin drucken på 2 dagar i Zieher Balanced.

Drar korken och en unken stank av stall och våt jord. Synd på rolig flaska.. men spiller upp ändå.
Några minuter efter så börjar det hända grejer!
Parfymerad lite kryddig doft. Hallon, vinbär röda körsbär?!
Man känner att det är en sval årgång. Mer elegans.
3.6/5 pinnar.

 

[StefanAkiko]

Jag hittar bara 24 artiklar på deras hemsida? Det är ju en bråkdel av Akebonos. Eller missar jag något?

Jag föredrar sortimentet på mina favoritbutiker i Japan.
I Sve tycker jag att S&S valt pang-på bra sorter.
Ungefär som Yanmo (en favoritrestaurang) som bara har 12 sorters saké på menyn, 3-4 byts ut varje månad, en av Kirin-Zan's sakkar är enda ständig medlemmen på listan. Med få undantag är alla helt magiska. De är personligt utvalda av huvudkocken. (Som också alltid har en specialflaska som han serverar oss ur.) Annars har de sakébarer jag normalt besöker något 100-tal sakkar i sortimenten, men många sorter är normalt trista och valda för andra anledningar än att det är bra sakkar. (Kompisar, avtal, labels, ovanliga rissorter, obskyra jästsorter, alternativa produktionsmetoder, mm)

Jag uppfattade att Akebono (jag gick genom detas sortiment för ngt år sedan) har ett utbud som både drar åt det lite obskyra hållet och som innehåller en hel del "meh".

Men, som med vin: The proof of the pudding is in the pudding.
En annan sanning: bredd i utbud är inte samma sak som kvalitet på utbud.

 

[StefanAkiko]

Jag har försökt lära mig att dricka sake i snart femton år nu. Tillbringar varje sommar hos svärföräldrarna på Hokkaido och gör nästan årligen ett försök som brukar sluta med att jag inte blir särskilt imponerad. Håller med om att junmaishu åtminstone smakar något till skillnad från ginjo. Dessutom brukar jag bli bakis av sake (för att inte tala om shochu - kolfiltrering är inte alltid av ondo).

Men jag vet att det finns fantastiska toppar, har fått sake på lokal som varit magisk, umami, lätt rissötma och en viss koji-ton. Så jag lär försöka igen när coronan tillåter en ny resa, snarare än att hålla mig till straffbeskattad öl eller flygskadat vin (dvs det jag själv tar med mig). Om du har några konkreta tips (gärna med länkar, japanska inga problem) på saké som bör prövas så tas det tacksamt emot!

Bonuspoäng för envis uthållighet!

Vi var en helg i västra Japan och åt krabba på vintern. Vi gav oss på ett 20-tal olika sakkar, alla var makalöst vattnigt, trista. Jag skämtade då om att vi hade kommit till Japans motsvarighet av Beaujolais

Du behöver vika en afton med mig i Yokohama så skall jag ta dig genom en serie sakkar så att livet blir vackert. Eller, varför inte ta oss genom sortimentet på Yanmo, tillsammans?
...det ena måste ju inte utesluta det andra...

Av imoshochu (sötpotatis) får man inte lika mckt bakiselände som av saké. Men, ibland är saké värt det!

 

[StefanAkiko]

Helgens vin drucken på 2 dagar i Zieher Balanced.
Visa bifogad bild 22706
Drar korken och en unken stank av stall och våt jord. Synd på rolig flaska.. men spiller upp ändå.
Några minuter efter så börjar det hända grejer!
Parfymerad lite kryddig doft. Hallon, vinbär röda körsbär?!
Man känner att det är en sval årgång. Mer elegans.
3.6/5 pinnar.

Varför inför du inte en skala från 0,12 till 1,28?
...den blir ju också skönt obskyr och svårgreppbar...

 

[buteljen]

Jag föredrar sortimentet på mina favoritbutiker i Japan.
I Sve tycker jag att S&S valt pang-på bra sorter.
Ungefär som Yanmo (en favoritrestaurang) som bara har 12 sorters saké på menyn, 3-4 byts ut varje månad, en av Kirin-Zan's sakkar är enda ständig medlemmen på listan. Med få undantag är alla helt magiska. De är personligt utvalda av huvudkocken. (Som också alltid har en specialflaska som han serverar oss ur.) Annars har de sakébarer jag normalt besöker något 100-tal sakkar, men många är normalt trista och valda för andra anledningar än att det är bra sakkar. (Kompisar, avtal, labels, mm)

Jag uppfattade att Akebono (jag gick genom detas sortiment för ngt år sedan) har ett utbud som både drar åt det lite obskyra hållet och som innehåller en hel del "meh".

Men, som med vin: The proof of the pudding is in the pudding.
En annan sanning: bredd i utbud är inte samma sak som kvalitet på utbud.

Tack för bra inspel!! Det skall finnas någon här nere i Lund också som importerar Sake vid namn Nippon Saké

 

[StefanAkiko]

På tal om Beaujolais så pillade jag fram en flaska där vinet var blekrosa i färgen, utan årgång och från flera år innan streckkoder ens var påtänkta. Tyvärr var vinet öppnat minst 60 år för sent. Korkläckage. Doft av avloppsslam med tydliga inslag av oxidationsdöd. Vägrade smaka. Hade hårda svartröda kakor som skakades ut samt att övrig fällning geléat sig.
Öppnade en Lambrusco, Le Grotte, istället. Zatan vad gott söndagsmys! Som ett fint sätt att smälta alla fina intryck av eftermiddagens underbara Amarone.

@Patrik Sellin Detta hemska onda kan inte dina gamm-Bojosar vara värre än. Riktigt långt från njutning. Men, skoj att bevisa att Bojo inte är odödligt. Bara trist att Gamay inte utvecklas ngt spännande nämnvärt under lagring, för de står sig ju riktigt bra med ålder.
@Mats Du gick inte miste om någonting bra

 

[Mina Vinare]

Det bästa med gårdagens fiskgryta är att den är god men det nästbästa är att det oftast blir tillräckligt med rester kvar, för att få till en enkel och snabb fisksoppa dagen efter. Så blev det även denna gången och efter all fundering på vita viner från Rhône så blev valet enkelt – speciellt som det kändes lite medelhavslikt i vårsolen (vilket inte helt stämde då vinden fortsatt kylde en hel del).

Drack en 2010 Janasse ”Blanc Prestige” för två år sedan som överraskade stort och fick mig att hoppas på stordåd även för de två äldre årgångarna i källaren. Eftersom det dessutom handlar om Roussanne så kändes det självklart:

2009 Domaine de la Janasse, Châteauneuf-du-Pape ”Blanc Prestige” har en ljusbrun färg som ser allt annat än inbjudande ut. Doften indikerar direkt som färgen att detta är rejält oxiderat och i min smak helt dött. Skall man vara korrekt så är det rent tekniskt inte defekt men jag har svårt att hitta någon njutning överhuvudtaget i detta. Smaken är lika trött – om inte tröttare – än doften och färgen. Det känns direkt att detta inte kommer att bli bra. I med allt i en karaff och hoppas på att det sker mirakel till morgondagen.

Det bestående intrycket av doft och smak sammantaget blir övermogna - på gränsen till ruttna äpplen i en jordkällare med nötter och björnklister.

Möjligen skulle det passa för dem som gillar gammal Rioja eller kanske Jura när det blir som mest extremt och oxiderat – mig passar det inte alls. Min svärfar brukade göra eget fruktvin på allt han kunde hitta i trädgården och menade på fullt allvar att det inte gick att köpa bättre vin. Lite samma känsla får jag här…

Inköpt på plats sommaren 2012 och det här borde ha druckits för många år sedan. Då ett fantastiskt vin som förde tankarna till extremt smörig Bourgogne. Ett vin som görs i mikroskopiska mängder och om jag minns rätt så är det ett fat som ger runt 900 flaskor totalt – plus/minus beroende på årgång.

Så ett snabbt beslut för ett byte på samma tema men ändå inte:

2013 Alban Vineyards, Edna Valley ”Roussanne Estate” har en intensiv och gröngul färg med gyllene toner. Doften är stor och fruktig med närmast rökta inslag. Rosor, fetma, blommor och parfym i allmänhet men också limeskal och apelsin med tropisk fruktighet. Mango, vanilj och nästan fruktpaj. Gräs och örter samt en mineralitet som hav och skaldjur. Härlig doft men behöver lite tid i glaset för att komma igång. Det finns också aromer som om det vore ett rött vin. Smörkola och lite lakrits.

Smaken är också fet och vaxig med koncentrerad tropisk frukt så som mango, persika och papaya. Lite skalbeska och grönhet i eftersmaken men totalintrycket är ändå att det är ett väldigt visköst vin. Mer citrus och lime efterhand som ger ett gott och friskt intryck mot slutet. Gott och intensivt (94p).

Nästsista flaskan och även om det är helt korrekt och gott så tror jag det var i sista stund som detta öppnades. Skulle tro att det går att spara sista buteljen ett år eller två till men då är det en chanstagning som kan gå helt fel. Bättre blir det inte.

 

[StefanAkiko]

Tack för bra inspel!! Det skall finnas någon här nere i Lund också som importerar Sake vid namn Nippon Saké

Tyvärr ingen jag tittat till.
Var inblandad i ett projekt att sätta upp en supply chain med japansk saké till Polen. Det var ett skoj projekt.

 

[StefanAkiko]

Det bästa med gårdagens fiskgryta är att den är god men det nästbästa är att det oftast blir tillräckligt med rester kvar, för att få till en enkel och snabb fisksoppa dagen efter. Så blev det även denna gången och efter all fundering på vita viner från Rhône så blev valet enkelt – speciellt som det kändes lite medelhavslikt i vårsolen (vilket inte helt stämde då vinden fortsatt kylde en hel del).

Visa bifogad bild 22709

Drack en 2010 Janasse ”Blanc Prestige” för två år sedan som överraskade stort och fick mig att hoppas på stordåd även för de två äldre årgångarna i källaren. Eftersom det dessutom handlar om Roussanne så kändes det självklart:

2009 Domaine de la Janasse, Châteauneuf-du-Pape ”Blanc Prestige” har en ljusbrun färg som ser allt annat än inbjudande ut. Doften indikerar direkt som färgen att detta är rejält oxiderat och i min smak helt dött. Skall man vara korrekt så är det rent tekniskt inte defekt men jag har svårt att hitta någon njutning överhuvudtaget i detta. Smaken är lika trött – om inte tröttare – än doften och färgen. Det känns direkt att detta inte kommer att bli bra. I med allt i en karaff och hoppas på att det sker mirakel till morgondagen.

Visa bifogad bild 22710

Det bestående intrycket av doft och smak sammantaget blir övermogna - på gränsen till ruttna äpplen i en jordkällare med nötter och björnklister.

Möjligen skulle det passa för dem som gillar gammal Rioja eller kanske Jura när det blir som mest extremt och oxiderat – mig passar det inte alls. Min svärfar brukade göra eget fruktvin på allt han kunde hitta i trädgården och menade på fullt allvar att det inte gick att köpa bättre vin. Lite samma känsla får jag här…

Inköpt på plats sommaren 2012 och det här borde ha druckits för många år sedan. Då ett fantastiskt vin som förde tankarna till extremt smörig Bourgogne. Ett vin som görs i mikroskopiska mängder och om jag minns rätt så är det ett fat som ger runt 900 flaskor totalt – plus/minus beroende på årgång.

Så ett snabbt beslut för ett byte på samma tema men ändå inte:

Visa bifogad bild 22711

2013 Alban Vineyards, Edna Valley ”Roussanne Estate” har en intensiv och gröngul färg med gyllene toner. Doften är stor och fruktig med närmast rökta inslag. Rosor, fetma, blommor och parfym i allmänhet men också limeskal och apelsin med tropisk fruktighet. Mango, vanilj och nästan fruktpaj. Gräs och örter samt en mineralitet som hav och skaldjur. Härlig doft men behöver lite tid i glaset för att komma igång. Det finns också aromer som om det vore ett rött vin. Smörkola och lite lakrits.

Smaken är också fet och vaxig med koncentrerad tropisk frukt så som mango, persika och papaya. Lite skalbeska och grönhet i eftersmaken men totalintrycket är ändå att det är ett väldigt visköst vin. Mer citrus och lime efterhand som ger ett gott och friskt intryck mot slutet. Gott och intensivt (94p).

Nästsista flaskan och även om det är helt korrekt och gott så tror jag det var i sista stund som detta öppnades. Skulle tro att det går att spara sista buteljen ett år eller två till men då är det en chanstagning som kan gå helt fel. Bättre blir det inte.

Trist med Janassen.

 

[Crist(al)ian 77]

BYOB-middag med blandade viner.

De Sousa Caudalies (14-bas, deg 19)
Förflaska till morgontidningen innan gubbarna anlände. Blommig och lite kryddig kardemumma/nejlika. Drar till med physalisfrukt också. Härligt ekad och medellång smak. En av de bästa NV i min bok, framförallt om man ska dricka ungt.

Roederer Rosé 2008 (oblint)
Lite rostade toner och fruktig men kom aldrig igång riktigt. Hade höga förväntningar som inte infriades. Får säga som @Elvis; Magnum är bäst!

Lanson Extra Age mg (00/02/04, deg 13)
Rostat men med brynt smör och karamell. Lite kryddig bakgrund och efter ett tag blommar kaffetoner fram. Riktigt komplext och en fantastisk doft. Brödig och lite krämig smak som sitter i. Vilket vin! Gissade hus från 04 eller sent 90-tal. Lanson 98 var en av många gissningar. Kul att få äldre Lanson blint för jag har alltid tänkt att Lanson med mognad skulle kunna överraska ordentligt. Jag fick vatten på min kvarn. Kommer långt upp och före renovering på "att göra" listan.

Charles Heidsieck Rosé 2005
Rostat... tydligen temat för kvällen. Korrekt men enklare vin. Kändes som det var lite kraftigare PN-dominerad smak. Gissade Heidsieck men ett offår som 2007. Puckad gissning eftersom Heidsieck inte gjort något vin från 07 mig veterligen. 05 känns logiskt. Ytterligare ett svagt vin från 2005.

Dauvissat La Forest 2017
Päron och blommigt. Stram syra med ett litet stick i eftersmaken som fick mig på GV spåret innan @Appel och @Vingubben spikade vinet. Aldrig blivit imponerad av Dauvissat och inte nu heller. Drickbart men det finns så mycket roligare chablis.

Diebolt FdP 2002 (oblint)
Mitt eget bidrag. Var osäker på var
i mognadsfasen det här vinet var. BdB från den ogina årgången 2002. Men visst började citrusen ersättas av karamell och nöt. Balanserad och lång smak. Ett av kvällens mest komplexa viner. Samtidigt mer elegant än kraftpaketet Lanson.

Gav ledtråden "Jacques" och genast började alla dricka febrilt innan jag sa att Selosse var fel.

Ändå ett exempel på att man äntligen kan börja skörda frukten av sitt källarbygge. 10 års väntan börjar belöna sig. Synd att man inte köpte lika mycket då som nu...

Accamoso Barolo 2009
Rosor och underbart parfymerade dofter. Ett riktigt sniffarvin och färgen ledden en till pinot eller nebbiolo. Smaken och tanninerna avgjorde frågan. Bästa Barolon jag druckit. I alla fall ur minnet. Barolo tilltalar inte mig generellt men när det träffar rätt så förstår jag storheten. Ett av kvällens viner tillsammans med Lanson och FdP 2002.

Knoll xxx 2018
Skrev inget på det här vinet. Gjorde således inte mycket intryck.

Dead Arm 2003?
Bränt och rökigt vilket ledde mig till Sydafrika. Efter lite ledtrådar påminde mig vinet om ett annat vin jag fått några veckor tidigare. Gissade på det vinet utan att komma ihåg namnet vilket blev rätt.

Paul Bara 2002
Inga noter på de två sista champagnerna men kom ihåg att jag gillade den vilket inte alla andra gjorde. Som jag påpekat tidigare tycker jag Bara är lite svajigt men åtminstone har jag uppskattat 2002 och 04 blint när de fått mognad. Gäller både Vintage och Comtesse. Har inte helt avfärdat Bara men inte prio ett på inköpslistan.

Yquem 1993
Saffran, knäck och karamell. Rätt mycket mogna/brända toner och nedtonad frukt. Tror flaskan var ljusskadad för färgen var mörkbrun och såg ut att vara närmare 100 än 20 år gammal... J@kligt gott oavsett.

Moulin Touchais 2001
Honung och blommer men lite gräsig lukt som stör mig. Inte min favorit men andra hade den här högre än Yqumen.

Cristal 2008
Kul att få den här blint! Har själv varit väldigt nyfiken, har trots allt legat några år på korken.

Inte lätt att gå från sött till champagne. Första känslan var knaster torr ultrabrut med skyhög syra. Noll mognadstoner och mest intensiv citrus. Gissade på att Vingubben hade med ännu en odlare väster om väster eller möjligtvis söder om söder... Sämsta champagnen för kvällen och i min bok har den minst 5 år kvar till det är värt att öppna. Bättre att köpa två totalt okreddiga Lanson Extra Age magnum för samma peng i dagsläget om man vill ha drickbar och njutbar champagne.

Ingen omröstning gjordes men min egen ranking av samtliga viner var följande:

1. Diebolt FdP 2002
   
2. Lanson Extra Age mg
3. Accamoso Barolo 2009
4. Yquem 1993
   
5. De Sousa Caudalies
6. Roederer Rosé 2008
7. Paul Bara 2002
   
8. Heidsieck Rosé 2005
9. Dauvissat La Forest 2017
   
10. Dead Arm 2003
11. Knoll 2018
    
12. Moulin Touchais 2001
13. Cristal 2008

Topp 3 var i en egen liga. Slantsingling mellan topp 2. Lanson för den som vill ha kraft, FdP för den som vill ha elegans.

 

[Kaptenen]

Jag föredrar sortimentet på mina favoritbutiker i Japan.
I Sve tycker jag att S&S valt pang-på bra sorter.
Ungefär som Yanmo (en favoritrestaurang) som bara har 12 sorters saké på menyn, 3-4 byts ut varje månad, en av Kirin-Zan's sakkar är enda ständig medlemmen på listan. Med få undantag är alla helt magiska. De är personligt utvalda av huvudkocken. (Som också alltid har en specialflaska som han serverar oss ur.) Annars har de sakébarer jag normalt besöker något 100-tal sakkar i sortimenten, men många sorter är normalt trista och valda för andra anledningar än att det är bra sakkar. (Kompisar, avtal, labels, ovanliga rissorter, obskyra jästsorter, alternativa produktionsmetoder, mm)

Jag uppfattade att Akebono (jag gick genom detas sortiment för ngt år sedan) har ett utbud som både drar åt det lite obskyra hållet och som innehåller en hel del "meh".

Men, som med vin: The proof of the pudding is in the pudding.
En annan sanning: bredd i utbud är inte samma sak som kvalitet på utbud.

Systembolaget förefaller ändå ha ett ganska stort utbud med tanke på att saké knappast är en storsäljare här. Det här var dessutom lite småroligt.

 

[Crist(al)ian 77]

En liten BYOB med forumvänner.
Visa bifogad bild 22562

Värmde upp med Laforge-Testa 2008. Odlare från Charly-sur-Marne, där man till största delen odlar PM. Dock säljer man i stort sett all sin PM till något eller några av de stora husen så de egna vinerna görs på CH och PN. I detta fallet 45% CH och resten PN. Bra tryck i syran, ordentligt med röda äpplen och ordentligt med kraft. Bra vin men inget att springa benen av sig för .

Visa bifogad bild 22566

Första fligthen var kvällens vita och torra som dracks tillsammans med ostron och skaldjur. Shäfer-Fröhlich, Felseneck GG 2016 ställdes mot William Fevre Premier Cru, Vaillons 2017. Oklart om vi utsåg någon vinnare men S-F charmade mig mest med sin blommiga expressiva stil i kombination med att samtidigt vara stramt. Att det var Riesling var lättgissat men några ville till Alsace. För Fevren var också lätt att hitta rätt druva men det tog en stund att komma till Chablis. Också ett riktigt bra vin med en blommig stil som inte direkt tar en till rätt område. Avslutet är dock bra Chablis hela vägen med en lätt nötighet, mineraler och sälta.

Visa bifogad bild 22563

Flight nummer två var bubbel, och alla hade stoppat in Champagne. Louis Roederere Brut Nature Rosé 2012, Charles Heidsieck NV Magnum, Basår 2012, Vorin-Jumel 2008 Magnum, Laurent-Perrier Grand Siecle (osäker på årgångarna men tror det var -95, -96 och -97) samt Bérêche Le Cran 2012. Här var Grand Siecle enligt mig, och jag tror även alla andra kring bordet, den solklara vinnaren. Årets bästa skumpa med mängder av kola, gräddglass, nötter, smör mm. Tvåa för mig var Le Cran, som stack ut från övriga med en skarp syra i kombination med hög komplexitet. Värt att notera att LR Brut Natur 2012 var betydligt trevligare än 2009.

Visa bifogad bild 22560

Till maten, steak sandwhich, serverades två syrah 2014. Penfold St Henri och Pierre Gonon. Gonon kändes tyvärr som att den var i tunneln, medan St Henri var i drickfönstret med chark, örter, peppar och rejält med frukt. Klar vinnare.

Visa bifogad bild 22561

Röd flight med Comtesse de Lalande 2008, The Dead Arm 2017, Mouton Rotschild 1976, Thelema Cabernet Sauvignon The Mint 2006 samt Bodega Noemia 2016. Många världsdelar representerade och god spridning på årgångarna. Spontant tanke efter första sniffen, Bdx i alla glasen, men sen stack det iväg. Mest röster på Thelema följt av Comtessen, men både Mouton och Noemia hade var sin första röst. Comtessen upplevdes som äldre än vad den var, men riktigt bra. Moutonen hade passerat toppen med fortfarande njutbar. Thelema visade ålder men samtidigt viol och tät mörkfruktig. Min gissning var bättre Pomerol. Noemia kanske dracks för tidigt. Jag var säker på södra Rhone som ännu inte var i drickfönstret. Kul med åldersspannet.

Visa bifogad bild 22565

Sista flighten, sött som serverades till bränd baskisk cheesecake med romgrädde och blåbär. Hugel Gewurztraminer, Verdange Tardive, 1990 mot Zind Humbrecht, Clos Haüserer, Riesling 1989. Hugel uppvisade en enorm aromatik, och otrolig längd och var den som fick flest rösten. Min röst hamnade dock på Zind Humbrecht som var mer dämpad, men med en underbar syra som balanserade. Denna flight var för mig extra rolig då detta är en typ av vin som jag har ytterst begränsad erfarenhet av. Hade aldrig fått uppleva dessa om det inte vore för en BYOB med finewinesvänner. Har inte en enda flaska sött från Alsace eller Tyskland, förutom dom som jag kanske köpt av misstag. Får bli en ändring.

Visa bifogad bild 22564

Som om det behövdes avslutades kvällen med en Drappier Grande Sendree 2006. Ingen verkar komma ihåg något mer än att den var god.

Grand Siecle var sagolikt bra! Blandning av 93,95 & 96 för den nogräknade. Inköpt dec 2007 för 800 kr enligt anteckningarna. Köpte 2, drack en tidigt och var inte imponerad. Tänk om man vetat vad man vet nu.

Sensmoralen till er nybörjare. Köp ordentligt från början om ni har resurserna!