Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

[The Wall]

2019 Château Fuissé Saint-Véran

Efter att planen med att prova några Bourgogne blanc och lite annat mot varandra havererade får vi testa några viner var för sig. En nyhet (9 februari) som tydligen redan är slut. Osis. Dryg timme i karaff och sedan ner i Zalto Bourgogne; doft av citrus, lite mineral och smörpoppade popcorn, men då har man fått leta ordentligt efter smörtonerna. Vinet ger en känsla av ”frisk luft” så här kan man sitta och sniffa ett bra tag. I munnen då? Mild syra och milda smaker med toner av citrus och mineral. Ingen antydan till ”åldrande” vit Bourgogne av förklarliga skäl. Känslan är att det är ett bra, enkelt och trevligt vin som vi har i glaset, lite trist att det är slut i butikerna. Dracks till stekt och sedan ugnsstekt hälleflundrafilé med kålrabbi (tack igen Tommy Myllymäki!), fungerade utmärkt

Gott men slut.

 

[Sebran]

2019 Dönnhoff Riesling Trocken

”Har vi något drickbart vitt med bra syra och ingen ek?” frågade hustrun och spände ögonen i en nyinköpt flaska i kylen. Bara att vrida av kapsylen och hälla upp vinet i två glas.

Zalto Riesling är först ut; färskpressad citronsaft är det första som slår emot näsan, kort därefter kommer mineraler marscherande med lite petroleumtoner som blygt bakgrundssällskap. Det bådar gott och väl i munnen blir det full cirkus, syran kliver fram med besked med en fin spetsighet. Det känns dock som att vinet behöver en hel del tid för att ge ett lite mer elegant och harmoniskt intryck. Mineraler och citrus dyker upp i såväl smak som helhetsupplevelse. 11,5% alkoholhalt känns inte nämnvärt. Dags att försöka lokalisera 2012rna i källaren för att jämföra känns det som.

Riedel Sommeliers Riesling; mer anonym doft än i Zalto, drar nästan lite åt skåphållet. Mineraler? Tja, de märks, men inte så tydligt, men däremot en märkligt ton av solkräm. Även petroleumtonerna verkar ha dragit sig tillbaka ytterligare till hemlig ort. I munnen framstår vinet fortfarande som syrligt, men syran är inte alls lika påtagligt närvarande som i Zalto vilket tänderna tackar för.

Bästa glas? Tja, det beror helt och hållet vad man är ute efter; tydliga syror – Zalto, lite snällare och något elegantare intryck – Riedel.

Visa bifogad bild 22719
Här var det syra och citroner i buteljerad form!

Vore kul att höra vad du har att säga om 2012an ifall du dricker den. Jag har aldrig orkat lagra en basriesling mer än 1-2 år och har hört att de generellt inte nödvändigtvis vinner någonting på lagring, till skillnad från 1G och GG rieslingar, men det är säkert smaksak som vanligt

 

[StefanAkiko]

2015 Protos Reserva

Eftersom vi hade grillad rådjurssadel över från fredagens grillning tänkte vi oss en favorit i repris på lördagen med variation på temperaturen; sadeln serverades kall, men i övrigt likadana tillbehör i form av potatisgratäng och rödvinssås. Vi hade lite mycket att stå i arbetsmässigt så tillbehörsplaneringen blev lite lidande.

Vilket glas kan passa bäst? Bara att hala fram och prova.

Riedel Sommeliers OW syrah; vanilj, lite smörkola, närvarande alkohol (14,5%) gör sig påmind, viss kakao och mörk choklad samt aningen färskt dillknippe och några torkade dillfrön, men inget som stör. I munnen syrligt, lite oväntat slank, vissa kakao och vaniljtoner i eftersmaken. Kanske att alkoholhalten känns en aning plus lite otippat lite slånbär i eftersmaken.

Riedel Sommeliers Bx; Klar mer flyktig doftmässig upplevelse än i OW syrah, vanilj och dill finns där men känns mer tillbakalutade, känns även som att det finns lite mineraler och nyskalad potatis i doften. I munnen ger vinet ett snällt intryck, smakmässigt lite slankt med viss syra. Alkoholhalten känns tydligare än i OW syrah.

Gabriel Gold; märkligt nog känns mineralerna mer än i Sommeliers Bx. Vanilj och kakao dyker upp, inte fullt så påtaglig alkoholsmocka som i OW syrah. I munnen kompakt, i det närmaste uppbunden, inte lika påtaglig alkoholkänsla men ändå lite eldig med viss beska.

Zalto BX; Bredast doftmässiga upplevelse där det var lättast att identifiera och särskilja de olika intrycken av kakao, vanilj och lite dillknippe. Dillen kryper för övrigt fram lite tydligare efter en stund i glaset och det finns även en känsla av ”mörkt trä” i bakgrunden. I munnen mkt lättklunkat, viss syra och beska finns närvarande, men vinet ger ändå ett bra intryck. Lite alkoholkänsla dyker upp tillsammans med dill, vanilj och kakao i baksätet.

Någon slutsats? Gold och Zalto gjorde vinet mest lättklunkat, smaken var skarpast/tydligast i Gold. I Zalto Bx kändes beskan aningen mer, men vinet kändes ändå mest harmoniskt Zalto Bx och fick utmärkelsen ”Kvällens glas”.
Visa bifogad bild 22718
Återbesök? Si!

Hur uppfattades syranivån på denna?

 

[StefanAkiko]

2008 Viña Tondonia Viña Bosconia Reserva
Ny bil eller grå gymnastikmatta? Val av glas verkar ha viss betydelse.

...eller bara phan så bra?
Tror jag hade gjort yoga på er salongsmatta om jag varit i närheten

 

[The Wall]

Vore kul att höra vad du har att säga om 2012an ifall du dricker den. Jag har aldrig orkat lagra en basriesling mer än 1-2 år och har hört att de generellt inte nödvändigtvis vinner någonting på lagring, till skillnad från 1G och GG rieslingar, men det är säkert smaksak som vanligt

Japp, noter kommer när vi vid tillfälle har korkat upp. Jag fingrade på 2012:an i lördags, men det blev GV istället. Om jag inte minns fel har vi några Dr Bürklin-Wolf Wachenheimer Trocken från 2012 och 2013 i källaren och när vi har testat dem med några års lagring har de varit "nästan godkänt, men ingen dundersuccé". Vår begränsade erfarenhet är att Breuer Riesling Sauvage däremot funkar utmärkt att lagra.

 

[The Wall]

Hur uppfattades syranivån på denna?

Ganska hög i Riedel OW syrah men lite snällare i Zalto Bx och Gold däremellan. Dock tycker jag att syran är ganska bra integrerad och det är en bit ifrån ung och vresig Chianti Classico som ibland kan vara lite bråkig.

 

[The Wall]

...eller bara phan så bra?
Tror jag hade gjort yoga på er salongsmatta om jag varit i närheten

Det var galet vilken skillnad det kunde vara; nybilsdoft kontra insvettad gymnastikmatta. Det ena är mer behagligt, men inget jagvill ha i mitt vin och det andra är mer karaktär och inte så behagligt, men inte heller något jag vill ha i mitt vin. Det märkliga var dessutom att tonerna dök upp direkt i glaset, trots fyra timmar i karaff, men när man sniffat klart och började dricka kändes det som att vinet var klar med sin alter ego-presentation eftersom den nya bilen verkade ha lastat in gymnastikmattan och stuckit iväg.

 

[The Wall]

Tack för anteckningarna. Inte provat Piras Dolcetto men måste erkänna att jag ofta gillar ung vresig Dolcetto, gärna bittert. Troligen min skadade gom men ändå .

Köpte nyligen Elio Grasso på tips (inte provat ännu) så får återkomma i ärendet. Tycker för övrigt att Ferdinando Principianos Dolcetto lirar väl med min smak och levererar även i unga år.

Sedan kan man ju konstatera att det kryllar inte av bra Dolcetto i Sverige och viner som Elio Grasso kostar nästan dubbel upp mot i Italien.

Skam den som ger sig. Nu dök det upp reklam från Atomwine så det var ju bara att klicka hem 3 flaskor 2019 dolcetto för 550 DKK inkl frakt.

 

[LeChat]

2016 Domaine Léon Barral Faugères

Funky stuff! Kan vara ”Get Up Offa That Thing” med James Brown eller en flaska Faugeres av Leon Barral. Båda är ganska wild and crazy och balanserar på gränsen.

Har druckit Leon Barrals viner sen årgång 2005. Allt har inte varit helt lyckat men en del flaskor har varit helt fantastiska och det är en vinmakare som jag gillar att följa trots hans hokuspokus.
Har egentligen druckit mest av Jadis och därefter Valiniere. Men Faugeres har jag bara provat i en tidigare årgång.

Detta är fjärde eller femte flaskan som jag dricker och 2016 fortsätter att leverera.
Inte helt olikt ett annat traditionellt vin, Chateau Musar. Även om druvsammansättning är annorlunda så känns mycket igen, särskilt i syrorna.
Några olika flaskor Leon Barral vill man nog ha i källaren.

 

[buteljen]

2002 Bollinger Champagne R.D. Extra Brut (deg jan 17)
Levde inte alls upp till mina förväntningar. Kändes anonym. Aromer av bokna äpplen, bröd, lite nötter, fat. I munnen frisk syra, bra längd men lite feeling av .. “jaha levererar den inte mer än såhär”? Behöver kanske/säkert mer tid, men det kändes som att det fattas energi och umpf i vinet.

2008 Bollinger Champagne La Grande Année (deg jun 18)
Stor doft av gula (lite bokna) äpplen, nästan äppelmust, grillad citron, ingefära, ett uns honung, kryddor, nötter, rostade toner, lite rökig mineralitet, lite brödiga toner i bakgrunden. Den har verkligen en stor, komplex, djup doft med lager på lager känsla
I munnen frisk syra. Den känns inte lika utvecklad här, men hittar grillad citrus, kryddor, äpplen. Finishen är lång och kryddig. Gillart!

 

[Omar Khayyam]

@StefanAkiko tack för tipset om Sakeman&Sakesson. Beställde en flaska umeshu från dem som är på väg till bolaget. OM du hade tips om vilken av deras saké-flaskor du tycker man borde prova så vore det tacksam med råd och rön här. Samma sak gäller @Boletus

https://www.sakeman-sakesson.se/product-page/karakuchi-uonuma
https://www.sakeman-sakesson.se/product-page/kaon-jukusei-gedatsu
https://www.sakeman-sakesson.se/product-page/takashimizu-seisen-futsu-shu

 

[Mats]

@StefanAkiko tack för tipset om Sakeman&Sakesson. Beställde en flaska umeshu från dem som är på väg till bolaget. OM du hade tips om vilken av deras saké-flaskor du tycker man borde prova så vore det tacksam med råd och rön här. Samma sak gäller @Boletus

https://www.sakeman-sakesson.se/product-page/karakuchi-uonuma
https://www.sakeman-sakesson.se/product-page/kaon-jukusei-gedatsu
https://www.sakeman-sakesson.se/product-page/takashimizu-seisen-futsu-shu

Tvåan är lite speciell och inte som man tänker vanlig saké. Lagrad saké tycker jag smakar som flytande överlagrad camenbert av fotsvettstyp, dvs ganska vidrig, och en Kaon Jukusei är lagrad ett antal månader i hög temperatur för att snabbåldras och just den här tycker jag hamnade någonstans mittemellan vanlig saké och lagrad. Brukar köpa i stort sett all saké som släpps i tillfälliga sortimentet och den här kom där för ett tag sedan och var intressant att ha provat men inte en typ jag köper igen.

 

[Boletus]

@StefanAkiko tack för tipset om Sakeman&Sakesson. Beställde en flaska umeshu från dem som är på väg till bolaget. OM du hade tips om vilken av deras saké-flaskor du tycker man borde prova så vore det tacksam med råd och rön här. Samma sak gäller @Boletus

https://www.sakeman-sakesson.se/product-page/karakuchi-uonuma
https://www.sakeman-sakesson.se/product-page/kaon-jukusei-gedatsu
https://www.sakeman-sakesson.se/product-page/takashimizu-seisen-futsu-shu

I fråga om sake är jag bättre på att välja bort än att välja rätt Jag hade skippat Takashimizu Seisen av den enkla anledningen att det är en futsu-shu, vilket närmast motsvarar bordsvin. Utan att veta mer om drycken så är det inte ett segment som intresserar mig. Så valet står mellan en sake som drar åt det lagrade hållet, vilket jag likt @Mats tycker är svårt, och en snustorr karakuchi, en stil jag normalt tycker är ganska ointressant. Fullt möjligt att jag gör det svårare för mig än jag det behöver vara Så karakuchi om du vill ha ett "säkert" kort (dvs. där risken att du vill hälla ut flaskan är låg), kaon jukusei om du vill ha en utmaning.

 

[StefanAkiko]

Vore kul att höra vad du har att säga om 2012an ifall du dricker den. Jag har aldrig orkat lagra en basriesling mer än 1-2 år och har hört att de generellt inte nödvändigtvis vinner någonting på lagring, till skillnad från 1G och GG rieslingar, men det är säkert smaksak som vanligt

Tom tyskt lantvin kan vinna på att lagras 10-15 år. Det har jag bevisat

 

[StefanAkiko]

@StefanAkiko tack för tipset om Sakeman&Sakesson. Beställde en flaska umeshu från dem som är på väg till bolaget. OM du hade tips om vilken av deras saké-flaskor du tycker man borde prova så vore det tacksam med råd och rön här. Samma sak gäller @Boletus

https://www.sakeman-sakesson.se/product-page/karakuchi-uonuma
https://www.sakeman-sakesson.se/product-page/kaon-jukusei-gedatsu
https://www.sakeman-sakesson.se/product-page/takashimizu-seisen-futsu-shu

Lägger det i backburnern att titta gnm deras utbud. Personligen är jag totalt oattraherad av lagrad saké. Har inga problem med "bordsvinsvarianten" då det dricks till mat. Umami och umami gifter sig ju.
Skall ta med mig lite gott och blandat till Sverige nästa gång.

 

[StefanAkiko]

Ikväll firar vi med jordgubbar och bubbel!
Först ut en Méthode Champenoise, självklart utan både årgång, streckkod och bornyr.
Bärnsten i färgen.
Doft utan oxidation, men en stor säck bokna äpplen.
Smakar bruna äpplen. Bruuuuuuunt... Bra syror. Men bruuuuuuuuunt! Vask!
BRUNVIN!!!

 

[Patrik Sellin]

Maximalt nöje för under 160 pistoler?

2012 Tahbilk Marsanne Museum Release:
Kul att jämföra med noterna från förra året: https://www.finewines.se/threads/tillfaelligt-sortiment-24-april-2020.6351/#post-155328
Doft av melon, söta päron, mango, honung, jasmin, torkad fisk och björklöv. Smak av longan eller lychee, gråpäron, mynta, grus, vanilj och honungsmelon. Fet, oljig, blommig med koncentrerad tropisk frukt, lätt sötma, tillräcklig syra och bra längd. Svulstig, men samtidigt i full balans. Skitgott vin!
2012 Tahbilk Marsanne Museum Release: doft av halm, vanilj, grusväg, blöt mossa, citrus, ananas och päron. Smak av grus, sten, avslagen trocadero, citron och ananas. Stram koncentrerad frukt, massor av sten, fin syra och bra längd. Inte alls så tropisk och svulstig som 2012 men fortfarande ett riktigt bra vin.
Lika, men ändå olika: känns som om det är en liten förändring i stil mellan 2014 (som släpps ett år tidigare?) och 2012 (och även 2011). 2014 är stramare och saknar det feta, oljiga och tropiska som fanns i de tidigare årgångarna. Frukten i 2014 drar mer åt citrus med hela skalan från mandarin, pomerans och apelsin till grapefrukt och citron representerad.
Jag tycker att 2012 är roligare, men skillnaden är inte stor. För 159 kronor är det fortfarande ett superfynd.

 

[StefanAkiko]

Maximalt nöje för under 160 pistoler?
Visa bifogad bild 22747
För 159 kronor är det fortfarande ett superfynd.

Bara man körsbärsplockar lite, så är ju SB helt fenomenala vad gäller prissättning (om du nu råkar ha köpt detta där). Går ju ändå enklare att körsbärsplocka onödigt dyra viner med låg kvalité. Kanske man skall tänka sig en provning på temat: SB-viner över 300 pix som är exceptionellt oprisvärda?

Skoj med en rolig Marsanne, blir ju annars rätt glest med sådana. Kändes de "Australienkartiga" på något hörn?
Har de skruvkork lär de fortsätta leva länge

 

[Deek]

Hade en vinprovning med en god vän igår där vi tog lite viner vi hade i skafferiet och gärna ville testa.

• Tutto Anfora Bianco, 2019 (inte med på bild)
• Castello Di Bolgheri, 2015
• Ampelos Lambda Pinot Noir, 2015
• Boekenhoutskloof Cabernet Sauvignon, 2018

Castello Di Bolgheri Superiore 2015
Har druckit denna vid tidigare tillfällen 2019, då har den varit fyllig med toner av mörka mogna svarta bär, påtaglig anis i doft och mycket lakrits i finishen i munnen med fasta tanniner och balanserad syra. När vi drack den igår så verkar den ha gett sig in i en liten tunnel, där det finns en hint av anis och björnbär, medan i munnen var det snarare mycket grönt. Svarta vinbärsblad, omogna plommon, anis. Syran var mer påtaglig och tanninerna hade även de tittat fram betydligt mer. Lagom med ek fortfarande. Har en flaska kvar som jag nog kommer vänta 5+ år att öppna. Detta var en av mina favoriter 2019 och årgång 2017 har fått väldigt goda recensioner. Producenten har börjat få lite hype efter varit sedd som en del av lägre/mellansegmentet.

Kommer avsluta flaskan ikväll till en ragu med tagliatelle.

Ampelos Lamba Pinot Noir 2015
Köpte denna på plats i Lompoc, Kalifornien 2018. Hade varit ute på äventyr hela dagen så vi gled runt bland vinproducenter och testade en massa viner. Kom dit vid 17.50 och de stängde klockan 18 men höll öppet för vårt lilla sällskap. Väldigt trevliga! I och med att humöret var på topp när vi testade den första gången så var ens intryck av den otroligt goda, och plockade tyvärr bara med mig en flaska hem. Biodynamiskt, ekologiskt, naturvin (innehåller sulfiter, inget naturvin i den riktiga bemärkelsen men producenten hävdar det) gjord på 100% pinot noir. Påtaglig ek i doft och smak men fungerar ändå väldigt bra som ryggrad. Mörka kryddor och en hint av mörka bär. Vinet var klart och en tunn röd färg. Syran och taninerna var välbalanserade och i efterhand önskar jag att jag hade väntat 3-5 år till med att öppna detta vin.
Hade jag testat detta blint hade jag möjligtvis gissat på grenache lite längre norrut i Kalifornien. Färgen skrek Pinot Noir men doft och smak lutade mer åt Grenache hållet.

Lite trivia är att en Syrah/Grenache (Syrache) blend från denna producent kommer släppas på TS om några veckor. Ska bli intressant att testa!

Boekenhoutskloof Cabernet Sauvignon, 2018
Min vän tog med detta och har egentligen ingen tidigare relation till Cabernet från Stellenbusch, eller ens Sydafrika i sig. Trodde vinet skulle vara tyngre än vad det var, hade rätt mycket ek och vanilj toner, och lagom (...) mogna bär i doft och smak. Det kan vara så att vinet fortfarande ligger och sover. Tanninerna och syran var påtaglig och låg som en hinna över vinet. Vinet kändes rätt uttryckslöst och hade nog behövt ligga några år till för att vakna upp öppna upp sig.

Tutto Anfora Bianco, 2019
Ett oranget vin från Toscana. Doften hade en del stenfrukter, aprikos, persika och någon typ av kemisk doft som påminner om något godis man åt när man var liten, men kan inte riktigt komma på vad det var. Doften var OK, smaken var däremot inte så mycket att hänga i granen. Väldigt kort egentligen bara explosion av syra. Efter syran var det puff, inget mer.

 

[Deek]

Missade att säga att Castello Di Bolgheri Superiore är en bordeauxblend.