finewines.se
This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!
-
Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!
Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner
- Thread starter Anders Landström
- Startdatum
-
- Etiketter
- provningsnoteringar vin vinprovning
The Wall
Medlem
Gilla för val av vin, noter osv. intensiv avsky och extrem ogilla på TCA. Skruvkork är kanske inte lika charmigt, men hellre ett ”kritsch” och perfekt vin än ”plopp” och TCA.Frescobaldi Lamaione 1997
Inköpt på plats i början av milleniet på en av SAS Wineclub-resor.
Lagrad temperaturkontrollerat i 14 grader i snart 20 år.
Köpte 3 flaskor, drack den andra för 5 år sen och den var goooood!
Nu dags för den sista till en lammstek med tillbehör.
I näsan är det kork.... sen är det mer kork och kork och kork och KORK!
Av rent akademiskt intresse smakar jag på det. Man skönjer nästan skönheten som döljer sig bakom all KORK!
Suck!
När ska vi bli av med denna misshandel som drabbar alltför många av våra viner?
Är det inte dags att lämna medeltiden med tanke på förlutningsmedel för vin?
Aja... måste ju ha vin till lammet.
Som ersättning föll valet på:
Luddite Shiraz 2012
I näsan är det mynta, körsbär, blåbär och hallonbåtar. Lite animaliska toner, parmaskinka och blodpudding. Och visst är det ek där!
I munnen är det röda och blåa bär: Körsbär, blåbär och frystorkade hallon. Hö, läder och vanilj. Timjan och mintpastill. Syran är fortfarande ganska stram och det är härligt bett i tanninerna. Lite väl eldigt av alkoholen som inte försvinner, tänker en god stund till i källaren kommer göra gott, tänker 5+ år minst.
Inte riktigt där ännu men gott redan nu om man har en kraftig köttbit till!
91+p
Visa bifogad bild 23013
Last edited:
JonasBo
Medlem
Tog fram den flaska jag haft längst i min vinkarriär, Brigaldara Amarone della Valpolicella Classico 2011 som jag fick som födelsedagspresent av min bror för sju år sedan. Då jag inte ännu upptäckt Piemonte
Mognaden är perfekt
Och det hade kanske resterande varit också om det inte varit för den höga alkoholen (17%!) som tar över något.
Kul ändå att uppleva. Tack brorsan!
Mognaden är perfekt
Och det hade kanske resterande varit också om det inte varit för den höga alkoholen (17%!) som tar över något.
Kul ändå att uppleva. Tack brorsan!
The Wall
Medlem
Amarone kan faktiskt bli drickbart om man väntar något decennium eller två, men man riskerar att få en alkoholsmocka. Gissar att flaskan inte är köpt i Sverige pga 17%.
JonasBo
Medlem
Jag är rätt säker på att den är köpt på bolaget. Den fanns och finns kvar i standardsortimentet.
Mina Vinare
Medlem
En lång och intensiv helg med både födelsedagsfirande samt umgänge bjöd på en hel del vin och bäst var söndagens viner.
2009 Spottswoode, St. Helena ”Estate - Cabernet Sauvignon” har en tät och intensivt ungdomlig mörkröd färg. Doften är elegant med mynta, örtighet och ett allmänt friskt intryck. Finstämd fatvanilj av det lyxiga slaget och närmast gräddighet med jordgubbar och hallon. Parfymerad och exotisk med inslag av ceder och varm grusväg. Vit choklad och mocka samt lite svett mot slutet. Jättefin doft.
Smaken är frisk men krämig av röda bär. Cassis, körsbär och hallon med en fin syra som balanserar det hela. En lång och intensiv eftersmak av rostade fat och smörkola samt exotisk fruktighet med inslag av aprikos och persika. Röd citrusfrukt och en härlig solmogenhet över det hela. Varmt och fruktigt men svalt och elegant på samma gång med perfekt integrerade tanniner. Syndigt gott (99p).
Det saknas lite ”extra allt” i doften för ett perfekt betyg men annars är det så bra som vin kan bli. Elegans med frukt och harmoni utan att något sticker iväg och tar över. Har följt detta från unga år och även om det var betydligt mer burdust då, så har det alltid varit ett ruskigt bra vin. The WA har gått hela vägen från 96/97p med Antonio och Bob till 100p med Lisa och jag är beredd att hålla med henne om att detta har utvecklats till ett närmast perfekt vin.
En egendom jag besökt och här är det mer ”old school” än många andra ställen i Napa och det ger extra heder åt resultatet. Ingen brådska att dricka detta utan håller i många år ännu – säkert 15/20 eller mer. Är helt övertygad om att i en provning med de mest prestigefulla Bordeauxerna kommer det aldrig att göra bort sig.
2009 Blankiet Estate, Napa Valley “Proprietary Red Wine - Paradise Hills Vineyard” har en tät och närmast svartröd färg men en antydan till utveckling i kanten. Doften är extrovert med massor av eldstad, rostat kaffe och mörk choklad men med en örtighet av grön paprika i slutet som livar upp det hela. Stor doft är det minsta man kan säga om detta. Tjära, läder och gummi typ nybromsade bildäck och sedan fatvanilj med blåbärssylt. Lite lätt kokos och mintchoklad med fetma och parfym typ hudlotion samt Nickelkola. Inte för alla - men jag gillar det här.
Smaken är koncentrerad och viskös med massor av mörk frukt av solmogna bär. Lakrits och violpastill med tydliga men finmalda och integrerade tanniner. Lite salmiak och kaffebeska typ espresso som ger ett ganska tufft avslut med inslag av torv och malt. Kraftfullt och maskulint men inte för mycket utan fin harmoni och balans. Gott och inställsamt (96p).
Rejält mycket mörkhet i det här vinet som närmast får tankarna att gå åt Syrah till. Känns nästan lite konstigt och mina tankar far mer åt stilen som Charles Smith representerar med sina viner. Det är ett riktigt bra vin men inget lurar en åt något annat än nya världen och kanske blir kraftfullheten och kompaktheten vinets akilleshäl. Det blir lite för mycket av allt.
Ingen brådska att dricka upp detta heller men här kan jag kanske ändå känna att det inte blir så mycket mer utveckling utan här handlar det mer om att dricka upp innan det blir för stumt och kompakt. Också en producent jag besökt och även om en fransman som ägare och fransmän vid rodret när vinet buteljerades, så är det här allt vad Kalifornien och nya världen representerar. Gott är det hur som helst.
2009 Spottswoode, St. Helena ”Estate - Cabernet Sauvignon” har en tät och intensivt ungdomlig mörkröd färg. Doften är elegant med mynta, örtighet och ett allmänt friskt intryck. Finstämd fatvanilj av det lyxiga slaget och närmast gräddighet med jordgubbar och hallon. Parfymerad och exotisk med inslag av ceder och varm grusväg. Vit choklad och mocka samt lite svett mot slutet. Jättefin doft.
Smaken är frisk men krämig av röda bär. Cassis, körsbär och hallon med en fin syra som balanserar det hela. En lång och intensiv eftersmak av rostade fat och smörkola samt exotisk fruktighet med inslag av aprikos och persika. Röd citrusfrukt och en härlig solmogenhet över det hela. Varmt och fruktigt men svalt och elegant på samma gång med perfekt integrerade tanniner. Syndigt gott (99p).
Det saknas lite ”extra allt” i doften för ett perfekt betyg men annars är det så bra som vin kan bli. Elegans med frukt och harmoni utan att något sticker iväg och tar över. Har följt detta från unga år och även om det var betydligt mer burdust då, så har det alltid varit ett ruskigt bra vin. The WA har gått hela vägen från 96/97p med Antonio och Bob till 100p med Lisa och jag är beredd att hålla med henne om att detta har utvecklats till ett närmast perfekt vin.
En egendom jag besökt och här är det mer ”old school” än många andra ställen i Napa och det ger extra heder åt resultatet. Ingen brådska att dricka detta utan håller i många år ännu – säkert 15/20 eller mer. Är helt övertygad om att i en provning med de mest prestigefulla Bordeauxerna kommer det aldrig att göra bort sig.
2009 Blankiet Estate, Napa Valley “Proprietary Red Wine - Paradise Hills Vineyard” har en tät och närmast svartröd färg men en antydan till utveckling i kanten. Doften är extrovert med massor av eldstad, rostat kaffe och mörk choklad men med en örtighet av grön paprika i slutet som livar upp det hela. Stor doft är det minsta man kan säga om detta. Tjära, läder och gummi typ nybromsade bildäck och sedan fatvanilj med blåbärssylt. Lite lätt kokos och mintchoklad med fetma och parfym typ hudlotion samt Nickelkola. Inte för alla - men jag gillar det här.
Smaken är koncentrerad och viskös med massor av mörk frukt av solmogna bär. Lakrits och violpastill med tydliga men finmalda och integrerade tanniner. Lite salmiak och kaffebeska typ espresso som ger ett ganska tufft avslut med inslag av torv och malt. Kraftfullt och maskulint men inte för mycket utan fin harmoni och balans. Gott och inställsamt (96p).
Rejält mycket mörkhet i det här vinet som närmast får tankarna att gå åt Syrah till. Känns nästan lite konstigt och mina tankar far mer åt stilen som Charles Smith representerar med sina viner. Det är ett riktigt bra vin men inget lurar en åt något annat än nya världen och kanske blir kraftfullheten och kompaktheten vinets akilleshäl. Det blir lite för mycket av allt.
Ingen brådska att dricka upp detta heller men här kan jag kanske ändå känna att det inte blir så mycket mer utveckling utan här handlar det mer om att dricka upp innan det blir för stumt och kompakt. Också en producent jag besökt och även om en fransman som ägare och fransmän vid rodret när vinet buteljerades, så är det här allt vad Kalifornien och nya världen representerar. Gott är det hur som helst.
Provade för några år sen Messorio 99 mot l'Evangile 98, kändes inte riktigt snällt mot Messorio som blev rätt syltigt i jämförelse. Tror nog bara att Masseto är den enda Toscanska Merloten som står på mot Bordeaux, och inte i kvaliteten utan i stilen. Jag hade två Messorio 99or och den andra provade jag i ensamt majestät och då tyckte jag den var magnifik.
Radigaffi funkar också. I alla fall för mig.
Kan även tänka mig att Patrimo skulle kunna vara med i matchen.
buteljen
Medlem
Hur menar du med att det endast är Masseto som kan stå upp mot Bx? Vad skiljer Masseto stilmässigt från Messorio eller Redigaffi som gör att den har de egenskaperna?
Jag kände samma sak att det var lite taskigt att jämföra med TR, för Masseton briljerade verkligen i sammanhanget med sina syskon från samma årgång. Men det är ju i princip alltid så när man jämför två bra viner mot varandra, den ena blir alltid sämst och kommer lite på skam även om den är suverän som solitär.
Last edited:
Hej, jag glömde Redigaffi, vilket jag aldrig provat (var nära en gång men min kompis hittade inte flaskan). Masseto tycker jag är mer komplex och bygger inte lika mycket på kraft som Messorio. Tyvärr är det länge sen jag provade Masseto eftersom den spårat ut i pris.Hur menar du med att det endast är Masseto som kan stå upp mot Bx? Vad skiljer Masseto stilmässigt från Messorio eller Radigaffi som gör att den har de egenskaperna?
Jag kände samma sak att det var lite taskigt att jämföra med TR, för Masseton briljerade verkligen i sammanhanget med sina syskon från samma årgång. Men det är ju i princip alltid så när man jämför två bra viner mot varandra, den ena blir alltid sämst och kommer lite på skam även om den är suverän som solitär.
Jag har aldrig provat Macchioles viner mot varandra och när jag tittade i min bok ser jag att jag har högre poäng på Scrio än Messorio. Men det baseras på väldigt få samples (97, 99 och 01), där 99 Scrio är en av de bästa Syraher jag druckit.
Svårt ibland med att prova 15.5% Merloter från Toscana mot Pomeroler med 13%, antingen kan Pomerolen verka urtrist eller så kan Toscanaren verka vara en syltig alkoholbomb.
buteljen
Medlem
Här provade jag Macchioles viner sida vid sida årgång 2015. Tyckte Messorion vad bättre än forumfavoriten Paleo då. Men alla lite för unga naturligtvis.
https://www.finewines.se/posts/165499/
Superkul att prova mot varandra. Får helt klart uppgradera mig på Supertuscans. Ekar rätt tomt i källaren där (förutom några årgångar Sammarco och några ströflaskor Sassicaia)
The Wall
Medlem
De som finns tillgängliga på SB nu väger in på 16,5%. Jag hade fått för mig att de flesta producenter vill ange 15% som max på SB, men hade tydligen inte helt rätt. För några år sedan dök Santa Duc upp med en extra klisterlapp med annan alkoholhalt än den på etiketten angivna.
buteljen
Medlem
Ytterligare ett vin som druckits i helgen. Lika bra som de övriga!
2011 François Rousset-Martin Château-Chalon Voile No 8 Les Vignes Aux Dames
Vinet har legat 8 år under flor innan det buteljeras istället för 6 år som är det vanligaste.
Lätt i kroppen och elegant som en fjäril. Laserskarp syra. Oerhört skir känsla. Packad med energi. Mer citrus, stenig mineralitet och sälta än den vanliga nötigheten man brukar mötas av i ett gult vin, även om nötigheten också finns där. Tight och mycket spännande att se vad som kommer med ålder.
2011 François Rousset-Martin Château-Chalon Voile No 8 Les Vignes Aux Dames
Vinet har legat 8 år under flor innan det buteljeras istället för 6 år som är det vanligaste.
Lätt i kroppen och elegant som en fjäril. Laserskarp syra. Oerhört skir känsla. Packad med energi. Mer citrus, stenig mineralitet och sälta än den vanliga nötigheten man brukar mötas av i ett gult vin, även om nötigheten också finns där. Tight och mycket spännande att se vad som kommer med ålder.
Daniel A
Administratör
Tack för att du "tog en för laget" på den här! Jag lägger min ensamma flaska långt bak, långt ner.
buteljen
Medlem
Ja det tror jag är rätt, även om den var oerhört njutbar även som ung. Just energin i vinet är så otroligt tilltalande,
Försökte få tag på mer men det verkar vara slut ...
Rasmus Åkesson
Medlem
Alto Moncayo Veraton 2016
Efter en hel dag ute i solen med en del vin innan för västen och en livlig diskussion vid matbordet så blev det ingen större analys/diskussion av vinet mer än att jag avbröt diskussion med ”jävlar vad gott”
det jag fick med mig var tung härlig kropp, mörk frukt, kryddigt, bläck, pepprig och en lång eftersmak, en aning hög alkoholhetta men som inte alls var något problem till köttet. måste nog öppna en flaska till snart för att se om det verkligen var så gott
min känsla var även att detta är ett vin jag gärna dricker hyfsat ungt. Kan ge det 1-2år till men vet inte om jag kommer kunna hålla mig mer än så.. har dock ingen erfarenhet av äldre ågrångar av grenacha & alto moncayo så ska inte säga för mycket
Efter en hel dag ute i solen med en del vin innan för västen och en livlig diskussion vid matbordet så blev det ingen större analys/diskussion av vinet mer än att jag avbröt diskussion med ”jävlar vad gott”
det jag fick med mig var tung härlig kropp, mörk frukt, kryddigt, bläck, pepprig och en lång eftersmak, en aning hög alkoholhetta men som inte alls var något problem till köttet. måste nog öppna en flaska till snart för att se om det verkligen var så gott
min känsla var även att detta är ett vin jag gärna dricker hyfsat ungt. Kan ge det 1-2år till men vet inte om jag kommer kunna hålla mig mer än så.. har dock ingen erfarenhet av äldre ågrångar av grenacha & alto moncayo så ska inte säga för mycket
Attachments
Drack samma vin i helgen och håller mig dig.
Kändes väldigt polerat denna gång. Senast upplevde jag det mycket "bråkigare" men även då förbannat gott. Kan vart 18 månader sedan sist.
LeChat
Medlem
2015 MastroJanni Brunello di Montalcino
Solokvist, javisst! Det får bli enkel, men gudomlig mat. Carbonara! Till detta bjuder jag mig själv på en 2015 Mastrojanni, vilket är en helt ny bekantskap för mig. Vem vet, kanske en ny kompis.
Inte helt integrerade fat, men ändå väldigt smaskig i nuläget. I munnen är det främst sötlakrits, mörka körsbär, choklad och lite ekbeska som sticker ut. Ska nog vänta iallafall ett par år innan nästa flaska. Men hen var trevlig och snygg.