Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

[danryd]

Idag blev det en flaska Pierre Gaillard Cornas 2013 till grillad lammrostbiff. Köttet blev lite väl genomstekt, men saftigt och mört ändå.

Vinet då? Nja:
Lätt doft, björnbär och röda vinbär, och ett uns kryddpeppar. Rund smak med behaglig munkänsla men obalanserad syra, björnbär, lingon och lite sågspån. En del syrahtypiska drag.

Gott, men inte jättegott. Inte prisvärt

 

[grappa]

Lite nyheter från september med munskänkarna.
Joudart: Gyllengul färg. Bröd och cideräpplen i doft och smak, en liten beska i eftersmaken. Lång smak, höll sig bra i glaset och blev bara bättre med lite värme. Bra syra. Väldigt bra champagne. Kvalitet 88p, tycke och smak 89p.
Chromy Chardonnay: Blekgul. Doft av tropisk frukt, gula äpplen, en lite sötma. Smak av äpplen, lite vanilj/fatbeska, och en aning oljig. Trevligt vin utan att riktigt övertyga. Kvalitet 86 p. Tycke och smak 88 p.
Chromy Pinot: Ljusröd. Stor doft av röda vinbär, jordgubbar, hallon och kryddor. Kryddig smak med röda bär och jordgubbar. Ganska typisk PN åt det tyska hållet. Kvalitet 87 p. Tycke och smak 89 p.
Lapostolle, Syrah 30%, Carmenere 25%, Merlot 23%, Cabernet Sauvignon 22%. Mörkt blåröd, opaque. Stor doft av plommon, vanilj, mörka bär, vailj med mera. Smak av mörka bär, vinbär och en gnutta fat. Bra tanniner och fruktdrivet i en lagom balans. Kvalitet 86 p. Tycke och smak 87 p.

 

[LeChat]

2012 Château Cantemerle
Detta är min första Bordeaux från 2012 som jag öppnar. Egentligen är man väl ute ett par år för tidigt men samtidigt är det lite kul att få känna lite på årgången. 2012 sägs ju vara en lättare årgång med tidigare drickglädje än tex de stora årgångarna 2005, 2009 och 2010.
Oj! Här behövs det luft om den ska få fram lite smaker. Den gröna paprikan är rätt tydlig och det smakar Bordeaux. Det här är ett väldigt lätt vin med ung frukt och med relativt mjuka tanniner, men gott och med potential. Tror egentligen bara det är lite mer tid som saknas. Om två år så tror jag den har lagt på sig tillräckligt för att kunna anses drickfärdig och då har säkert de ungdomliga fattonerna av kola hunnit integreras.

 

[Patrik Sellin]

Fortsätter på samma tema som @LeChat och kör söndagsbordeaux. Billig Bordeaux mot billig Saint-Émilion 2009:
2011 Château Tanesse: har varit med förut och levererar alltid, blåbär i en vedeldad bastu, drickfärdigt, gott!
2009 Château Larmande: tät frukt med plommon, rosblad, viol och mandelmassa, choklad och läder, vanilj i doften, men annars är faten rätt återhållna (eller dolda bakom fruken?). Gott att dricka nu, men vinner nog på ytterligare 5+ år.
Larmande vinner, föga förvånande, överlägset.

 

[Daniel A]

Hur smakar vin på burk?

2014 O'Neill Vintners & Distillers, My Wine Favorite Chardonnay
Det finns drag av vitt vin. Lite generisk fruktighet (melon) och surhet som med lite generositet kan kallas “citron”. Även jäst. Som ett täcke över det hela finns något ruttet. Det är dåligt, men fortfarande ett vin. På tungan går det käpprätt åt helvete. Död ek, mer ruttet, riktigt stickig sötma och ungefär noll syra. Eftersmaken är riktigt lång, och det blir bara värre och värre. Lite pissoar över det hela. Fy helvete.

Eftersom jag kunde ha varit färgad av min oblindhet hällde jag upp ett glas till en passivt vinintresserad person (dvs, någon som uppskattar ett bra vin när det finns tillhands, men som inte gräver ner sig i det hela, varken tidsmässigt eller ekonomiskt). Han spottade och fräste och sade “och så säger folk att det är svårt att känna kvalitetsskillnad i viner!”.

 

[Toby]

Med ett namn som är "My Wine Favorite Chardonnay" så är det föga förvånande att det inte kommer vara en favorit..

 

[LeChat]

Hade tänkt att jag skulle smaka på slatten från gårdagens 2012 Chateau Cantemerle men min hustru hade lagat italienskt och jag själv hade precis hämtat en låda med den nya årgången av Renato Rattis Marcenasco, så vilket gyllene tillfälle att helt enkelt ge sig på ett smakprov

Renato Ratti Barolo Marcenasco 2012
Den direkta känslan är väldigt positiv. Inga problem att avnjutas direkt. Fina tanniner, bra balans, fräsch och drickvänlig. Perfekt Barolo att ha som bas i vinkällaren till diverse husmanskost.

 

[Håkan]

Måndagsgruppen hade medlemsmöte, helblint som vanligt. Ute och cyklade som vanligt. Lika kul som vanligt. Lärdom är att man skall strunta i värdens huvudsakliga vinpreferenser.
Chateau Lagrange 1982. Väldigt mogen doft med skog, kaffe och en del mörk frukt. I smaken betydligt rödfruktigare med moreller och en del plommon (Och där for vi iväg till Toscana. F-n). En hel del multna toner och den känns helt mogen. Kanske något på väg ner. 89 p .
Chateau Batailley 1982. Mogna toner, en hel del kaffe, ceder och mörka bär. I smaken kommer återigen samma rödfrukt som i första vinet (vilket gjorde att jag blev kvar i Toscana dubbelf-n) men det här känns lite mer piggt, riktigt riktigt bra. Helt på topp 91 p
Chateau Beychevelle 1982. Wow, vilken doft, massor av läckra mognadstoner, kaffe, skog, ceder, tobak, härlig mogen frukt. Smaken håller inte riktigt lika hög klass men fortfarande riktigt riktigt bra. Något mörkare frukt, en hel del kaffe och jag körde på en bättre SuperTuscany. Inte så illa gissat egentligen. 94 p.
Nu bytte det helt klart stil, framförallt kändes vinerna mycket yngre (vilket de också var).
Chateau Lynch Bages 2000. Underbar doft, cassis, en hel del ek, kaffe, känns rätt varm i doften. Smaken är väldigt fyllig, ganska mycket lakrits, rätt söt, mycket söt frukt, björnbär, hallon, men en bra syra som håller upp vinet. Väldigt väldigt bra, även om några tyckte det nästan var lite för mycket godis över det hela. Godis som smakar så här gillar jag. 96 p. Värmen och faten gjorde att gissningen blev Ornellaia 1999.
Pavillon Rouge de Chateau Margaux 2000. Trä, trä och åter trä. Känns som en Brunello som legat 20 år på gamla fat. Det finns absolut en del frukt bakom men träet har överhand. Smaken är lite dammig, sträv, träig, men absolut en del frukt bakom. Vi diskuterade om det var knas eller om vinet verkligen skall vara så här. 86 p.
Chateau Leoville Las Cases 2000. Väldigt väldigt bra vin men ändå en besvikelse när det uppdagades vilket vinet var. Det känns absolut påkostat, dyra fat, kopiösa mängder frukt och en hel del kaffer. Smaken är nästan lite likörig och sitter inte ihop lika bra som Lynch Bages. Vänta 10 år till tills sötman lagt sig. Sitter bergfast i Toscana. 93 p

 

[Mattias Schyberg]

Måndagsgruppen hade medlemsmöte, helblint som vanligt. Ute och cyklade som vanligt. Lika kul som vanligt. Lärdom är att man skall strunta i värdens huvudsakliga vinpreferenser.
Chateau Lagrange 1982. Väldigt mogen doft med skog, kaffe och en del mörk frukt. I smaken betydligt rödfruktigare med moreller och en del plommon (Och där for vi iväg till Toscana. F-n). En hel del multna toner och den känns helt mogen. Kanske något på väg ner. 89 p .
Chateau Batailley 1982. Mogna toner, en hel del kaffe, ceder och mörka bär. I smaken kommer återigen samma rödfrukt som i första vinet (vilket gjorde att jag blev kvar i Toscana dubbelf-n) men det här känns lite mer piggt, riktigt riktigt bra. Helt på topp 91 p
Chateau Beychevelle 1982. Wow, vilken doft, massor av läckra mognadstoner, kaffe, skog, ceder, tobak, härlig mogen frukt. Smaken håller inte riktigt lika hög klass men fortfarande riktigt riktigt bra. Något mörkare frukt, en hel del kaffe och jag körde på en bättre SuperTuscany. Inte så illa gissat egentligen. 94 p.
Nu bytte det helt klart stil, framförallt kändes vinerna mycket yngre (vilket de också var).
Chateau Lynch Bages 2000. Underbar doft, cassis, en hel del ek, kaffe, känns rätt varm i doften. Smaken är väldigt fyllig, ganska mycket lakrits, rätt söt, mycket söt frukt, björnbär, hallon, men en bra syra som håller upp vinet. Väldigt väldigt bra, även om några tyckte det nästan var lite för mycket godis över det hela. Godis som smakar så här gillar jag. 96 p. Värmen och faten gjorde att gissningen blev Ornellaia 1999.
Pavillon Rouge de Chateau Margaux 2000. Trä, trä och åter trä. Känns som en Brunello som legat 20 år på gamla fat. Det finns absolut en del frukt bakom men träet har överhand. Smaken är lite dammig, sträv, träig, men absolut en del frukt bakom. Vi diskuterade om det var knas eller om vinet verkligen skall vara så här. 86 p.
Chateau Leoville Las Cases 2000. Väldigt väldigt bra vin men ändå en besvikelse när det uppdagades vilket vinet var. Det känns absolut påkostat, dyra fat, kopiösa mängder frukt och en hel del kaffer. Smaken är nästan lite likörig och sitter inte ihop lika bra som Lynch Bages. Vänta 10 år till tills sötman lagt sig. Sitter bergfast i Toscana. 93 p

Ja, att ta fel på bordeaux och bättre vin från Toscana sker en del även från mitt håll oavsett värdens preferenser. Speciellt högra sidan med mycket merlot. All heder åt att du är skönt transparent med det!

Verkar för övrigt som en superkväll med löjligt mycket bra vin!

 

[Håkan]

Ja, att ta fel på bordeaux och bättre vin från Toscana sker en del även från mitt håll oavsett värdens preferenser. Speciellt högra sidan med mycket merlot. All heder åt att du är skönt transparent med det!

Jodu, den dan då jag inte kan stå för att jag är ute och irrar vid blindprovningar då slutar jag nog prova vin (fast jag skäms nog mer när jag häromsistens totalbommade Riesling). Jag var bergsäker på Bordeaux tills jag kom till smaken i 1a och 2a vinet, då blev jag totalförvirrad och ändrade verkligheten efter kartan. Att värden innan haft Sassicaiavertikaler, Brunello, Barolo, you name it, gjorde helt klart valet på fel vägval ännu enklare. Upplurad på fel berg och tyvärr behövde jag skallgång för att komma ner. Till nästa gång, nya tag, och då skall jag bannemig spika allt.

 

[Mattias Schyberg]

Jodu, den dan då jag inte kan stå för att jag är ute och irrar vid blindprovningar då slutar jag nog prova vin (fast jag skäms nog mer när jag häromsistens totalbommade Riesling). Jag var bergsäker på Bordeaux tills jag kom till smaken i 1a och 2a vinet, då blev jag totalförvirrad och ändrade verkligheten efter kartan. Att värden innan haft Sassicaiavertikaler, Brunello, Barolo, you name it, gjorde helt klart valet på fel vägval ännu enklare. Upplurad på fel berg och tyvärr behövde jag skallgång för att komma ner. Till nästa gång, nya tag, och då skall jag bannemig spika allt.

Amen!

 

[kayaker]

Jodu, den dan då jag inte kan stå för att jag är ute och irrar vid blindprovningar då slutar jag nog prova vin (fast jag skäms nog mer när jag häromsistens totalbommade Riesling). Jag var bergsäker på Bordeaux tills jag kom till smaken i 1a och 2a vinet, då blev jag totalförvirrad och ändrade verkligheten efter kartan. Att värden innan haft Sassicaiavertikaler, Brunello, Barolo, you name it, gjorde helt klart valet på fel vägval ännu enklare. Upplurad på fel berg och tyvärr behövde jag skallgång för att komma ner. Till nästa gång, nya tag, och då skall jag bannemig spika allt.

Man ska lita mer på första intrycket.

 

[Asplund]

Köpte ett par flaskor Sémillion Paper Kite efter ha läst om det både här och på andra ställen. 299.- på bs hos bolaget. Tycker att det var värt sina pengar och att det var ett bra vin men var kanske ändå något under (de höga) förväntningarana. Rund och fin balans lång eftersmak och antydan till komplexitet. Tror däremot att jag lägger bak de andra flaskorna kan nog bli mycket bra om det får utvecklas några år, det mesta finns där men skulle behöva utvecklas

 

[Bror]

Sjukt gott, inte fullt lika sjukt gott ,
Drucket vid olika tillfällen

 

[Daniel A]

I London dricks det vin. The Sampler är en bra startpunkt på en bra vindag:

2015 Chateau de Grand-Pre, Vielles Vignes - Fleurie
Ren, fin och elegant bojo. Uppvärmningsvin, och det är bara att konstatera att jag verkligen gillar regionen!

Och så lite hardcore finvin:

1978 Henri de Villamot, Charmes-Chambertin
Ljus, genomskinligt röd. Riktigt intensiv nos, och famlar lite efter beskrivande ord: gröna örter, halm, gammal falu rödfärg (...), chark (generisk salami, breasola), även blåbär och torkade lingon, hallon. Mindblowingly nytt för mig. På tungan är det gröna örter, lätt bärigt. Fortfarande spänst i, med härlig syra och viss tanninnärvaro. Välintegrerat och stört elegant vin, riktigt komplext på ett sätt jag inte kan beskriva (som vanligt med kvalitetsrött i allmänhet, och riktigt mogen sådan i synnerhet - men övning ger färdighet, och just det här övar jag gärna på ofta!). Spännande! 93p.

1995 Geantet-Pansiot, Charmes-Chambertin
Mörkare röd, men långt ifrån kompakt. Väldigt tät och sluten. Lätt rödbärigt, ett plommon, lite svartpeppar, svag tobak. Lika sluten på tungan, mest lingon. Rätt maffiga tanniner (relativt sätt...), och hög syra. Vet inte hur jag ska hantera det här vinet. Objektivt och hårt skulle jag nog ge det typ 84p.

1997 Claude Dugat, Charmes-Chambertin
Tegelröd, lite grumlig. Sacré bleau! Julkryddor! Nejlika, ingefära - färsk _och_ torkad -, även (med lite extra fantasi) apelsinskal. Distinkt avsaknad av klassisk frukt- och bärighet. På tungan är det i mångt och mycket same same fast med ett lager röda bär, och det är hur coolt som helst. Riktigt pigg syra, härlig tanninbalans. En upplevelse måste jag säga! Såhär långt hade jag aldrig kunnat knyta alla till samma appelation dock... 92p!

2011 Leflavie & Associes, Charmes-Chambertin
Klar, mörkröd, färg. Även det här något slutet (mer väntat dock, med tanke på ungdomen). Kryddigt, svagt generiskt fruktigt, lite chark, och sedan något tämligen dominerande jag inte kan sätta fingret på. Smaken är så kallat "subtil", tycker inte att tanninerna lyckas möta den höga syran. Ett kvalitetsvin, helt klart, men barnarov i min värld. 89p.

Och så lite annat franskt:

1979 Ch. Ducru Beacaillou, Saint-Julien
Ooohh... mycket gröna örter, paprika, tomat, som ligger på ett jordigt golv. Även lite nyvässad blyertspenna, lakrits. Smaken är dominerad av gröna örter, svag paprika, lite svartpeppar. Uppenbart tillbakadragna tanniner och något klen syra, men smakerna är så intensiva att det inte gör något. Är det mycket cabernet franc i Saint-Julien? Påminner om Chinon för mig. Det här är riktigt smaskigt! 92p.

1981 Ch. Leoville, Las Cases, Saint-Julien
Kopiera texten från 79an, men tänk att allt är lite mer kompakt, och lite mer slutet. Lägg till lite körsbär på det. Uppenbart släktskap, men det här är inte lika öppet och inbjudande. Kraftigare tanniner och högre syra. Sannerligen mycket bättre till mat än 79an, men mycket tråkigare att dricka bara som det är. 90p.

2011 Ch. Langoa Barton, Saint-Julien
Tät, mörk frukt. Vanilj, körsbär, blåbär. Aggressivt på tungan, mer tät frukt och tungt fatigt. Not really my glass of wine, men det fungerar. 85p.

1990 Domaine du Vieux Telegraph, Slottsniopåve
Vad är nu detta? Grillat kycklingskinn (?!), timjan, och fan vet vad. Inledningsvis är det "helt" smaklöst på tungan, men eftersmaken är milslång och riktigt spännande. Näe, det här ger jag upp på.

Sedan blev det blandat allt möjligt:

2014 Scholium Project, 'La Serverita di Bruto'
Har smakat lite av den här producenten tidigare, och det har varit rätt konstiga men bra grejer. Det här är mest grapefruktjuice med alkohol. Lite kiwi i det hela också, med skalet på. Konstigt indeed, och inte direkt fantastiskt. 82p.

2013 Poe, Manchester Ridge, Pinot Noir
Intressant! Mörkt bärigt, hallon, plommon, lite halm. Syradrivet, men med frukt som kan följa med. Rakt av svingott, ärligt talat. Råkade dricka upp mitt glas i rasande fart utan att analysera mera. Så kan det gå! 90p. Får nog jobba på att ragga upp lite mer amerikansk pinot.

2013 Stepp Scheurebe, Beerenauslese - Pfalz
Väldigt citrusig och äpplig, med lite honung, ananas och aprikos i bakgrunden. Syran är pigg som attan, och frukten på tungan är kraftig. Inget stort sött vin, men riktigt bra och ett ypperligt exempel på hur mycket kvalité ett dessertvin kan leverera för sin ringa peng (klart billigaste vinet efter Fleaurin). 89p.

1964 Brotons, Fondillon Solera Rerseva
Under den underbara Spanska hedonismen i somras fick jag för första gången i mitt liv höra talas om och smaka Fondillon. Kul att så snart igen stöta på stilen!
Kraftigt aromatiskt, tydligt oxiderat, nötter, torkad frukt (dadlar), fikonmarmelad, träolja, träflis. På tungan är det mer av samma, med tillägget färsk ingefära, som hugger till rätt fint. Riktigt häftigt vin, och spelar såklart helt och hållet i min favoritliga! Alkoholen ligger (naturligt) på 18 %, och det märks verkligen inte. Riktigt integrerad och gömmer sig bakom den höga syran och den intensiva smaken. Känns som ett oäkta barn mellan sherry och madeira. 90p.


Här blev det en kort paus, för dumpning av saker på hotell, och sedan vidare till favorithålet: The Remedy. Jag hade medvetet inte hört av mig till något vinfolk i London, för jag var rätt sugen på en lugn och stilla afton. Det blev lugnt och stilla i ungefär tio sekunder. Sätter mig ner i hörnet av baren, och från andra änden dånar en röst: “Is Daniel the fucking travelling librarian in the house?!” Det var Ed. Igen. Personen som orsakade den här flippade kvällen (som jag också fick veta var säljrekordet för stället...).
Vi tog det båda som ett tecken på att den här kvällen också skulle gå till historien. Stört trevligt, och riktigt intensiva diskussioner. Nottagningen i högsta grad bristfällig (jämför detaljrikedom från lugnet ovan, till ingenting från kaoset som startade nedan).

2006 Giuseppe E Figlio Mascarello Barolo Monprivato
Satan i gatan så bra vin. Ojojoj, det här är sjukt gott.

2014, Mauro, Godello - Castilla y Léon
Köpt av mig, serverades blint till de andra (bland annat chefssommeliern på The Ledbury). Alla blev fullständigt lurade - samtliga gissade Bourgogne. Alla var överrens om att det var ett riktigt bra vin. Det något nötiga avslutet förbryllade något, dock. Avslöjandet var skoj.

2011 François Raveneau Chablis
Så jävla ren och elegant. Kanske inte superkomplex, men supergod. Förstår i viss mån all hype.

2012 Vincent Dauvissat, Chablis Premier Cru "Vaillons"
Där och då: bättre än Raveneau.

2014 Labet, Métis
Muuuuums! Lätt, värt hur mycket som helst i drickvänlighet!

1995 La Jota, Cabernet Sauvignon, Howell Mountain
Känns fortfarande ung. Riktigt hård och attackig jämfört med resten av kvällen. Bra grejer, men krävs mat!

Ett urval från saker jag faktiskt minns. Har bilder på min telefon som inte säger mig ett skit. Morgonen efter var en plåga av rang.

 

[Magnus L]

Fick den stora äran att besökas av vinmakare Andreas från Von Winning igår samt 6 viner ur deras sortiment. Väldigt informativ provning och en intressant bredd på vinerna. Något som gör just Von Winning en aning speciella är att dom använder ganska mycket fat av olika slag och storlekar när dom jäser sina viner. Kommer man upp över instegsviner så märks detta ganska tydligt och jag uppskattar personligen den extra dimension som detta tillför vinerna.

Riesling 2015 (115kr)
Ung, väldigt fruktig doft med lite tuttifrutti-vibbar, passionsfrukt, druvjuice och en lätt grön ton som drar åt nyklippt gräs och lime.
Torr med en anstrykning av restsötma (9g/l enligt SB), pigg syra, lite fräsch spritz och väldigt lättdrucket. Inget stort vin men perfekt berså-vin. Går utan några problem att dricka litervis av.

Win Win 2015 (129kr)
Lite mer seriös än föregående men ändå i ungefär samma kategori av vin. Passionsfrukt, fläder, lite gröna kartiga krusbär och en lite mineralig svavelosande ton av krossad sten. Även här lite lätt spritz men känns någon torrare (6g/l socker) och stramare än vin #1.

Deidesheimer Grainhübel 1:e lage trocken 2011 (159kr)
Här finns en del utveckling jämfört med de två första vinerna. Frukten drar mer åt torkad aprikos, persika, lite blommor men även en touch av Diesling-petroleum och gummi. Helt torrt med en lite fylligare kropp och ett ganska stramt avslut. Finns även en antydan till tanniner i avslutet. Ett härligt och lite utvecklat vin!

Ungeheuer GG 2014 (259kr)
Kvällens enligt mig absolut godaste och trevligaste vin. Stor, öppen doft med ganska mogen frukt, persika och aprikos blandat med frisk citrusfrukt som drar åt apelsin och citron. Finns en viss fatkaraktär i form av lite smörighet, eneträ och lakritsrot. Lite riesling-gummi dyker även upp efter en stund. Rejält torrt med grymt fin och fokuserad syra. Även här lite tanniner i det mycket torra och kalkiga avslutet. Riktigt bra intensitet och längd. Ett strålande vin som är gott nu men som absolut kan klara 10 år i källaren!

Kirchenstück GG 2014 (499kr)
Något mer knuten och återhållen än föregående. Ungefär samma dofter som Ungeheuer men på lägre volym. Stramt, torrt, hög syra, massor av smak och ett långt avslut. Även detta riktigt smaskigt men känns som att det inte riktigt har kommit igång ännu. Skulle hålla på det i ett par år och bör klara 10 år utan problem.

Sauvignon Blanc I 2014 (219kr)
Ett intressant uttryck av Sauvignon Blanc som få troligen hade placerat i rätt fack. Mycket fat, och ganska rökta sådana. Korv, lite tjära, mogna, nästan mosiga krusbär, tropisk frukt, röda bär och lite bakkryddor. Fylligt med en hög syra. Något rundare och mjukare än de två GG Rieslingarna men med bra intensitet och bett. Tydligen någon form av experiment och samtliga 600 fl. har hamnat i Sverige och i beställningssortimentet.

 

[Larseman]

Deidesheimer Grainhübel 1:e lage trocken 2011 (159kr)
Här finns en del utveckling jämfört med de två första vinerna. Frukten drar mer åt torkad aprikos, persika, lite blommor men även en touch av Diesling-petroleum och gummi. Helt torrt med en lite fylligare kropp och ett ganska stramt avslut. Finns även en antydan till tanniner i avslutet. Ett härligt och lite utvecklat vin!

Det här vinet är tydligen uppgraderat till Grosses Gewächs från och med årgång 2014. Jag köpte det i Frankfurt för 23 euro. Köpte också några av de sista 2011 på bolaget så det ska bli intressant att jämföra så småningom. Sades det något om det är någon skillnad i vinifieringen i och med att det blir GG? Eller är det bara en prisfråga? Etiketten är också ny visserligen (grällt grön!) men det behöver inte betyda att innehållet är annorlunda

 

[Mattias Schyberg]

Fick den stora äran att besökas av vinmakare Andreas från Von Winning igår samt 6 viner ur deras sortiment. Väldigt informativ provning och en intressant bredd på vinerna. Något som gör just Von Winning en aning speciella är att dom använder ganska mycket fat av olika slag och storlekar när dom jäser sina viner. Kommer man upp över instegsviner så märks detta ganska tydligt och jag uppskattar personligen den extra dimension som detta tillför vinerna.

Riesling 2015 (115kr)
Ung, väldigt fruktig doft med lite tuttifrutti-vibbar, passionsfrukt, druvjuice och en lätt grön ton som drar åt nyklippt gräs och lime.
Torr med en anstrykning av restsötma (9g/l enligt SB), pigg syra, lite fräsch spritz och väldigt lättdrucket. Inget stort vin men perfekt berså-vin. Går utan några problem att dricka litervis av.

Win Win 2015 (129kr)
Lite mer seriös än föregående men ändå i ungefär samma kategori av vin. Passionsfrukt, fläder, lite gröna kartiga krusbär och en lite mineralig svavelosande ton av krossad sten. Även här lite lätt spritz men känns någon torrare (6g/l socker) och stramare än vin #1.

Deidesheimer Grainhübel 1:e lage trocken 2011 (159kr)
Här finns en del utveckling jämfört med de två första vinerna. Frukten drar mer åt torkad aprikos, persika, lite blommor men även en touch av Diesling-petroleum och gummi. Helt torrt med en lite fylligare kropp och ett ganska stramt avslut. Finns även en antydan till tanniner i avslutet. Ett härligt och lite utvecklat vin!

Ungeheuer GG 2014 (259kr)
Kvällens enligt mig absolut godaste och trevligaste vin. Stor, öppen doft med ganska mogen frukt, persika och aprikos blandat med frisk citrusfrukt som drar åt apelsin och citron. Finns en viss fatkaraktär i form av lite smörighet, eneträ och lakritsrot. Lite riesling-gummi dyker även upp efter en stund. Rejält torrt med grymt fin och fokuserad syra. Även här lite tanniner i det mycket torra och kalkiga avslutet. Riktigt bra intensitet och längd. Ett strålande vin som är gott nu men som absolut kan klara 10 år i källaren!

Kirchenstück GG 2014 (499kr)
Något mer knuten och återhållen än föregående. Ungefär samma dofter som Ungeheuer men på lägre volym. Stramt, torrt, hög syra, massor av smak och ett långt avslut. Även detta riktigt smaskigt men känns som att det inte riktigt har kommit igång ännu. Skulle hålla på det i ett par år och bör klara 10 år utan problem.

Sauvignon Blanc I 2014 (219kr)
Ett intressant uttryck av Sauvignon Blanc som få troligen hade placerat i rätt fack. Mycket fat, och ganska rökta sådana. Korv, lite tjära, mogna, nästan mosiga krusbär, tropisk frukt, röda bär och lite bakkryddor. Fylligt med en hög syra. Något rundare och mjukare än de två GG Rieslingarna men med bra intensitet och bett. Tydligen någon form av experiment och samtliga 600 fl. har hamnat i Sverige och i beställningssortimentet.

Jag har sagt det innan, men jäklar vilken trevlig krisp du får till i dina bilder. Läckert ljus dessutom!

 

[Bror]

Håller med om bildernas kvalitet. Riktig kamera och duktig fotograf ger mycket bättre resultat.
Mobilkameror i all ära...men

 

[Magnus L]

Jag har sagt det innan, men jäklar vilken trevlig krisp du får till i dina bilder. Läckert ljus dessutom!

Håller med om bildernas kvalitet. Riktig kamera och duktig fotograf ger mycket bättre resultat.
Mobilkameror i all ära...men

Tack! Riktig kamera, bra ljus och photoshop 7
Nackdelen mot mobilkameran är ju att det kräver lite mer joxande och blir således inte riktigt lika spontant.

Tyvärr komprimerar forumets mjukvara bilderna väldigt hårt så blir avsevärt bättre kvalitet om man hostar externt (typ imgur).