I London dricks det vin. The Sampler är en bra startpunkt på en bra vindag:
2015 Chateau de Grand-Pre, Vielles Vignes - Fleurie
Ren, fin och elegant bojo. Uppvärmningsvin, och det är bara att konstatera att jag verkligen gillar regionen!
Och så lite hardcore finvin:
1978 Henri de Villamot, Charmes-Chambertin
Ljus, genomskinligt röd. Riktigt intensiv nos, och famlar lite efter beskrivande ord: gröna örter, halm, gammal falu rödfärg (...), chark (generisk salami, breasola), även blåbär och torkade lingon, hallon. Mindblowingly nytt för mig. På tungan är det gröna örter, lätt bärigt. Fortfarande spänst i, med härlig syra och viss tanninnärvaro. Välintegrerat och stört elegant vin, riktigt komplext på ett sätt jag inte kan beskriva (som vanligt med kvalitetsrött i allmänhet, och riktigt mogen sådan i synnerhet - men övning ger färdighet, och just det här övar jag gärna på ofta!). Spännande!
93p.
1995 Geantet-Pansiot, Charmes-Chambertin
Mörkare röd, men långt ifrån kompakt. Väldigt tät och sluten. Lätt rödbärigt, ett plommon, lite svartpeppar, svag tobak. Lika sluten på tungan, mest lingon. Rätt maffiga tanniner (relativt sätt...), och hög syra. Vet inte hur jag ska hantera det här vinet. Objektivt och hårt skulle jag nog ge det typ
84p.
1997 Claude Dugat, Charmes-Chambertin
Tegelröd, lite grumlig. Sacré bleau! Julkryddor! Nejlika, ingefära - färsk _och_ torkad -, även (med lite extra fantasi) apelsinskal. Distinkt avsaknad av klassisk frukt- och bärighet. På tungan är det i mångt och mycket same same fast med ett lager röda bär, och det är hur coolt som helst. Riktigt pigg syra, härlig tanninbalans. En upplevelse måste jag säga! Såhär långt hade jag aldrig kunnat knyta alla till samma appelation dock...
92p!
2011 Leflavie & Associes, Charmes-Chambertin
Klar, mörkröd, färg. Även det här något slutet (mer väntat dock, med tanke på ungdomen). Kryddigt, svagt generiskt fruktigt, lite chark, och sedan något tämligen dominerande jag inte kan sätta fingret på. Smaken är så kallat "subtil", tycker inte att tanninerna lyckas möta den höga syran. Ett kvalitetsvin, helt klart, men barnarov i min värld.
89p.
Och så lite annat franskt:
1979 Ch. Ducru Beacaillou, Saint-Julien
Ooohh... mycket gröna örter, paprika, tomat, som ligger på ett jordigt golv. Även lite nyvässad blyertspenna, lakrits. Smaken är dominerad av gröna örter, svag paprika, lite svartpeppar. Uppenbart tillbakadragna tanniner och något klen syra, men smakerna är så intensiva att det inte gör något. Är det mycket cabernet franc i Saint-Julien? Påminner om Chinon för mig. Det här är riktigt smaskigt!
92p.
1981 Ch. Leoville, Las Cases, Saint-Julien
Kopiera texten från 79an, men tänk att allt är lite mer kompakt, och lite mer slutet. Lägg till lite körsbär på det. Uppenbart släktskap, men det här är inte lika öppet och inbjudande. Kraftigare tanniner och högre syra. Sannerligen mycket bättre till mat än 79an, men mycket tråkigare att dricka bara som det är.
90p.
2011 Ch. Langoa Barton, Saint-Julien
Tät, mörk frukt. Vanilj, körsbär, blåbär. Aggressivt på tungan, mer tät frukt och tungt fatigt. Not really my glass of wine, men det fungerar.
85p.
1990 Domaine du Vieux Telegraph, Slottsniopåve
Vad är nu detta? Grillat kycklingskinn (?!), timjan, och fan vet vad. Inledningsvis är det "helt" smaklöst på tungan, men eftersmaken är milslång och riktigt spännande. Näe, det här ger jag upp på.
Sedan blev det blandat allt möjligt:
2014 Scholium Project, 'La Serverita di Bruto'
Har smakat lite av den här producenten tidigare, och det har varit rätt konstiga men bra grejer. Det här är mest grapefruktjuice med alkohol. Lite kiwi i det hela också, med skalet på. Konstigt indeed, och inte direkt fantastiskt.
82p.
2013 Poe, Manchester Ridge, Pinot Noir
Intressant! Mörkt bärigt, hallon, plommon, lite halm. Syradrivet, men med frukt som kan följa med. Rakt av svingott, ärligt talat. Råkade dricka upp mitt glas i rasande fart utan att analysera mera.
Så kan det gå!
90p. Får nog jobba på att ragga upp lite mer amerikansk pinot.
2013 Stepp Scheurebe, Beerenauslese - Pfalz
Väldigt citrusig och äpplig, med lite honung, ananas och aprikos i bakgrunden. Syran är pigg som attan, och frukten på tungan är kraftig. Inget stort sött vin, men riktigt bra och ett ypperligt exempel på hur mycket kvalité ett dessertvin kan leverera för sin ringa peng (klart billigaste vinet efter Fleaurin).
89p.
1964 Brotons, Fondillon Solera Rerseva
Under den underbara Spanska hedonismen i somras fick jag för första gången i mitt liv höra talas om och smaka Fondillon. Kul att så snart igen stöta på stilen!
Kraftigt aromatiskt, tydligt oxiderat, nötter, torkad frukt (dadlar), fikonmarmelad, träolja, träflis. På tungan är det mer av samma, med tillägget färsk ingefära, som hugger till rätt fint. Riktigt häftigt vin, och spelar såklart helt och hållet i min favoritliga! Alkoholen ligger (naturligt) på 18 %, och det märks verkligen inte. Riktigt integrerad och gömmer sig bakom den höga syran och den intensiva smaken. Känns som ett oäkta barn mellan sherry och madeira.
90p.
Här blev det en kort paus, för dumpning av saker på hotell, och sedan vidare till favorithålet: The Remedy. Jag hade medvetet inte hört av mig till något vinfolk i London, för jag var rätt sugen på en lugn och stilla afton. Det blev lugnt och stilla i ungefär tio sekunder. Sätter mig ner i hörnet av baren, och från andra änden dånar en röst: “Is Daniel the fucking travelling librarian in the house?!” Det var Ed. Igen. Personen som orsakade
den här flippade kvällen (som jag också fick veta var säljrekordet för stället...).
Vi tog det båda som ett tecken på att den här kvällen också skulle gå till historien. Stört trevligt, och riktigt intensiva diskussioner. Nottagningen i högsta grad bristfällig (jämför detaljrikedom från lugnet ovan, till ingenting från kaoset som startade nedan).
2006 Giuseppe E Figlio Mascarello Barolo Monprivato
Satan i gatan så bra vin. Ojojoj, det här är sjukt gott.
2014, Mauro, Godello - Castilla y Léon
Köpt av mig, serverades blint till de andra (bland annat chefssommeliern på The Ledbury). Alla blev fullständigt lurade - samtliga gissade Bourgogne. Alla var överrens om att det var ett riktigt bra vin. Det något nötiga avslutet förbryllade något, dock. Avslöjandet var skoj.
2011 François Raveneau Chablis
Så jävla ren och elegant. Kanske inte superkomplex, men supergod. Förstår i viss mån all hype.
2012 Vincent Dauvissat, Chablis Premier Cru "Vaillons"
Där och då: bättre än Raveneau.
2014 Labet, Métis
Muuuuums! Lätt, värt hur mycket som helst i drickvänlighet!
1995 La Jota, Cabernet Sauvignon, Howell Mountain
Känns fortfarande ung. Riktigt hård och attackig jämfört med resten av kvällen. Bra grejer, men krävs mat!
Ett urval från saker jag faktiskt minns. Har bilder på min telefon som inte säger mig ett skit. Morgonen efter var en plåga av rang.