Genomkörare av Bordeaux 2005 i går
. Med kommentarer som ... “the glacial pace at which the Left Bank 2005s are evolving is a mark against them. Will these wines ever be ready?” (Nick Jackson) ... så var det väldigt spännande att få sätta tänderna I denna flight.
2005 Château Canon, St. Émilion
70% Merlot, 30% CF
Mörka körsbär, lite gröna stick i doften. Ceder, tobak
Mjuk och behaglig. Inte så sträva tanniner. Kändes en storlek mindre än de andra och var det vinet som var mest öppet. Gott!
2005 Château Palmer, Margaux
53% CS, 40% Merlot, 7% PV
Rostade toner, mörk frukt, viol, tobak
Fantastiskt vin med stor komplexitet. Mycket tanniner som behöver slipas av mer, men också massor med frukt som balanserar. Lång härlig finish.
2005 Château Pape Clément, Pessac-Léognan
56% CS, 40% Merlot, 4% CF
Otroligt bra
.
Stor doft av tobak, grus, blyertspenna, kaffe, mörk frukt
Massor med koncentration. Mycket tanniner som behöver slipas av mer, men fin frukt och en läskande syra. Lång finish. Stor inneboende kraft och koncentration. Nästan evig eftersmak med vågor av komplexitet
2005 Château Lynch-Bages, Pauillac
72% CS, 15% Merlot, 12% CF, 1% PV
Blyertspenna, grus, grafit, sv vinbär
Lite mindre koncentration än Palmer och Pape Clement. Mindre frukt. Slankare. Strävt, torrt avslut, försvinner snabbare än de andra i finishen.
Här var det dock flaskvariation och jag fick nog ett glas från den sämre flaskan. Drack detta för några månader sedan och då var det mycket bättre.
2005 Château Ducru-Beaucaillou, St. Julien
82% CS, 18% Merlot
Grus, aska, blyertspenna, stendamm, grafit, svarta vinbär, apelsin
Massor med energi, stor koncentration, strävt men mycket frukt som bär upp, massiv finish
2005 Château Montrose, St. Estèphe
65% CS, 31% Merlot, 3,5% CF 0,5% PV
Mörka körsbär, lakrits, rostat kaffe, ceder.
Slankare, väldigt torra tanniner med mycket strävhet
Sammanfattningsvis så är det ju väldigt mycket tanniner att hantera, men det enda vinet som kändes lite jobbigt var egentligen Montrose där de stack ut på ett vasst sätt fortfarande (det fixade sig dock med maten efteråt). Pape Clement var magiskt
, Palmer och Ducru-Beaucaillou inte långt efter
. Fantastiskt att få prova dessa viner bredvid varandra och kunna jämföra stil och utveckling.