SV: Idag dricker vi
Nej då Shorepower oroadig inte för de. man kan aldrig dricka för mycket, så länge man dricker gott
Lite blandat de senaste veckorna:
Henriot Millésime 1996Efter flertalet omdömen om att just de med "guld-etiketten" bör drickas nu tog jag o testa min Henriot´s-96a för första gången.
Denna flaska är en från de absolut första släppen, vilket gör min gissning till Degdatum omkring 2007. Korken är iaf spikrak.
Doften är helt vidöppen, Otroligt njutbar doft där äppelpaj känns som närmst-lämpligast beskrivning.
Vinet är ytterst vitalt. I min smak är det på sin absoluta höjd nu, de känns inte som det kan bli så mycket bättre än såhär. Toner av
hasselnötter, jäst, varma-bär, äppelpaj, brioch, rostade-nötter, brynt smör.
Syran är precis så vitalt PERFEKT elegant.
Ge vinet värme och luft och man blir belönad med ännu mer krokant men framför allt champinjoner i massor.
De sista flaskorna man har kvar kommer jag definitivt konsumera under året.
Dom Pérignon 2002
Vinet öppnar upp ganska knuten Doften är mycket rostad...inte särskillt mycket energi. Med lite mer luft och värme växer dock vinet och bjuder på en nötig karaktär, lätt rökiga toner och relativt fyllig med enkel frukt, och en riktigt njutbar balans....men ärligtalat är det inte mkt mer än så viner ger...I min smak besvikelse (Första gg jag testat DP-02, ska dock tilläggas)
Diebolt-Vallois Mis en Cave 1983
banden med bubblor ser förvånansvärt livliga ut.
Doften är helt underbart vidöppen. Förförande toner av bakadefikon, Det är som att gå ned under jorden till en av dedär källarna med av mineralsten där det växer champinjoner i massor, en rätt komplex upplevelse.
Moussen är överraskande livlig på tungan och syran finns ännu här, med pärlande toner av kanderade fikon, honung, frukt i massor. Vinet är otroligt livligt o friskt med viss mineral touch på slutet.
Då nästan samtliga på forumet som testat denna innan upplevt en viss "livlös-het" om jag förstår rätt? var det som undertecknat inte min upplevelse, jag kanske hade tur och fick en bra flaska, men denna innehöll mycket energi, både syra o mousse kvar, men samtidigt skönt mogen
Jacques Selosse Version Originale
Deg2010.
Lätta korken och rummet fylls av jäst, rostatbörd, brioch...ja rummet blir som ett bageri!
Doften rymmer nötter, vinteräpplen o brioch i massor. Doften är som ett inferno som bara växer o blir mer komplex ju mer vinet luftas.
Smaken är otroligt burgundisk med hårda syror. Ett otroligt uttrycksfullt vin med mycket smak av hårtrostadefat.
Frukten är givetvis extremt bitsk i ung stil. otroligt kraftiga toner av grannysmith äpplen, blondgrape o anis, helatiden uppbackade med kraftiga vågor av feta fatiga toner.
Man blir troligvis aldrig mer belönad än man blir o låta en selosse få andas och framförallt gärna komma upp över 16grader.
En viss elegans med otroligt rik mineralité infinner sig då, det blir mer av allt i otroligt komplex-stil.
Jacques Selosse Initial
Deg2011.
Var extremt nervös inför att öppna en så nydeggad Selosse som denna, då jag vet att man SKA vänta...men vem kan hålla fingrarna borta?
Jag kunde lugnade mig direkt, det här gick minsann dricka
Doften är otroligt generös, för att vara en ung, riktigt ung BdB. Aldrig har jag känns sån raffinerad doft av fat, det är som att sticka ned näsan direkt i ett Montrachet-fat, wow vilken energi! det är samma historia i gommen, har aldrig upplevt ett så njutbar BdB där syran funkar, visst den är fortfarande bitsk, men inte o-behaglig som i en ung; Salon eller Comtes. Moussen är krämig o skön. Frukten snurrar runt gröna äpplen och smaken av mustiga fat är hårt påtaglig. Det är svårt att sätta ord på en sån otrolig energi men WOW! Tur att man inte bara köpte en flaska...som jag gjorde med V.On
Jag minns att någon tidigare sagt nått i stil med "Initial är med Pinot-ig än V.O" - Där stämmer jag in till 100% Initial är otroligt mycket mer kraft än vad V.O ger, den är mer elegant.
Paul Bara Spécial Club 2004
Efter att ha prövat första sippen, och alla vi som testa tillsammans var vi enade om att dekantera vinet.
Man verkligen kände alla de nyanser som bara låg o väntade på att få blomma ut.
Efter drygt 2h är doften större, fortfarande ganska knuten. Nu med viss oxidativ-stil.
Smältsmör, skorpor, nybaktbröd, Där frukten inte alls känns så Pinot-ig som jag hade förväntat mig.
Spektrat är stort, smaken går verkligen våg på våg, där elegansen följer genom hela gommen.
Avslutas gör det med skön och frisk mineral. En av de friskaste Pinot-dominerade cuvéer jag testat, riktigt riktigt bra!
Lanson Gold Label Millésime 1999
Doften är knuten, viss rostade-brödiga toner med en heldel krusbärsskal på doften.
Texturen är riktigt spretig då moussen skapar en stor skumvägg i hela gommen, här dominerar syran rikligt, toner av gröna äpplen, nötter och rostat bröd i ingen särskild balanserad stil, enkelt, helt enkelt
