SV: Idag dricker vi
Har varit slapp med postningar här på sistone men har heller inte druckit så mycket speceillt bra heller.
Lite kul grejer har jag dock hällt i min strupe.
2003, Clos des Papes:
Största behållningen hos det här vinet är doften som är makalöst stor och läcker med massor av hallon och körsbär parat med lite apelsinskal.
Efter en stund i glasen så kommer kommer värmen från året fram och ett drag åt russin och en dos med provencekryddor kompletterar frukten.
Tycker nog att smaken skulle vunnit på lite mer stadga och tanniner. Nu känns det extremt fylligt och långt men mest bara runt och smaskigt.
2007, Pouilly-Fumé, Domaine des Mariniers:
Inte så ofta jag brukar spara Sancerre och Pouilly-Fumé så här länge och i ärlighetens namn så skulle kanske detta ha druckits upp för 6-12 månader sedan.
Det är dock kul att se vad som händer med lite lagring och vissa delar av vinet blir helt klart intressantare.
Doften har ett helt annat djup än bara vinbär och krusbär men syrorna har fått ett lätt oxidativt inslag som inte gynnar smaken helt och hållet.
Till getostsalladen vi hade det till så funkade det dock utmärkt men stand-alone var det inte lika bra.
2004, Niederhäauser Hermansberg Riesling Kabinett, Gutswervaltung Niederhausen Schlossböckelhiem: (det är skönt med artiklenummer ibland
)
Det här halvtorra Nahe-vinet kanske också hade legat ngt för länge men som den Riesling det var så funkade det bra ändå.
Riesling har ju inte egenheten som hos Sauvignon Blanc att falla ihop fullständigt vid 5-6 års ålder utan åldras värdigt med behag i de flesta fall.
Ganska opretentiöst aperitif-vin dock som lever på sin härliga doft med mogna päron, äpplemust och en lätt dos lastbilsdiesel.
2000, Balandra, Rotllan Torra:
Den här Prioraten består av mest Grenache kompletterat med Cinsault och Cabernet Sauvignon. Lagras på både amerikansk och fransk ek under ca 10 månader.
Som ungt vin kommer jag ihåg att bourbon-känslan slog igenom ganska mycket men nu kändes det mycket mer harmoniskt i fatdelen.
Doften har den där härlika kakao-doften ihop med massor med kryddig värme men utan russin.
Börjar bli fint drickmogen nu men kommer att vara njutbar i flera år framöver. Riktigt gott men inte stort.
1995, Jurancon "Ballet d'Octobre", Domaine Cauhapé/Henri Ramonton:
Generellt så får jag erkänna att jag är väldigt förtjust i dom sent skördade Jurancon-vinerna och även i vissa av dom torra.
Dom har en härlig nerv och syra mixat med en bred repertoar av exotisk frukt som aldrig blir klumpig. Ibland har dom en del botrytis och fatbehandling och ibland inte.
Verkar inte spela ngn roll för i båda fallen så är dom ofta väldigt intressanta och komplexa.
Detta vinet görs på 70% Gros Manseng och 30% Petit Manseng. Ibland får sig tydligen den här cuvéen en tids lagring på begagnad ek men jag kunde inte märka av ngt den här gången.
Doften är underbart exotisk fruktrik (papaya och ananas) och väller ur glaset på direkten. En dos honung tar också ordentlig plats.
Trots sina 16 år så är allt helt vitalt och nästan ungdomligt. Syran är fortfarande väldigt frisk men har rundats av en del med tiden och matchar sötman (som i en Auslese ungefär) väldigt fint.
