magnum
Epernay, Frankrike
Sorry, dem började nog inte förrän 2009 eller 2010 med OCR!
finewines.se
This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!
-
Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!
Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner
- Thread starter Anders Landström
- Startdatum
-
- Etiketter
- provningsnoteringar vin vinprovning
magnum
Epernay, Frankrike
Om det är 2008a vet jag inte men resten stämmer!
Jag köpte några PP QdR på Magnum hösten ’14 och det är 2008 i dessa. Vill minnas att de var ganska nyinkomna till importörens lager då så det känns troligt att det är 2008 i din flaska också.
jrick
Medlem
QR-kod!
magnum
Epernay, Frankrike
Exakt!
Sandhi Sandford & Benedict Pinot Noir 2016
Doft: Hallon och lite smultron. Ung och inte speciellt lovande. Halvplonkig Pinot blint.
Attack: Bättre än doften. Ung och vresig men lite kartig. Smultron och hallon i smakbilden mestadels.
Mellansmak: Medelfylligt och rätt syrligt. Lite örter och rätt fruktigt.
Eftersmak: Lite kort och metallisk. Rätt bra syra och silkestanniner som väger upp lite.
Inte så kul men jag ger det 89+ med mersmak för framtiden.
Doft: Hallon och lite smultron. Ung och inte speciellt lovande. Halvplonkig Pinot blint.
Attack: Bättre än doften. Ung och vresig men lite kartig. Smultron och hallon i smakbilden mestadels.
Mellansmak: Medelfylligt och rätt syrligt. Lite örter och rätt fruktigt.
Eftersmak: Lite kort och metallisk. Rätt bra syra och silkestanniner som väger upp lite.
Inte så kul men jag ger det 89+ med mersmak för framtiden.
chambertin
Medlem
Har nog aldrig blivit besviken på Guigals Brune et Blonde och lagringsbart har det också varit så hoppas att även du kommer att gilla utvecklingen framöver. Mina första möten med detta vin var årgång -85 och har sedan dess tankat lite då och då. Svårt att hålla korkskruven borta dock då det är väldigt charmigt även i unga år.
Mkt säkert kort vg Côte-Rôtie och relativt behaglig prislapp.
Omar Khayyam
Medlem
Min tur att instämma helt och hållet. Det enda jag har att tillägga är att jag ibland uppfattat det som en ganska kraftig metamorfos/syrah-tunnel på just detta vin - så charmigt och närmast yppigt direkt efter att den släpps och sen kan den gå in i en mer knuten fas där syran och ektanninerna kan skapa känslan av alltför tunt mittparti för att sen komma ut på andra sidan mer integrerad och med både frukt och elegans i fin balans. Men om man framför allt har förförts av all madagaskarvanilj, mjölkchoklad, mogna plommon, rökt sidfläsk, sandelträ och andra härliga men primära aromer gäller det att inte ge upp hoppet om man sen korkar upp en flaska mitt i tunneln...
Omar Khayyam
Medlem
- What does Bob want?
- He is Bob. Eager for fun. He wears a smile. Everybody run.
Så var det dags att ge sig på en av den slovakiska naturvinshimlens mest skinande stjärnor - Strekov 1075.
I släppet i veckan lanserades en halvflaska av non vintage rödvinet Fred - a k a Little Fred #6. Dessa tog naturligtvis slut på södermalm snabbare än man kunde säga kapsyl. Fick till slut tag på ett exemplar. Samtidigt landade en beställning av BOB i årgång 2020 - ett ganska färskt vin. Båda är gjorda på Blauer Portugieser men Fred har 50 % Dunaj och Alibernet.
Båda vinerna hade samma väldigt naturvinslika uttryck med mycket syra, ingen känsla av ek, helt torrt i munnen, och en härlig explosion av syrliga bär och vildjäst beska. Fred hade dock mer tyngd, mer kropp, mer mörka bär och frukter, förutom tranbär och lingon. Också en litet angenäm och syrlig jordighet. Kanske mer konventionell än BOB. BOB var ljusare, rödfruktigare, men också vildare och litet kolsyrejäst beaujolais-känsla. Bara 11,5 % alkohol och även om det inte är någon blandsaft ska man inte underskatta klunkbarheten i detta vin, skulle kunna vara svalt och förrädiskt en varm sommarkväll.
Strekov 1075 känns som the real deal och verkligen på tiden att upptäcka för egen del. Gillar man inte vin nature kommer man inte att gilla detta.
- He is Bob. Eager for fun. He wears a smile. Everybody run.
Så var det dags att ge sig på en av den slovakiska naturvinshimlens mest skinande stjärnor - Strekov 1075.
I släppet i veckan lanserades en halvflaska av non vintage rödvinet Fred - a k a Little Fred #6. Dessa tog naturligtvis slut på södermalm snabbare än man kunde säga kapsyl. Fick till slut tag på ett exemplar. Samtidigt landade en beställning av BOB i årgång 2020 - ett ganska färskt vin. Båda är gjorda på Blauer Portugieser men Fred har 50 % Dunaj och Alibernet.
Båda vinerna hade samma väldigt naturvinslika uttryck med mycket syra, ingen känsla av ek, helt torrt i munnen, och en härlig explosion av syrliga bär och vildjäst beska. Fred hade dock mer tyngd, mer kropp, mer mörka bär och frukter, förutom tranbär och lingon. Också en litet angenäm och syrlig jordighet. Kanske mer konventionell än BOB. BOB var ljusare, rödfruktigare, men också vildare och litet kolsyrejäst beaujolais-känsla. Bara 11,5 % alkohol och även om det inte är någon blandsaft ska man inte underskatta klunkbarheten i detta vin, skulle kunna vara svalt och förrädiskt en varm sommarkväll.
Strekov 1075 känns som the real deal och verkligen på tiden att upptäcka för egen del. Gillar man inte vin nature kommer man inte att gilla detta.
Adamanko
Medlem
Har en flaska av pinoten som släpptes tidigare. Ryker nog snart.
LeChat
Medlem
Idag blir det 2015 från södra och norra Rhone. Lite senare ska de paras ihop med lite mixed grill.
Min fru har vid flera tillfällen mått dåligt av just chateauneuf, så hon vill inte gärna chansa, så jag plockar fram lite ren syrah vilket brukar funka.
2015 Alain Graillot Crozes-Hermitage
Årgångens maffiga frukt är ju fortfarande väldigt framträdande men även syrorna är också något som sticker ut men som jag inte tänkt på tidigare. Mer animaliska smaker börjar också komma fram.
Den har utvecklat lite mer komplexa smaker sen sist tror jag. Kan bli intressant att följa.
2015 Domaine Saint Préfert Réserve Auguste Favier
Ganska ung men med klassisk smak av röda bär och finlakrits med lite god sälta. Här finns en härlig struktur med lagom bett i tanninerna och nästan lite oväntat pigga syror. Elegant vin!
Det är producenter som Saint Prefert som fortfarande får mig att köpa CndP.
För jag kan absolut hålla med kritikerna om att Chateauneuf lätt kan bli obalanserade. Men... sen kan de vara alldeles, alldeles underbara!
The Wall
Medlem
2001 Moillard Grivot Crozes-Hermitage
Vintern bestämde sig tydligen för att dra vidare från Stockholmsområdet och lämnar med plusgrader och töande till oss bofasta att hantera. Vi får helt enkelt trösta oss på fredagskvällen med att som vanligt grilla Bambi. Eftersom vi har tänkt oss en Comté-proppad potatisgratäng som tillbehör kan det vara lämpligt med något lite syrligare, rökigare och mognare. Vad finns i källaren? Jo, ett ”runt hundra kronor för en Crozes” med lite damm på flaskan. Efter sedvanlig kamp med en osamarbetsvillig kork häller vi upp på karaff och väntar. Efter 2 timmar åker en skvätt ner i Riedel Sommeliers Hermitage; typisk mogen syrah, mycket slakteri, rökt chark, fin örtighet, en hel del syra i doften, alkoholen (13%) kändes en aning. I munnen är vinet mycket syrligt (”fy vad SURT!” som hustrun kärnfullt uttryckte saken), aning slankt, inga defekter, ingen tomatsoppa i sikte. Senare på kvällen kommer det fram kakaotoner och en tydligare pepprighet. Det blir intressant att se hur vinet överlever en kylskåpsnatt, men med tanke på att vinet vann på vädring lär man väl knappast bli besviken.
Dag 2; örter och rökt chark i doften, kanske kanske kanske liten antydan till tomatsoppa i plåtburk men det är nog snarare för att jag förväntar mig det som jag tycker mig kunna hitta det. I munnen fortfarande lika fint som mot slutet på gårdagskvällen, kanske att syran känns lite mer spetsig och påtaglig och lite mer krossad vitpeppar i eftersmaken. Någon slutsats? Den gamla vanliga, "skulle köpt flera flaskor".
Dammar av ett dammigt fynd från källaren.
2015 Franchino Mauro Gattinara
Eftersom hustrun totalsågade det första alternativet letar jag snabbt upp plan B i form av 100% nebbiolo från Piemonte, vilket brukar vara ett säkert kort. Nu blir det Gattinara istället för Barolo eller Barbaresco, men det borde väl gå. Ner i karaff och tålmodig väntan i 2 timmar sen ner i Zalto Bourgogne; första intrycken är mynta och peppar och till och med pepparrot, viss eldighet (14% alkoholhalt), nyponrosor, faktiskt även gräs som man har glömt bort i en glasburk i 6 dagar. Efter ett tag börjar nyponrosorna dra åt rosor (oklart vilken sort) och det blir mer parfymerat rosenvatten. Senare under kvällen utvecklas ingefäratoner och pepparroten förstärks ytterligare. I munnen då?, Strävt med en väldigt otippad smak av lite eukalyptus (?!), nymald vitpeppar och även pepparrot. Det är fin strävhet och litet uns av eldighet. Förmodligen vinner vinet på att lagras i ytterligare 10 år eller mer, men om det får senare flaskor berätta.
Dag 2; pepparkaksdeg kryddad med lite mynta är det första intrycket, med lite mer försiktigt sniffande tycker jag mig även hitta körsbärskärnorna och bittermandeln. I munnen kommer pepparkaksdegen med myntan tillbaka, lite eldig, fin eftersmak med intryck av varmt klimat, typ Barossa. Japp, lika bra, om inte bättre, idag än igår.
Lite oväntat med en flaska myntaspetsad pepparkaksdeg från Italien.
Bambi på grillen igen. Hyggligt fotogenisk bit potatisgratäng som bonus.
Vintern bestämde sig tydligen för att dra vidare från Stockholmsområdet och lämnar med plusgrader och töande till oss bofasta att hantera. Vi får helt enkelt trösta oss på fredagskvällen med att som vanligt grilla Bambi. Eftersom vi har tänkt oss en Comté-proppad potatisgratäng som tillbehör kan det vara lämpligt med något lite syrligare, rökigare och mognare. Vad finns i källaren? Jo, ett ”runt hundra kronor för en Crozes” med lite damm på flaskan. Efter sedvanlig kamp med en osamarbetsvillig kork häller vi upp på karaff och väntar. Efter 2 timmar åker en skvätt ner i Riedel Sommeliers Hermitage; typisk mogen syrah, mycket slakteri, rökt chark, fin örtighet, en hel del syra i doften, alkoholen (13%) kändes en aning. I munnen är vinet mycket syrligt (”fy vad SURT!” som hustrun kärnfullt uttryckte saken), aning slankt, inga defekter, ingen tomatsoppa i sikte. Senare på kvällen kommer det fram kakaotoner och en tydligare pepprighet. Det blir intressant att se hur vinet överlever en kylskåpsnatt, men med tanke på att vinet vann på vädring lär man väl knappast bli besviken.
Dag 2; örter och rökt chark i doften, kanske kanske kanske liten antydan till tomatsoppa i plåtburk men det är nog snarare för att jag förväntar mig det som jag tycker mig kunna hitta det. I munnen fortfarande lika fint som mot slutet på gårdagskvällen, kanske att syran känns lite mer spetsig och påtaglig och lite mer krossad vitpeppar i eftersmaken. Någon slutsats? Den gamla vanliga, "skulle köpt flera flaskor".
Dammar av ett dammigt fynd från källaren.
2015 Franchino Mauro Gattinara
Eftersom hustrun totalsågade det första alternativet letar jag snabbt upp plan B i form av 100% nebbiolo från Piemonte, vilket brukar vara ett säkert kort. Nu blir det Gattinara istället för Barolo eller Barbaresco, men det borde väl gå. Ner i karaff och tålmodig väntan i 2 timmar sen ner i Zalto Bourgogne; första intrycken är mynta och peppar och till och med pepparrot, viss eldighet (14% alkoholhalt), nyponrosor, faktiskt även gräs som man har glömt bort i en glasburk i 6 dagar. Efter ett tag börjar nyponrosorna dra åt rosor (oklart vilken sort) och det blir mer parfymerat rosenvatten. Senare under kvällen utvecklas ingefäratoner och pepparroten förstärks ytterligare. I munnen då?, Strävt med en väldigt otippad smak av lite eukalyptus (?!), nymald vitpeppar och även pepparrot. Det är fin strävhet och litet uns av eldighet. Förmodligen vinner vinet på att lagras i ytterligare 10 år eller mer, men om det får senare flaskor berätta.
Dag 2; pepparkaksdeg kryddad med lite mynta är det första intrycket, med lite mer försiktigt sniffande tycker jag mig även hitta körsbärskärnorna och bittermandeln. I munnen kommer pepparkaksdegen med myntan tillbaka, lite eldig, fin eftersmak med intryck av varmt klimat, typ Barossa. Japp, lika bra, om inte bättre, idag än igår.
Lite oväntat med en flaska myntaspetsad pepparkaksdeg från Italien.
Bambi på grillen igen. Hyggligt fotogenisk bit potatisgratäng som bonus.
Kilikanoon R Reserve Shiraz 2002
Det var dags för grillad oxe med bea till middag och jag var sugen på ett kraftpaket till. Valet föll på aussie Shiraz från 2002.
Snabb dekantering för att bli av med lite fällning, färgen är kompakt mörkt lila och avslöjar inte sin ålder.
Till en början är jag lite besviken på doften som inte bjuder på mycket, med lite luft dyker det upp massor av björnbär, mullbär och russin. Alkoholen på 15.5% kan också anas.
Smaken är kompakt och otroligt strukturerad med massor av frukt (mogna björnbär), tanniner som förvisso är väldigt polerade, lite syra och värme. Eftersmaken är mycket lång och bjuder mest på lagerblad och timjan.
Det är mycket av allt men jag upplever det ändå som balanserat. Det ska bli spännande att följa för att se hur eller snarare om det utvecklar sig. Dom första 19 åren verkar inte ha påverkat nämnvärt.
Det var dags för grillad oxe med bea till middag och jag var sugen på ett kraftpaket till. Valet föll på aussie Shiraz från 2002.
Snabb dekantering för att bli av med lite fällning, färgen är kompakt mörkt lila och avslöjar inte sin ålder.
Till en början är jag lite besviken på doften som inte bjuder på mycket, med lite luft dyker det upp massor av björnbär, mullbär och russin. Alkoholen på 15.5% kan också anas.
Smaken är kompakt och otroligt strukturerad med massor av frukt (mogna björnbär), tanniner som förvisso är väldigt polerade, lite syra och värme. Eftersmaken är mycket lång och bjuder mest på lagerblad och timjan.
Det är mycket av allt men jag upplever det ändå som balanserat. Det ska bli spännande att följa för att se hur eller snarare om det utvecklar sig. Dom första 19 åren verkar inte ha påverkat nämnvärt.
Gladekocken
Medlem
2015 Domaine Gourt de Mautens
Kärlek från första till sista klunk.
Som en skräddarsydd kostym sitter allt perfekt.
Fylld med dofter av mörk frukt,sadelträd,viol forsätter med en smak av mörkfrukt,komplexitet och en eftersmsk som sitter vägrar ta slut
2020 års bästa rödvin forsätter att leverara även 2021
Kärlek från första till sista klunk.
Som en skräddarsydd kostym sitter allt perfekt.
Fylld med dofter av mörk frukt,sadelträd,viol forsätter med en smak av mörkfrukt,komplexitet och en eftersmsk som sitter vägrar ta slut
2020 års bästa rödvin forsätter att leverara även 2021
Attachments
buteljen
Medlem
Eftersom ni är ett gäng som höjer detta vin till skyarna så införskaffade jag några flaskor. Hoppas att förhoppningarna infrias!! Det låter ju onekligen som ett toppvin!! Luftar ni det på karaff innan eller dricker ni direkt efter öppning? Vad äter ni till?
Gladekocken
Medlem
Körde lammracks,gräddkokt svartkål,rödvinsås kokt med lite lammputs och palsternsckspure ikväll.
Satt perfekt.skulle säga tänk ganska klassiskt.
Kört både utan och med luftning.
Tycker att den mår bra av alla fall någon/några timmar men det är ju samtidigt en smaksak.
Även haft en lätt flaskvariation.
Från ganska knutet och nästan opak i färgen som gärna hade fått några år till på ryggen.fortfarande ett fantastiskt vin men när man druckit det ett 10-tal gånger vet man att det finns så mycket mer.
Till flaskor som gör att man bara häpnar.
Har för mig ett snitt på 95,6 i poäng där 93 är längst och 98 är högsta
Satt perfekt.skulle säga tänk ganska klassiskt.
Kört både utan och med luftning.
Tycker att den mår bra av alla fall någon/några timmar men det är ju samtidigt en smaksak.
Även haft en lätt flaskvariation.
Från ganska knutet och nästan opak i färgen som gärna hade fått några år till på ryggen.fortfarande ett fantastiskt vin men när man druckit det ett 10-tal gånger vet man att det finns så mycket mer.
Till flaskor som gör att man bara häpnar.
Har för mig ett snitt på 95,6 i poäng där 93 är längst och 98 är högsta
Last edited:
buteljen
Medlem
Gladekocken
Medlem
Lättast är nog https://www.millesimes.com/Gourt_de_Mautens_2015_(Igp_Vaucluse,_vin_rouge)
Vet inte vad @buteljen använde
Vet inte vad @buteljen använde
The Wall
Medlem
2019 Domäne Wachau Riesling Smaragd Ried Achleiten
Det vankas skreirygg med hyvlad zucchini med en dressing med skarpa smaker (suveränt tillbehör komponerat av Tommy Myllymäki) till middag och normalt brukar chenin blanc från Sydafrika klara av att hantera dressingen på ett föredömligt sätt, men idag var vi nyfikna på hur en av våra favoriter klarar av uppgiften. 13,5% alkoholhalt och skarpa syror kan kanske hjälpa till. Vi häller upp på karaff och väntar en timme eller två innan det blir dags för Zalto Universal eftersom vi konstaterade på juldagen att det glaset fungerade väldigt bra, iaf till årgång 2017.
Jahapp, inte så mycket bildäck på en färja, utan helt klart mer mineral och citrustoner. Lite Päronsplit i doften och det tilltar även under kvällen. Ett tydligt tecken på att vinet är på tok för tokungt att dricka redan nu. Det finns en liten sötaktig ton i bakgrunden, påminner om ananas, men ändå inte. I munnen tar syran plats med besked, ingen tvekan här inte om vilket intryck som dominerar. Lite beska dyker också upp kryddat med några vitpepparkorn (Sarawake, vad annars?). Vinet hanterade såväl den smakrika dressingen (olivolja, pressad färsk citronsaft, äggula) som tillbehören (färsk mandolinhyvlad zucchini, kapris och riven 24-månaders Parmigiano-Reggiano) med bravur. Om det berodde på ungdomligt oförstånd eller något annat klurade vi inte ut. Ok, doften är bra, upplevelsen i munnen är finfin, men vinet är i nuläget i överlägset yngsta laget. Vänta några år och upplev den sedvanliga känslan av ”jag skulle köpt flera lådor…”. Till förrätt körde vi körde en favorit i repris från förra helgen; iberico bellota-lindad pilgrim med blomkålspuré och vinet var sisådär till den anrättningen. Högkvalitativ riesling från Alsace funkar helt klart bättre. Nåja, kvällens vin var finfint på egen hand och klart bra till firren, men om man ha tålamod blir det ännu bättre, förmodligen på gränsen till löjligt bra, plus att de dolda petroleumtonerna får tid att utvecklas och komma till liv.
Syra och Päronsplit i ljuv förening, men lite tålamod krävs för full utdelning.
En bit skreirygg som väntar på varmare tider, typ 100-gradig ugn.
49 grader senare med några tillbehör och alla middagsgäster är nöjda och glada.
Det vankas skreirygg med hyvlad zucchini med en dressing med skarpa smaker (suveränt tillbehör komponerat av Tommy Myllymäki) till middag och normalt brukar chenin blanc från Sydafrika klara av att hantera dressingen på ett föredömligt sätt, men idag var vi nyfikna på hur en av våra favoriter klarar av uppgiften. 13,5% alkoholhalt och skarpa syror kan kanske hjälpa till. Vi häller upp på karaff och väntar en timme eller två innan det blir dags för Zalto Universal eftersom vi konstaterade på juldagen att det glaset fungerade väldigt bra, iaf till årgång 2017.
Jahapp, inte så mycket bildäck på en färja, utan helt klart mer mineral och citrustoner. Lite Päronsplit i doften och det tilltar även under kvällen. Ett tydligt tecken på att vinet är på tok för tokungt att dricka redan nu. Det finns en liten sötaktig ton i bakgrunden, påminner om ananas, men ändå inte. I munnen tar syran plats med besked, ingen tvekan här inte om vilket intryck som dominerar. Lite beska dyker också upp kryddat med några vitpepparkorn (Sarawake, vad annars?). Vinet hanterade såväl den smakrika dressingen (olivolja, pressad färsk citronsaft, äggula) som tillbehören (färsk mandolinhyvlad zucchini, kapris och riven 24-månaders Parmigiano-Reggiano) med bravur. Om det berodde på ungdomligt oförstånd eller något annat klurade vi inte ut. Ok, doften är bra, upplevelsen i munnen är finfin, men vinet är i nuläget i överlägset yngsta laget. Vänta några år och upplev den sedvanliga känslan av ”jag skulle köpt flera lådor…”. Till förrätt körde vi körde en favorit i repris från förra helgen; iberico bellota-lindad pilgrim med blomkålspuré och vinet var sisådär till den anrättningen. Högkvalitativ riesling från Alsace funkar helt klart bättre. Nåja, kvällens vin var finfint på egen hand och klart bra till firren, men om man ha tålamod blir det ännu bättre, förmodligen på gränsen till löjligt bra, plus att de dolda petroleumtonerna får tid att utvecklas och komma till liv.
Syra och Päronsplit i ljuv förening, men lite tålamod krävs för full utdelning.
En bit skreirygg som väntar på varmare tider, typ 100-gradig ugn.
49 grader senare med några tillbehör och alla middagsgäster är nöjda och glada.